Avsaknaden av en ersättningsmöjlighet i form av skadestånd för en persons ombudskostnader i ett förvaltningsmål om återkrav av assistansersättning har inneburit en överträdelse av personens rätt till en rättvis rättegång enligt Europakonventionen
Försäkringskassan beslutade om återbetalningsskyldighet med drygt fyra miljoner kronor för sökanden som hon hade fått för mycket i assistansersättning. Vid omprövning ändrade inte Försäkringskassan beslutet. Sökanden överklagade beslutet till förvaltningsrätten som delvis biföll överklagandet och förklarade att det belopp som sökanden skulle betala tillbaka skulle sättas ned. Efter överklagande från både Försäkringskassan och sökanden beslutade kammarrätten att upphäva underinstansernas avgöranden. Kammarrätten bedömde att den utredning som fanns i målet inte var tillräcklig för att sökanden skulle ha ansetts ha fått assistansersättning felaktigt eller med för högt belopp under aktuell tidsperiod.
För att ta tillvara sin rätt i processen mot Försäkringskassan hade sökanden anlitat ett ombud. Personen vände sig till Justitiekanslern och begärde ersättning för sina ombudskostnader och ersättning i form av ideellt skadestånd. Grunden för anspråket var att det förhållandet att sökanden saknat möjlighet att få ersättning för sina rättegångskostnader i förvaltningsmålen utgör en överträdelse av rätten till en rättvis rättegång enligt regeringsformen och Europakonventionen.
Justitiekanslern har beslutat att det finns skäl att ersätta sökanden för rättegångskostnader. I beslutet konstateras att avsaknaden av en möjlighet till ersättning för rättegångskostnader i vissa situationer kan anses utgöra en begränsning av rätten till en rättvis rättegång. Det ska i så fall vara fråga om särpräglade fall och/eller särskilt ömmande situationer, typiskt sett beträffande ekonomiskt svagare personer. I beslutet finner Justitiekanslern att sökanden saknar möjlighet att få ersättning för sina rättegångskostnader som skadestånd enligt 3 kap. 2 § skadeståndslagen. Justitiekanslern beaktar sedan att målen i förvaltningsdomstolarna gällde ett ingripande från det allmänna i form av ett betalningskrav som uppgick till ett betydande belopp. Sökandens ekonomiska situation skulle ha påverkats avsevärt om hon hade varit tvungen att betala det återkrävda beloppet. Vidare beaktas sökandens ålder och hälsotillstånd. Omständigheterna bedöms vara sådana att sökanden behövt ett ombud för att tillvarata sina rättigheter i processen. Det är därmed fråga om ett sådant undantagsfall där avsaknaden av en ersättningsmöjlighet i form av skadestånd inte kan anses proportionerlig och innebär en överträdelse av hennes rätt till en rättvis rättegång. Hon tillerkänns därför ersättning för rättegångskostnader med skäligt belopp.
Justitiekanslern bedömer att det saknas rätt till ideellt skadestånd eftersom ersättning nu beviljas för skäliga rättegångskostnader i samma förfarande som ansökan om ersättning framställts. Sökanden bedöms därför få gottgörelse för kränkningen av hennes rätt till en rättvis rättegång.
Justitiekanslerns beslut innebär inte att det finns en generell rätt till ersättning för rättegångskostnader i förvaltningsmål där den enskilde haft framgång. Att en sådan rätt undantagsvis kan finnas i särpräglade fall är en annan sak. Frågan om en rätt till ersättning för rättegångskostnader i förvaltningsmål ska införas är för närvarande föremål för utredning (se Dir 2024:39 https://www.regeringen.se/rattsliga-dokument/kommittedirektiv/2024/04/dir.-202439).