Justitiekanslern ./. M.W. (dnr 6454-10-35) – underlåtenhet att utse ansvarig utgivare för direktsänd webbradio

M.W. och dennes bror började år 2004 sända webbradio. M.W. använde sin egen datautrustning, sändningarna skedde från hans hem och han använde sin hemtelefon vid kontakt med lyssnare m.m. Utsändningarna skedde via www.eurocop.nu respektive www.lunarcop.se. Programidén var huvudsakligen att han och hans bror efter tips och idéer från lyssnarna skulle busringa till personer som lyssnarna lämnat information om. Programmet direktsändes, i regel på söndagar, via webben.

Justitiekanslern väckte åtal mot M.W. vid Solna tingsrätt (mål nr B 8561-11) för underlåtenhet att utse ansvarig utgivare alternativt anmäla vem som utsetts till utgivare till Myndigheten för radio och tv avseende de direktsända webbradiosändningarna, se 4 kap. 1 § och 6 § yttrandefrihetsgrundlagen (YGL) alternativt 3 kap. 13 § och 30 § första stycket lagen (1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens område. Åtalet avsåg perioden den 11 april 2010 – 15 april 2011.

M.W. förklarade att någon ansvarig utgivare inte hade utsetts för sändningarna men anförde att sändningarna inte borde omfattas av YGL och skyldigheten att utse ansvarig utgivare eftersom de var av hobbykaraktär och endast ett begränsat antal personer kunde lyssna på dem samtidigt. M.W. anförde också han inte hade kunnat få klarhet i om han var skyldig att utse utgivare genom kontroll på Myndigheten för radio och tv:s webbplats och att Justitiekanslern borde ha upplyst honom om att en sådan skyldighet förelåg.

I dom den 25 januari 2012 dömde Solna tingsrätt M.W. för underlåtenhet att utse ansvarig utgivare för sändningarna till dagsböter. 

Tingsrätten konstaterade att det av 1 kap. 6 § YGL framgår att lagen är tillämplig på sändningar av radioprogram som är riktade till allmänheten och avsedda att tas emot med tekniska hjälpmedel. Enligt tingsrätten innebär detta, vilket också närmare framgår av förarbetena, att även direktsända ”webbradiosändningar” omfattas av YGL:s bestämmelser i den mån de riktar sig till allmänheten (prop. 2001/02:74 s. 41 f). Av förarbetena till YGL framgår att sändningar är att anse som riktade till ”allmänheten” när dessa är riktade till vem som helst som önskar ta del av dem. Vidare framgår att den omständigheten att webbradiosändningarna kan tillhandahållas genom t.ex. abonnemang inte innebär att de inte är riktade till allmänheten (prop. 2001/02:74 s. 41 f). Begreppet allmänhet anses inte begränsat till att avse ett visst större antal personer. Tingsrätten fann det därmed klarlagt att de webbradiosändningar som M.W direktsänt under den aktuella perioden utgjort sådan sändningsverksamhet riktad till allmänheten som omfattas av YGL. Tingsrätten fann genom M.W:s egna uppgifter utrett att han inte närmare hade tagit reda på vilka regler som gällde och att han därmed av oaktsamhet hade underlåtit att utse ansvarig utgivare. Att Justitiekanslern inte påtalat skyldigheten för M.W. att utse ansvarig utgivare medförde enligt tingsrätten ingen annan bedömning.

Domen överklagades inte.