B.K. ./. staten genom Justitiekanslern (dnr 3123-11-45) – effektivt rättsmedel (artikel 13 EKMR)

B.K. var frihetsberövad under perioden den 17 april 2009 – 18 maj 2010 med anledning av misstanke om grov mordbrand (avseende den brand som den 29 februari 2009 utbröt i Stadshotellet i Eskilstuna). Han dömdes för brottet av Eskilstuna tingsrätt den 23 oktober 2009. Den 23 november 2009 undanröjde Svea hovrätt domen och visade målet åter till tingsrätten för förnyad handläggning eftersom tingsrätten hade lagt förhörsutsagor som tre vittnen lämnat under förundersökningen till grund för domen. B.K:s försvarare hade inte varit närvarande vid förhören. Efter att bevisupptagning hade hållits med vittnena i Turkiet, varvid B.K:s försvarare deltagit, dömde tingsrätten den 5 mars 2010 ånyo B.K. för grov mordbrand. Efter att B.K. överklagat meddelade Svea hovrätt den 4 juni 2010 frikännande dom.

Justitiekanslern tillerkände i frivillig skadereglering B.K. ersättning för lidande enligt frihetsberövandelagen med 425 000 kr. Justitiekanslern avslog hans anspråk på ersättning för ideell skada med anledning av det rättegångsfel, som också innefattade en överträdelse av rätten till en rättvis rättegång enligt artikel 6 i Europakonventionen, som hade förekommit i samband med tingsrättens första dom. Justitiekanslern konstaterade att, genom att hovrätten undanröjde domen och B.K. fick en ny rättegång som uppfyllde konventionens krav, B.K. hade haft tillgång till ett effektivt rättsmedel enligt artikel 13 i konventionen för att komma till rätta med överträdelsen och att det därför inte var nödvändigt att han därutöver tillerkändes ekonomisk ersättning för det inträffade.

B.K. yrkade vid Stockholms tingsrätt (mål nr T 5766-11) att han dels skulle tillerkännas ytterligare 345 000 kr i lidandeersättning enligt frihetsberövandelagen, dels skulle tillerkännas 500 000 kr i ersättning för ideell skada med anledning av överträdelsen av artikel 6 i Europakonventionen i samband med tingsrättens första dom.

Justitiekanslern bestred att ytterligare ersättning skulle utgå.

I dom den 13 januari 2012 ogillade Stockholms tingsrätt B.K:s yrkande om ytterligare ersättning för lidande enligt frihetsberövandelagen men tillerkände B.K. ersättning för ideell skada med 20 000 kr för konventionsöverträdelsen. Tingsrätten anförde att B.K. inte kunde anses till fullo ha blivit ersatt för överträdelsen genom att den första underrättsdomen undanröjdes och B.K. fick en ny prövning.

Såväl Justitiekanslern som B.K. överklagade till Svea hovrätt (mål nr T 1321-12), som meddelade prövningstillstånd.

I dom den 30 oktober 2012 ogillade hovrätten, med ändring av tingsrättens dom, B.K:s talan. Hovrätten gjorde inte någon annan bedömning än tingsrätten i fråga om ersättning enligt frihetsberövandelagen. Såvitt gällde frågan om ekonomisk ersättning för överträdelsen av artikel 6 i Europakonventionen anförde hovrätten sammanfattningsvis följande. Svea hovrätts åtgärd att på grund av rättegångsfelet undanröja tingsrättens dom och återförvisa målet till tingsrätten för ny handläggning har uppfyllt alla krav på tillgänglighet, praktisk effekt och snabbt resultat som förutsätts av ett effektivt rättsmedel enligt artikel 13 i Europakonventionen. Till den del rättegångsfelet medfört att frihetsberövandet förlängts har B.K. kompenserats enligt frihetsberövandelagen. Någon rätt till ersättning utöver detta föreligger således inte.

B.K. överklagade till Högsta domstolen (mål nr T 5321-12) som den 9 april 2013 beslutade att inte meddela prövningstillstånd. Hovrättens avgörande står därmed fast.