Justitiekanslern ./. rådmannen M.H. (dnr 2473-13-25) – disciplinpåföljd enligt 14 § lagen (1994:206) om offentlig anställning

Föräldrabalkens regler innebär att sambor inte kan adoptera gemensamt och att en sambo inte kan adoptera den andre sambons barn utan att släktskapet med den andre sambon utsläcks.

I november 2011 inkom en adoptionsansökan till tingsrätten. Ansökan var undertecknad av Y.B., S.S. och S.S:s biologiska mor E.S. Enligt ansökan önskade Y.B. adoptera S.S. Y.B. och E.S. var sambor men inte gifta med varandra.

I slutligt beslut i januari 2012 förordnade en rådman vid tingsrätten följande:”Tingsrätten lämnar  [Y.B.] tillstånd att adoptera [S.B.]. [S.S.] är därmed [Y.B:s] dotter.” I en särskilt upprättad handling i februari 2012 rubricerad Rättelse/komplettering, beslutad av samme rådman, angavs följande: ”Under Slut i SLUTLIGT BESLUT skall det rätteligen framgå följande: Tingsrätten lämnar [Y.B.] tillstånd att adoptera [S.S.]. [S.S.] är därmed [Y.B:s] och [E.S:s] gemensamma dotter.”

E.S. begärde hos Justitiekanslern ersättning motsvarande den kostnad för anlitande av rättsligt biträde som hade uppkommit för henne för att komma till rätta med det faktum att det första beslutet, med utgångspunkt i föräldrabalkens regler, skulle innebära att släktskapet mellan henne och dottern utsläcktes. Justitiekanslern tillerkände henne i beslut i april 2013 den yrkade ersättningen.

Justitiekanslern beslutade samtidigt att överlämna frågan om disciplinpåföljd för rådmannen enligt 14 § lagen (1994:260) om offentlig anställning (LOA) till ansvarsnämnden för prövning.

Sedan ansvarsnämnden berett rådmannen tillfälle att yttra sig anförde han att han inte hade tillämpat föräldrabalkens krav på samlevnadsform eftersom han bedömde att den svenska regeln uppenbart stred mot artikel 8 i Europakonventionen. Att neka den sökta adoptionen skulle enligt honom ha medfört en kränkning av sakägarnas rätt till skydd för sina respektive privat- och familjeliv. Han angav också att han bedömde att han inte kunde eller att det ens var lämpligt att upplysa sakägarna om att en regel var konventionsstridig när samtliga sakägare var överens.

Ansvarsnämnden beslutade i juni 2013 att inte vidta någon ytterligare åtgärd och att skriva av ärendet från vidare handläggning.

Med stöd av 7 § lagen (1975:1339) om justitiekanslerns tillsyn, 37 och 40 §§ LOA samt 2 kap. 1 § första stycket 2 och 4 kap. 8 § lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister ansökte Justitiekanslern den 17 juli 2013 om stämning mot rådmannen i Arbetsdomstolen (mål nr A 166/13). Justitiekanslern yrkade att Arbetsdomstolen – med ändring av Statens ansvarsnämnds beslut – enligt 14 § LOA skulle ålägga rådmannen disciplinpåföljd i form av varning på grund av tjänsteförseelse med anledning av att han, uppsåtligen eller av oaktsamhet, dels i beslutet i januari 2012 och i beslutet i februari 2012 har underlåtit att ange att han beslutat att inte tillämpa 4 kap. 4 och 8 §§ föräldrabalken och underlåtit att ange skälen för att bestämmelserna inte tillämpats, dels under handläggningen av ärendet har underlåtit att upplysa parterna om innehållet i föräldrabalkens bestämmelser och förutsättningarna för att sätta dem åt sidan, vilket har innefattat ett åsidosättande av hans skyldigheter i sin anställning som rådman.

I dom den 22 januari 2014 avslog Arbetsdomstolen Justitiekanslerns talan. Arbetsdomstolen fann att rådmannen hade åsidosatt sina skyldigheter i anställningen i de avseenden som Justitiekanslern hade gjort gällande men bedömde att felen både var för sig och sammantaget var att anse som ringa och att han därför inte skulle meddelas någon disciplinpåföljd. Arbetsdomstolen konstaterade att rådmannen borde ha redovisat skälen till att han i det aktuella beslutet inte tillämpade föräldrabalkens bestämmelser. Arbetsdomstolen anförde att den omständigheten att en domstol genom lagprövning enligt 11 kap. 14 § regeringsformen underlåter att tillämpa svensk lag långt ifrån är ett sådant trivialt beslut, som t.ex. avskrivning efter återkallelse, vilket inte behöver motiveras. Bedömningen av om en lag står i strid med Europakonventionen kräver i många fall en grundlig analys. En utgångspunkt måste därför vara att domstolarna klart ska redovisa sina skäl för att i ett visst fall inte tillämpa lagen. Med beaktande av att 28 § ärendelagen inte är helt entydigt utformad och att det aktuella beslutet, enligt Arbetsdomstolens bedömning, inte gick part emot var felet att anse som ringa. Arbetsdomstolen konstaterade vidare att rådmannen medvetet hade underlåtit att upplysa parterna om att han ansåg att föräldrabalkens regler om adoption stod i strid med Europakonventionen vad gäller adoption av sambos barn. Med hänsyn till att han inte hade för avsikt att tillämpa bestämmelserna i föräldrabalken utan i stället avgöra ärendet utifrån vad han ansåg följa av konventionen borde rådmannen ha informerat parterna om denna sin uppfattning under handläggningen. Rådmannen hade således även brustit i materiell processledning. Även detta fel var att betrakta som ringa då beslutet inte gick parterna emot och med beaktande av att domstolarna har viss handlingsfrihet att bedöma om det är lämpligt att upplysa parterna om rättsläget.