Kritik mot Migrationsverket för passiv och långsam handläggning
Justitiekanslerns beslut
Justitiekanslern kritiserar Migrationsverket för myndighetens passiva och långsamma handläggning av ett ärende om medborgarskap.
Justitiekanslern vidtar i övrigt inte någon åtgärd i ärendet.
Ärendet
Bakgrund
Anmälaren ansökte i juni 2019 hos Migrationsverket om svenskt medborgarskap. Efter cirka ett års väntan begärde han att ärendet skulle avgöras, vilken begäran avslogs. Beslut i frågan om medborgarskap har ännu inte fattats av Migrationsverket.
Anmälan till Justitiekanslern och utredningen här
Justitiekanslern har tagit emot anmälarens klagomål mot Migrationsverket gällande ärendets handläggningstid och verkets tillgänglighet per telefon. Anmälarens ärende har nu handlagts av Migrationsverket i mer än 56 månader utan att något beslut fattats.
Justitiekanslern har inhämtat ett yttrande från Migrationsverket som anfört följande. En initial granskning av ärendet visade bland annat att ansökan behövde utredas på grund av att sökanden troligen inte uppfyllde hemvistkravet för svenskt medborgarskap. Ansökningar som kräver ytterligare utredning sorteras för att hanteras av handläggare i kronologisk ordning. Migrationsverket arbetar kontinuerligt för att minska handläggningstiderna, men för ärenden där det krävs ytterligare utredning är handläggningstiden extra lång.
Justitiekanslerns bedömning
Ett ärende ska handläggas så enkelt, snabbt och kostnadseffektivt som möjligt utan att rättssäkerheten eftersätts (se 9 § första stycket förvaltningslagen). Migrationsverkets beslut i medborgarskapsärenden har stor betydelse för dem som berörs, varför enskilda normalt har anledning att ställa höga krav på snabbhet vid handläggningen (prop. 2016/2017:180 s. 106).
När det i lag inte anges en viss frist för handläggningen av ett ärende, krävs det i allmänhet en betydande försening för att konstatera att det är fråga om ett oacceptabelt dröjsmål. Att handläggningen av ett ärende vid en myndighet kan ta viss tid är således något som den enskilde normalt får acceptera. Den enskilde kan också behöva tåla att handläggningen av ett visst ärende drar ut på tiden därför att andra, mer brådskande, ärenden måste handläggas med förtur. Beror däremot förseningen på en oförsvarligt långsam arbetstakt, en påtagligt bristfällig organisation eller en klar felbedömning vad avser vilka ärenden som bör ges förtur, är förhållandena sådana att den enskilde i normalfallet inte ska behöva tåla dessa. (Se prop. 1989/90:42 s. 16 och Justitiekanslerns beslut den 27 april 2015, dnr 3733-14-40.)
I detta fall kan konstateras att Migrationsverket under mer än 56 månader inte har vidtagit några handläggningsåtgärder, bortsett från att hantera anmälarens dröjsmålstalan enligt 12 § förvaltningslagen. Såvitt framgår av utredningen har någon handläggare ännu inte tilldelats ärendet. Även med beaktande av att verket, när anmälarens ärende gavs in, hade en hög arbetsbelastning i förhållande till sina resurser är en sådan lång period av passivitet inte acceptabel (jfr Justitiekanslerns liknande bedömning i beslut den 6 september 2022, dnr 2021/3515). För Migrationsverket bör det ha stått klart att det funnits ett behov av åtgärder från verkets sida för att se till att handläggningen av ärendet kunnat påbörjas utan en sådan fördröjning.
Migrationsverket ska mot den bakgrunden kritiseras för sin passiva och långsamma handläggning av ärendet.
Justitiekanslern har som nämnts ovan tidigare kritiserat Migrationsverket för långsam handläggning av medborgarskapsärenden. Även Riksdagens ombudsmän (JO) har vid upprepade tillfällen granskat och uttalat kritik om Migrationsverkets handläggningstider (se t.ex. JO:s beslut den 13 december 2022 i dnr 578-2022 m.fl.). JO har också nyligen inlett en förnyad granskning av verkets handläggningstider (se JO:s samlingsärende dnr 8819-2023). Det finns därför inte skäl för Justitiekanslern att vidta några andra åtgärder i det här ärendet, som avslutas med ovanstående kritik.