Staten skadeståndsskyldig med hänvisning till en domstols handläggning av ett tvistemål

Justitiekanslerns beslut

1. Justitiekanslern tillerkänner Rör & Industriteknik på Hanholmen AB er­sättning med 298 700 kr samt ränta enligt 6 § räntelagen på beloppet från den 9 januari 2022 till dess betalning sker.
2. Rör & Industriteknik på Hanholmen AB tillerkänns ersättning för sina ombudskostnader i ärendet med 21 000 kr.
3. Domstolsverket ansvarar för att beloppen enligt punkterna 1–2 betalas ut. Som förutsättning för utbetalningen gäller att Rör & Industriteknik på Han-holmen AB till staten överlåter sin fordran mot Sisca Inventech KB intill ett belopp om 298 700 kr.

Ärendet

Bakgrund

Tekniska verken i Linköping AB (nedan Tekniska verken) är moderbolag i en koncern som tillhandahåller bl.a. el, fjärrvärme, bredband, avfallshanter­ing och belysning. Rör & Industriteknik på Hanholmen AB (nedan ROIT) är ett företag som sysslar med VVS-arbeten och olika former av installations-, service- och reparationsarbeten för industriella uppdragsgivare.

Under 2011 kom bolagen i kontakt med varandra angående två kraftaggre­gat som förvarades i Norrköpings hamn. ROIT erbjöd Tekniska verken att vara behjälpligt vid försäljningen av kraftaggregaten.

En enskild person, AA, väckte 2014 talan mot Tekniska verken och ROIT vid Norrköpings tingsrätt och gjorde gällande att bolagen solidariskt skulle utge visst belopp till henne med anledning av ett avtal om försäljningsprovi­sion. AA:s fordran överläts sedan till Sisca Inventech KB (nedan SISCA) som inträdde som kärandepart i stället för AA.

Tvisten handlades i Norrköpings tingsrätt och dom meddelades den 18 april 2018. Käromålet mot Tekniska verken ogillades medan talan mot ROIT bi­fölls. Samtliga parter överklagade domen eller i domen intagna beslut. Göta hovrätt undanröjde domen och återförvisade målet till tingsrätten för fortsatt handläggning. Skälet till återförvisningen var att Göta hovrätt bedömde att jäv förelåg för en av rättens ledamöter. Tekniska verken ansökte om resning och klagan över domvilla avseende hovrättens beslut.

Efter återförvisningen vilandeförklarades målet under perioden 20 novem­ber 2018–13 juni 2019 i avvaktan på Högsta domstolens beslut. Högsta domstolen avslog ansökan. Tingsrätten beslutade att en ny huvudförhand­ling skulle hållas i april 2020. Den muntliga bevisning som hade tagits upp under den tidigare huvudförhandlingen skulle läggas fram genom så kallad hänvisning, innebärande att tingsrättens ljud- och bildupptagningar av de ur­sprungliga förhören skulle spelas upp inför rättens ledamöter utan att par­terna skulle vara närvarande. Tingsrätten tillät också vissa tilläggsförhör.

En kort tid före huvudförhandlingens inledande meddelade tingsrätten att ljud- och bildupptagningarna av förhören under huvudförhandlingen från första rättegången av misstag hade raderats. Efter en viss skriftväxling be­slöt tingsrätten att ställa in den planerade huvudförhandlingen och ny huvudförhandling bokades till oktober 2020.

SISCA återkallade därefter sin talan men Tekniska verken och ROIT påkal­lade en prövning av tvisten. SISCA eftergav sin talan gentemot de båda bo­lagen och parterna var överens om att tingsrätten kunde meddela en ogil­lande dom utan huvudförhandling. Parterna var dock inte ense om hur rätte­gångskostnaderna skulle fördelas. Tingsrätten meddelade dom i målet den 28 juni 2021.

Domen innebar bl.a. att SISCA skulle ersätta Tekniska verken och ROIT för rättegångskostnader avseende första och andra tingsrättsprövningen samt hovrättens prövning av överklagandet av den första tingsrättsdomen. Därtill skulle SISCA ersätta Tekniska verken för bl.a. rättegångskostnader avse­ende Högsta domstolens prövning av ansökan om resning och klagan över domvilla avseende hovrättens beslut. Även AA förpliktigades att betala vissa rättegångskostnader till Tekniska verken. I målet fanns även en fråga om personligt betalningsansvar för en företrädare för SISCA, BB, samt för ett ombud för AA och SISCA, CC, där Tekniska verken och ROIT var tap­pande part och förpliktigades att betala CC:s rättegångskostnader.

Anspråk

Ersättning för ren förmögenhetsskada

ROIT har begärt skadestånd av staten med 403 715 kr. Beloppet avser er­sättning för de ökade rättegångskostnader som uppstått med anledning av Göta hovrätts beslut att återförvisa det aktuella målet till tingsrätten på grund av jäv.

Ersättning för ideell skada

ROIT har begärt skadestånd av staten med 200 000 kr. Beloppet avser, i första hand, ideell skada för att tingsrättens rättegångsfel innefattat en över­trädelse av bolagets rätt till en rättvis rättegång liksom rättegång inom skälig tid enligt artikel 6 i Europakonventionen.

I andra hand avser beloppet ideell skada med anledning av att händelsen med de raderade ljud- och bildupptagningarna inneburit en överträdelse av bolagets rätt till en rättegång inom skälig tid enligt artikel 6 i Europakonventionen.

Ränta och ombudskostnader

På ovan angivna belopp har ROIT yrkat ränta enligt 6 § räntelagen från 30 dagar efter Justitiekanslerns mottagande av begäran om skadestånd.

ROIT har slutligen begärt ersättning för sina ombudskostnader i ärendet med 38 250 kr. Beloppet avser ombudsarvode exklusive mervärdesskatt.

Yttrande från Norrköpings tingsrätt m.m.

Norrköpings tingsrätt har yttrat sig över bolagets begäran om skadestånd och medgett att viss ersättning bör utgå.

ROIT har lämnat synpunkter på yttrandet.

Justitiekanslerns bedömning

Rättsliga utgångspunkter för skadestånd

Enligt 3 kap. 2 § 1 skadeståndslagen ska staten ersätta personskada, sak­skada eller ren förmögenhetsskada som vållas genom fel eller försummelse vid myndighetsutövning i sådan verksamhet som staten svarar för.

Skadestånd ska också enligt 3 kap. 4 § skadeståndslagen ges ut när Europa­konventionen har överträtts, om det är nödvändigt för att gottgöra överträ­delsen.

Att det har förekommit något som i och för sig kan vara skadeståndsgrundande är inte tillräckligt för att ersättning ska ges ut. Det krävs också att det inträffade har orsakat skada för den enskilde. Det är den som begär ersätt­ning som ska styrka skadan och dess omfattning.

Bestämmelser om domarjäv finns i 4 kap. 13 § rättegångsbalken. Punkterna 1–9 innehåller en uppräkning av vissa faktiska omständigheter som medför att en domare är jävig att handlägga ett mål. Punkten 10 innehåller en all­mänt hållen bestämmelse som anger att en domare är jävig om det annars föreligger någon särskild omständighet som är ägnad att rubba förtroendet till hans eller hennes opartiskhet i målet.

Enligt artikel 6 i Europakonventionen har vidare var och en vid prövningen av en tvist rörande hans eller hennes civila rättigheter och skyldigheter rätt till en rättvis och offentlig förhandling inom skälig tid och inför en oav­hängig och opartisk domstol som upprättats enligt lag.

Frågan om rätten till rättegång inom skälig tid har åsidosatts ska enligt Eu­ropadomstolens praxis avgöras genom en helhetsbedömning där hänsyn tas till samtliga omständigheter i det enskilda fallet. Tiden räknas i tvistemål från den dag då målet anhängiggjordes vid domstol fram till dess att det finns en slutgiltig dom som vunnit laga kraft och kan verkställas.

Förutom den totala handläggningstiden beaktas särskilt målets komplexitet, parternas agerande, domstolarnas handläggning av målet samt vad som har stått på spel för den enskilde. Europadomstolen fäster särskild vikt vid om det har förekommit längre perioder av inaktivitet under handläggningen. En inaktivitetsperiod utgör dock inte i sig ett åsidosättande av artikel 6, såvida det inte är fråga om en verkligt substantiell period av inaktivitet (se även NJA 2005 s. 462).

Frågan om staten är skadeståndsskyldig för fel och försummelse vid myn­dighetsutövning

Eftersom jäv förelegat för en av rättens ledamöter undanröjde Göta hovrätt tingsrättens dom och återförvisade målet till tingsrätten för en förnyad hand­läggning. Jävet var ägnat att rubba förtroendet för domstolen och är ett så­dant rättegångsfel som medför att staten enligt 3 kap. 2 § 1 skadeståndslagen är skyldig att ersätta ROIT för den skada som felet orsakat (se t.ex. JK:s be­slut i dnr 2897-13-40 och 2054-14-40).

Vid den bedömningen finns det inte anledning för Justitiekanslern att ta ställning till om staten är skadeståndsskyldig för att ljud- och bildupptag­ningarna har raderats.

Utgångspunkter för Justitiekanslerns prövning av anspråket på ren förmö­genhetsskada

Skadeståndsinstitutets huvudsakliga syfte är att försätta den skadelidande i samma situation som om det skadeståndsgrundande felet inte hade begåtts. Det innebär i ett fall som detta att man i princip måste ställa sig frågan vad som skulle ha hänt om tingsrätten inte hade begått det nu aktuella rätte­gångsfelet.

Som en allmän princip gäller att staten inte kan freda sig mot ersättnings­skyldighet genom att åberopa sin egen försummelse (se bl.a. NJA 2014 s. 332). Som utgångspunkt bör staten därför inte, för att undvika skadeståndsansvar, kunna åberopa den omständigheten att det inte med någon högre grad av säkerhet går att veta vad utgången hade blivit om hovrätten inte hade återförvisat målet. Staten får i stället bära risken för att det i efterhand inte går att bedöma hur prövningen hade utfallit.

ROIT har alltså rätt till skadestånd för den förmögenhetsskada i form av merkostnader som uppkommit till följd av rättegångsfelet.

ROIT har begärt ersättning för förmögenhetsskada med 403 715 kr. Belop­pet fördelar sig enligt följande.

• 105 015 kr för rättegångskostnader i hovrätten avseende prövningen där av överklagandena av tingsrättens första dom och
• 298 700 kr för rättegångskostnader i tingsrättens mål efter återförvis-ningen.

Skadeståndet motsvarar de rättegångskostnader som SISCA i egenskap av tappande part förpliktades att betala till ROIT enligt tingsrättens dom.

ROIT har gjort gällande att SISCA saknar utmätningsbara tillgångar och att bolagets ekonomiska situation är sådan att man inte kan vänta sig betalning från bolaget och därför vänt sig till staten med krav på ersättning.

Utredningen får anses ge stöd för påståendet att ROIT inte kan väntas få be­talt av SISCA inom överskådlig tid. I den mån ROIT orsakats skada motsva­rande rättegångskostnader som SISCA svarar för får skadan alltså ses som slutlig.

Som angetts har tingsrätten prövat skäligheten av begärd ersättning för rätte­gångskostnader som SISCA förpliktats att betala till ROIT. Som utgångs­punkt får tingsrättens bedömning om skäliga rättegångskostnader också an­ses utgöra ersättningsgilla och därtill skäliga merkostnader för ROIT i den mån det finns ett orsakssamband mellan kostnaderna och rättegångsfelet. Det sagda bildar utgångspunkt för den fortsatta prövningen.

Skadan

Rättegångskostnader i hovrätten

Samtliga parter överklagade tingsrättens första dom eller i domen intagna beslut. Hovrättens prövning slutade som framgått i att domen undanröjdes på grund av rättegångsfel i form av jäv och att målet återförvisades till tings­rätten för förnyad behandling. Det ankom på tingsrätten att i samband med målets avgörande där pröva kostnaderna i hovrätten.

ROIT:s rättegångskostnader i hovrätten, dvs kostnader i samband med över­klagandet av tingsrättens dom, är inte uteslutande kostnader som är hänför­liga till tingsrättens rättegångsfel. Bolaget framställde inte något uttryckligt yrkande om återförvisning på grund av jäv och hade alltså överklagat tings­rättens dom oaktat detta.

ROIT har hos Justitiekanslern begärt ersättning med tillerkända 105 015 kr. Begärt belopp överensstämmer med det som tingsrätten bedömde skäligt. För Justitiekanslern är det oklart hur stor del av arbetet som avsett frågan om jäv. I avsaknad av uppgifter och utredning i denna del ska ROIT:s begä­ran avseende ersättning för rättegångskostnader i hovrätten avslås.

Rättegångskostnader i tingsrätten efter återförvisningen

Det står klart att kostnaderna för den förnyade prövningen av SISCA:s talan i tingsrätten är en följd av rättegångsfelet. Kostnaderna för ROIT har upp­gått till 298 700 kr, vilket är det belopp som tingsrätten bedömde skäligt. Er­sättning ska därför utgå med detta belopp.

Frågan om staten är skadeståndsskyldig för överträdelse av Europakonven­tionen

Jäv

När tingsrätten dömde i målet första gången uppfyllde rätten inte kravet på opartiskhet eftersom en av ledamöterna var jävig. Domstolen uppfyllde där­för varken rättegångsbalkens eller Europakonventionens krav. En sådan brist kan emellertid rättas till. Eftersom Göta hovrätt återförvisade målet till tingsrätten och målet prövades på nytt, i en ny sammansättning, har den fel­aktighet som förelåg i den första rättegången därmed rättats till. Tekniska verken har alltså fått en prövning av en opartisk och oavhängig domstol. Det innebär att ROIT haft tillgång till ett effektivt rättsmedel enligt artikel 13 i Europakonventionen. Skadestånd enligt 3 kap. 4 § skadeståndslagen ska därför inte utgå.

Långsam handläggning

Målet handlades under sammanlagt cirka sju år i tings- och hovrätt. Tings­rättens handläggning i det första målet pågick i cirka fyra år; ansökan om stämning lämnades in sommaren 2014 och tingsrättens dom meddelades i april 2018. Målet har under en period varit vilandeförklarat. Det framgår vi­dare att skriftväxlingen mellan parterna har vart mycket omfattade samt att tingsrätten meddelat beslut under rättegång. Handläggningen innehåller inga längre perioder av inaktivitet.

Göta hovrätt återförvisade målet i oktober 2018. När målet återförvisades till tingsrätten kontaktade tingsrätten omgående ombuden och efterfrågade vilka dagar i januari 2019 som var möjliga för ombuden att hålla huvudför­handling. Tingsrätten föreslog tidplan och datum för när förberedelsen skulle anses vara avslutad.

ROIT var av uppfattningen att huvudförhandling inte kunde hållas i januari 2019. Tekniska verken begärde därtill att målet skulle vilandeförklaras i av­vaktan på Högsta domstolens beslut sedan bolaget ansökt om resning och klagan över domvilla avseende hovrättens beslut om återförvisning. Målet vilandeförklarades därför under cirka sex månader i avvaktan på Högsta domstolens beslut. När handläggningen återupptogs fortsatte en omfattande skriftväxling mellan parterna. Av tingsrättens yttrande framgår att huvudför­handling inte kunde hållas under hösten 2019 på grund av skäl hänförliga till parterna i målet. Det har efter återförvisningen inte förelegat några längre perioder av inaktivitet. Tingsrätten har vidare avgjort ett antal s.k. preliminärfrågor av processuell natur.

Vid en sammantagen bedömning finner Justitiekanslern att den totala hand­läggningstiden visserligen är lång men inte så lång att sökandens rätt till rättegång inom skälig tid kan anses ha överträtts. Ersättning för ideellt ska­destånd ska därför inte utgå heller på denna grund.

Ränta

På det tillerkända skadeståndsbeloppet ska utgå ränta enligt 6 § räntelagen i enlighet med ROIT:s begäran.

Ombudskostnader

ROIT har begärt ersättning för sina ombudskostnader i ärendet här med 38 250 kr.

Justitiekanslern kan inom ramen för statens frivilliga skadereglering för­ordna om ersättning för ombudskostnader i enlighet med de principer som gäller vid bestämmande av ersättning för rättegångskostnader i allmän dom­stol, dvs. med utgångspunkt i bestämmelserna i 18 kap. rättegångsbalken.

ROIT:s begäran om skadestånd har bifallits i den del som avser ersättning för rättegångskostnader i tingsrättsprocessen efter det att målet återförvisa­des. Övriga delar har avslagits. Med beaktande av detta ska ROIT få ersätt­ning för sina ombudskostnader i ärendet med skäliga 21 000 kr.