Staten skadeståndsskyldig med hänvisning till en domstols handläggning av ett tvistemål

Justitiekanslerns beslut

1. Justitiekanslern tillerkänner Tekniska verken i Linköping AB ersättning med 1 029 340 kr samt ränta enligt 6 § räntelagen på beloppet från den 1 december 2021 till dess betalning sker.
2. Tekniska verken i Linköping AB tillerkänns ersättning för sina ombuds­kostnader i ärendet med 105 000 kr.
3. Domstolsverket ansvarar för att beloppen enligt punkterna 1–2 betalas ut. En förutsättning för utbetalningarna är att Tekniska verken i Linköping AB till staten överlåter sin fordran mot Sisca Inventech KB intill ett belopp om 816 878 kr.

Ärendet

Bakgrund

Tekniska verken i Linköping AB (nedan Tekniska verken) är moderbolag i en koncern som tillhandahåller bl.a. el, fjärrvärme, bredband, avfallshant­ering och belysning. Rör & Industriteknik på Hanholmen AB (nedan ROIT) är ett företag som sysslar med VVS-arbeten och olika former av installa­tions-, service- och reparationsarbeten för industriella uppdragsgivare. Under 2011 kom bolagen i kontakt med varandra angående två kraft­aggregat som förvarades i Norrköpings hamn. ROIT erbjöd Tekniska verken att vara behjälpligt vid försäljningen av kraftaggregaten.

En enskild person, AA, väckte 2014 talan mot Tekniska verken och ROIT vid Norrköpings tingsrätt och gjorde gällande att bolagen solidariskt skulle utge visst belopp till henne med anledning av ett avtal om försäljnings­provision. AA:s fordran överläts sedan till Sisca Inventech KB (nedan SISCA) som inträdde som kärandepart i stället för AA.

Tvisten handlades i Norrköpings tingsrätt och dom meddelades den 18 april 2018. Käromålet mot Tekniska verken ogillades medan talan mot ROIT bifölls. Samtliga parter överklagade domen eller i domen intagna beslut.

Göta hovrätt undanröjde domen och återförvisade målet till tingsrätten för fortsatt handläggning. Skälet till återförvisningen var att Göta hovrätt bedömde att jäv förelåg för en av rättens ledamöter. Tekniska verken ansökte om resning och klagan över domvilla avseende hovrättens beslut.

Efter återförvisningen vilandeförklarades målet under perioden 20 novem­ber 2018–13 juni 2019 i avvaktan på Högsta domstolens beslut. Högsta domstolen avslog ansökan. Tingsrätten beslutade att en ny huvudförhand­ling skulle hållas i april 2020. Den muntliga bevisning som hade tagits upp under den tidigare huvudförhandlingen skulle läggas fram genom så kallad hänvisning, innebärande att tingsrättens ljud- och bildupptagningar av de ursprungliga förhören skulle spelas upp inför rättens ledamöter utan att parterna skulle vara närvarande. Tingsrätten tillät också vissa tilläggsförhör.

En kort tid före huvudförhandlingens inledande meddelade tingsrätten att ljud- och bildupptagningarna av förhören under huvudförhandlingen från första rättegången av misstag hade raderats. Efter en viss skriftväxling beslöt tingsrätten att ställa in den planerade huvudförhandlingen och ny huvudförhandling bokades till oktober 2020.

SISCA återkallade därefter sin talan men Tekniska verken och ROIT påkallade en prövning av tvisten. SISCA eftergav sin talan gentemot de båda bolagen och parterna var överens om att tingsrätten kunde meddela en ogillande dom utan huvudförhandling. Parterna var dock inte ense om hur rättegångskostnaderna skulle fördelas. Tingsrätten meddelade dom i målet den 28 juni 2021.

Domen innebar bl.a. att SISCA skulle ersätta Tekniska verken och ROIT för rättegångskostnader avseende första och andra tingsrättsprövningen samt hovrättens prövning av överklagandet av den första tingsrättsdomen. Därtill skulle SISCA ersätta Tekniska verken för bl.a. rättegångskostnader avse­ende Högsta domstolens prövning av ansökan om resning och klagan över domvilla avseende hovrättens beslut. Även AA förpliktigades att betala vissa rättegångskostnader till Tekniska verken. I målet fanns även en fråga om personligt betalningsansvar för en företrädare för SISCA, BB, samt för ett ombud för AA och SISCA, CC, där Tekniska verken och ROIT var tappande part och förpliktigades att betala CC:s rättegångskostnader.

Med anledning av den första domen den 18 april 2018 hade Tekniska verken ansökt om verkställighet av vad som i domen hade förordnats om SISCA:s och AA:s skyldighet att ersätta Tekniska verkens rättegångs­kostnader. Kronofogdemyndigheten hade också beslutat om utmätning. Till följd av att domen undanröjdes gick verkställighetsåtgärderna åter.

Anspråk

Ersättning för ren förmögenhetsskada

Tekniska verken har begärt skadestånd av staten med, i första hand, 1 380 189 kr. Beloppet avser ersättning för de ökade rättegångskostnader som uppkommit med anledning av hovrättens beslut om återförvisning. Tekniska verken har åberopat att rättegångsfelet i tingsrätten utgjort fel och försummelse vid myndighetsutövning enligt 3 kap. 2 § 1 skadeståndslagen samt innefattat en överträdelse av Tekniska verkens rätt till en rättvis rättegång enligt artikel 6 i Europakonventionen.

Tekniska verken har, i andra hand, begärt skadestånd av staten med 1 330 698 kr. Beloppet avser ersättning för de ökade rättegångskostnader som uppkommit med anledning hovrättens beslut om återförvisning. Tekniska verken har här åberopat att rättegångsfelet i tingsrätten har innefattat en överträdelse av Tekniska verkens rätt till en rättegång inom skälig tid enligt artikel 6 i Europakonventionen.

I tredje hand har Tekniska verken begärt skadestånd av staten med 796 881 kr. Beloppet avser ersättning för de ökade rättegångskostnader som uppstått med anledning av de raderade ljud- och bildupptagningarna. Händelsen med de raderade ljud- och bildupptagningarna har inneburit en överträdelse av Tekniska verkens rätt till rättegång inom skälig tid enligt artikel 6 i Europakonventionen.

Tekniska verken har dessutom begärt skadestånd av staten med 330 396 kr på den grunden att utmätningen hos SISCA respektive AA gick åter på grund av rättegångsfelet.

Därutöver har Tekniska verken begärt skadestånd av staten med 22 000 kr motsvarande bolagets tillkommande krav och verkställighetskostnader till följd av att utmätningsåtgärderna gick åter.

Ersättning för ideell skada

Tekniska verken har begärt skadestånd av staten med, i första hand, 150 000 kr för att tingsrättens rättegångsfel innefattat en överträdelse av bolagets rätt till en rättvis rättegång liksom rättegång inom skälig tid enligt artikel 6 i Europakonventionen.

I andra hand har Tekniska verken begärt skadestånd av staten med 50 000 kr med hänvisning till att de raderade ljud- och bildupptagningarna inneburit en överträdelse av Tekniska verkens rätt till en rättegång inom skälig tid enligt artikel 6 i Europakonventionen.

Ränta och ombudskostnader

På ovan angivna belopp har ränta begärts på visst sätt.

Tekniska verken har begärt ersättning för sina ombudskostnader i ärendet här med 229 000 kr. Beloppet avser ombudsarvode exklusive mervärdes­skatt.

Yttrande från Norrköpings tingsrätt m.m.

Norrköpings tingsrätt har yttrat sig över bolagets begäran om skadestånd och ansett att viss ersättning bör utgå.

Tekniska verken har lämnat synpunkter på yttrandet och kommit in med kompletterande utredning.

Justitiekanslerns bedömning

Rättsliga utgångspunkter för skadestånd

Enligt 3 kap. 2 § 1 skadeståndslagen ska staten ersätta personskada, sak­skada eller ren förmögenhetsskada som vållas genom fel eller försummelse vid myndighetsutövning i sådan verksamhet som staten svarar för.

Skadestånd ska också enligt 3 kap. 4 § skadeståndslagen ges ut när Europa­konventionen har överträtts, om det är nödvändigt för att gottgöra över­trädelsen.

Att det har förekommit något som i och för sig kan vara skadeståndsgrun-dande är inte tillräckligt för att ersättning ska ges ut. Det krävs också att det inträffade har orsakat skada för den enskilde. Det är den som begär ersätt­ning som ska styrka skadan och dess omfattning.

Bestämmelser om domarjäv finns i 4 kap. 13 § rättegångsbalken. Punkterna 1–9 innehåller en uppräkning av vissa faktiska omständigheter som medför att en domare är jävig att handlägga ett mål. Punkten 10 innehåller en all­mänt hållen bestämmelse som anger att en domare är jävig om det annars föreligger någon särskild omständighet som är ägnad att rubba förtroendet till hans eller hennes opartiskhet i målet.

Enligt artikel 6 i Europakonventionen har vidare var och en vid prövningen av en tvist rörande hans eller hennes civila rättigheter och skyldigheter rätt till en rättvis och offentlig förhandling inom skälig tid och inför en oav­hängig och opartisk domstol som upprättats enligt lag.

Frågan om rätten till rättegång inom skälig tid har åsidosatts ska enligt Europadomstolens praxis avgöras genom en helhetsbedömning där hänsyn tas till samtliga omständigheter i det enskilda fallet. Tiden räknas i tvistemål från den dag då målet anhängiggjordes vid domstol fram till dess att det finns en slutgiltig dom som vunnit laga kraft och kan verkställas.

Förutom den totala handläggningstiden beaktas särskilt målets komplexitet, parternas agerande, domstolarnas handläggning av målet samt vad som har stått på spel för den enskilde. Europadomstolen fäster särskild vikt vid om det har förekommit längre perioder av inaktivitet under handläggningen. En inaktivitetsperiod utgör dock inte i sig ett åsidosättande av artikel 6, såvida det inte är fråga om en verkligt substantiell period av inaktivitet (se även NJA 2005 s. 462).

Frågan om staten är skadeståndsskyldig för fel och försummelse vid myndighetsutövning

Eftersom jäv förelegat för en av rättens ledamöter undanröjde Göta hovrätt tingsrättens dom och återförvisade målet till tingsrätten för en förnyad hand­läggning. Jävet var ägnat att rubba förtroendet för domstolen och är ett sådant rättegångsfel som medför att staten enligt 3 kap. 2 § 1 skadestånds­lagen är skyldig att ersätta Tekniska verken för den skada som felet orsakat (se t.ex. JK:s beslut i dnr 2897-13-40 och 2054-14-40).

Vid den bedömningen finns det inte anledning för Justitiekanslern att ta ställning till om staten är skadeståndsskyldig för att ljud- och bildupptag­ningarna har raderats.

Utgångspunkter för Justitiekanslerns prövning av anspråket på ren förmögenhetsskada

Skadeståndsinstitutets huvudsakliga syfte är att försätta den skadelidande i samma situation som om det skadeståndsgrundande felet inte hade begåtts. Det innebär i ett fall som detta att man i princip måste ställa sig frågan vad som skulle ha hänt om tingsrätten inte hade begått det nu aktuella rätte­gångsfelet.

Som en allmän princip gäller att staten inte kan freda sig mot ersättnings­skyldighet genom att åberopa sin egen försummelse (se bl.a. NJA 2014 s. 332). Som utgångspunkt bör staten därför inte, för att undvika skadestånds­ansvar, kunna åberopa den omständigheten att det inte med någon högre grad av säkerhet går att veta vad utgången hade blivit om hovrätten inte hade återförvisat målet. Staten får i stället bära risken för att det i efterhand inte går att bedöma hur prövningen hade utfallit.

Tekniska verken har alltså rätt till skadestånd för den förmögenhetsskada i form av merkostnader som uppkommit till följd av rättegångsfelet.

Tekniska verken har i första hand begärt ersättning för förmögenhetsskada avseende ökade rättegångskostnader med 1 380 189 kr. Beloppet fördelar sig enligt följande.

1. 49 491 kr för rättegångskostnader i hovrätten avseende prövningen där av överklagandena av tingsrättens första dom,
2. 127 562 kr för rättegångskostnader i Högsta domstolen avseende prövningen där av Tekniska verkens ansökan om resning och klagan över domvilla avseende hovrättens beslut om återförvisning av tingsrättens första dom,
3. 740 893 kr för rättegångskostnader i tingsrättens mål efter återförvisningen och
4. 462 243 kr kostnader med anledning av bolagets begäran om personligt rättegångskostnadsansvar för BB och CC som prövades i tingsrättens mål efter återförvisningen.

Skadeståndet avseende ren förmögenhetsskada i punkterna 1–3 motsvarar de rättegångskostnader som SISCA i egenskap av tappande part förpliktades att betala till Tekniska verken enligt tingsrättens dom. Punkten 4 avser däre­mot kostnader i en del där Tekniska verken var tappande part gentemot BB och CC.

Tekniska verken har gjort gällande att SISCA saknar utmätningsbara tillgån­gar och att bolagets ekonomiska situation är sådan att man inte kan vänta sig betalning från bolaget och därför vänt sig till staten med krav på ersättning.

Utredningen får anses ge stöd för påståendet att Tekniska verken inte kan väntas få betalt av SISCA inom överskådlig tid. I den mån Tekniska verken orsakats skada motsvarande rättegångskostnader som SISCA svarar för får skadan alltså ses som slutlig.

Som angetts har tingsrätten prövat skäligheten av begärd ersättning för rättegångskostnader som SISCA förpliktats att betala till Tekniska verken. Som utgångspunkt får tingsrättens bedömning om skäliga rättegångskost­nader också anses ersättningsgilla och därtill skäliga merkostnader för Tekniska verken i den mån det finns ett orsakssamband mellan kostnaderna och rättegångsfelet. Det sagda bildar utgångspunkt för den fortsatta prövningen.

Skadan

Rättegångskostnader i hovrätten

Samtliga parter överklagade tingsrättens första dom eller i domen intagna beslut. Hovrättens prövning slutade som framgått i att domen undanröjdes på grund av rättegångsfel i form av jäv och att målet återförvisades till tingsrätten för förnyad behandling. Det ankom på tingsrätten att i samband med målets avgörande där pröva kostnaderna i hovrätten.

Tekniska verken begärde i tingsrätten ersättning för sina rättegångskost­nader i hovrätten med 215 623 kr (174 000 kr + 41 623 kr). Tingsrätten bedömde att detta arbete skulle sättas ned med en fjärdedel. Bolaget tillerkändes alltså ersättning för sina rättegångskostnader i denna del med sammanlagt 161 717 kr (130 500 kr + 31 217 kr).

Med beaktande av tingsrättens bedömning att sätta ned begärd ersättning för arbete med en fjärdedel i denna del har Tekniska verken uppgett att kost­naderna hänförliga till hovrättens handläggning av frågan om rättegångsfelet uppgår till 49 491 kr.

Av utredningen i ärendet kan utläsas att Tekniska verken inkom med tre inlagor till hovrätten; ett yttrande över SISCA:s överklagande jämte eget överklagande avseende visst beslut (överklagandeskriften) och två inlagor rörande frågan om jäv. I överklagandeskriften, som inte berör frågan om jäv, begärde Tekniska verken ersättning med 156 500 kr för arbete med anledning av SISCA:s överklagande. Efter att jävsproblematiken uppdagats inkom Tekniska verken med två inlagor i den aktuella frågan. I första inlag­an begärde bolaget ersättning med 13 000 kr och i andra inlagan med 4 500 kr. Detta innebär att 17 500 kr avser kostnader som uppkommit till följd av frågan om rättegångsfelet.

Som angetts har tingsrätten vid prövningen av kostnaderna i hovrätten satt ned begärd ersättning med en fjärdedel. Detta innebär att Tekniska verken bör tillerkännas ersättning motsvarande tre fjärdedelar av kostnaderna hänförliga till jävsfrågan, dvs. 17 500 x 0,75 = 13 125 kr.

Rättegångskostnader i Högsta domstolen

Tekniska verken har begärt ersättning med 127 562 kr för sina rättegångs­kostnader i Högsta domstolen med anledning av ansökan om resning och klagan över domvilla avseende hovrättens beslut om rättegångsfel. Begärt belopp överensstämmer med det som tingsrätten bedömde som skäligt.

För att en skada ska vara ersättningsgill krävs att det föreligger ett adekvat orsakssamband mellan den skadegörande handlingen och skadan. Med detta menas att skadan ska ha framstått som en beräknelig och i viss mån typisk följd av den skadegörande handlingen.

Enligt Justitiekanslerns mening föreligger i detta fall inte något sådant orsakssamband mellan rättegångsfelet och Tekniska verkens rättegångs­kostnader i Högsta domstolen som berättigar till skadestånd. Ansökan om resning och klagan över domvilla riktar sig inte mot tingsrättens rättegångs­fel utan hovrättens rättstillämpning. Därtill har åtgärden i förhållande till felet varit allt för långtgående och osäker för att kunna betraktas som en sådan skadebegränsande åtgärd som staten i egenskap av skadevållare ska svara för. Tekniska verken kan därför inte få ersättning för de kostnader som åtgärden har inneburit. I denna del ska anspråket alltså avslås.

Rättegångskostnader i tingsrätten efter återförvisningen

Det står klart att rättegångskostnaderna för den förnyade prövningen av SISCA:s talan i tingsrätten är en följd av rättegångsfelet. Kostnaderna för Tekniska verken har uppgått till 740 893 kr, vilket är det belopp som tingsrätten bedömde skäligt. Ersättning ska därför utgå med detta belopp.

Tekniska verken har även begärt ersättning för sina rättegångskostnader till följd av begäran om personligt rättegångskostnadsansvar för BB med 37 500 kr respektive CC med 203 500 kr. Därtill har Tekniska verken begärt ersättning med det belopp som tingsrätten förpliktade bolaget att i egenskap av tappande part betala till CC och som vid utbetalningstillfället uppgick till 221 423 kr.

Tekniska verken framställde inte något yrkande om personligt rättegångs-kostnadsansvar för BB vid första tingsrättsprocessen. Det saknas alltså ett orsakssamband mellan rättegångsfelet och de kostnader som uppstått till följd av det aktuella yrkandet. Kostnader som uppkommit till följd av nya processuella överväganden är inte ersättningsgilla (jfr JK:s beslut i dnr 2054-14-40). Tekniska verkens begäran om ersättning för kostnader kopplade till prövningen av BB:s personliga rättegångskostnadsansvar ska alltså avslås.

Vad gäller yrkandet om personligt rättegångskostnadsansvar för CC så framställdes ett sådant yrkande vid första tingsrättsprocessen. Det finns alltså orsakssamband mellan rättegångsfelet och förhållandet att denna fråga behövde behandlas på nytt. Tekniska verken har därför rätt till sådana skäliga merkostnader som uppkommit i denna del. Som nämnts var Tekniska verken tappande part. Tingsrätten har därför inte bedömt storleken av Tekniska verkens egna rättegångskostnader. Anspråket avseende rätte­gångskostnader som Tekniska verken ska betala till CC motsvarar det som tingsrätten bedömde skäligt och tillerkände denne.

Tekniska verken hade delvis framgång i frågan vid den första processen. Trots detta har skriftväxlingen varit vidlyftig i den andra rättegången. Mot denna bakgrund och med beaktande av det tillgängliga processmaterialet bedömer Justitiekanslern att hälften av det yrkade beloppet för eget arbete varit skäligen påkallat för tillvaratagande av Tekniska verkens rätt.

CC hade att svara på Tekniska verkens talan i denna del. Storleken på CC:s kostnader som Tekniska verken förpliktats att ersätta denne för beror så vitt kan bedömas till stor del på Tekniska verkens egen processföring. Ersätt­ning för denna kostnad ska därför sättas ned på samma sätt som gäller för Tekniska verkens egna kostnader. Detta innebär att Tekniska verken ska tillerkännas ersättning med sammanlagt 212 462 kr.

Kostnader i övrigt

Tekniska verken har även begärt ersättning med 330 396 kr motsvarande bolagets skada till följd av att verkställighetsåtgärderna gick åter efter att den första domen undanröjdes. Därtill har Tekniska verken begärt ersättning med 22 000 kr motsvarande bolagets tillkommande krav- och verkställig­hetskostnader.

Av det begärda beloppet, 330 396 kr, avser 62 860 kr utmätningsbelopp från SISCA och 31 745 kr motsvarande belopp från AA. Resterande belopp avser löneutmätning från AA med 8 733 kr/månad som skulle tillkommit Tekniska verken om hovrätten inte hade undanröjt tingsrättens dom.

Att domen undanröjdes och verkställighetsåtgärderna gick åter är en följd av tingsrättens rättegångsfel. Kostnaden om 62 860 kr avseende utmätning hos SISCA har alltså uppstått på grund av detta. Som ovan konstaterats får skadan ses som slutlig. Ersättning ska därför utgå med 62 860 kr.

Enligt Justitiekanslerns mening står det klart att rättegångsfelet orsakat en fördröjning avseende möjligheterna för Tekniska verken att få betalt för sin fordran mot AA. Denne är dock såvitt känt återigen föremål för löneutmät­ning. Utredningen avseende AA visar därför inte att rättegångsfelet orsakat Tekniska verken en slutlig skada. Begäran om ersättning i denna del ska därför avslås.

Det finns inte någon utredning som visar att Tekniska verken haft tillkom­mande krav- och verkställighetskostnader med 22 000 kr. Ersättning kan därför inte utgå för detta.

Frågan om staten är skadeståndsskyldig för överträdelse av Europa­konventionen

Jäv

När tingsrätten dömde i målet första gången uppfyllde rätten inte kravet på opartiskhet eftersom en av ledamöterna var jävig. Domstolen uppfyllde därför varken rättegångsbalkens eller Europakonventionens krav. En sådan brist kan emellertid rättas till. Eftersom Göta hovrätt återförvisade målet till tingsrätten och målet prövades på nytt, i en ny sammansättning, har den felaktighet som förelåg i den första rättegången därmed rättats till. Tekniska verken har alltså fått en prövning av en opartisk och oavhängig domstol. Det innebär att Tekniska verken haft tillgång till ett effektivt rättsmedel enligt artikel 13 i Europakonventionen. Skadestånd enligt 3 kap. 4 § skadestånds­lagen ska därför inte utgå.

Långsam handläggning

Målet handlades under sammanlagt cirka sju år i tings- och hovrätt. Tings­rättens handläggning i det första målet pågick i cirka fyra år; ansökan om stämning lämnades in sommaren 2014 och tingsrättens dom meddelades i april 2018. Målet har under en period varit vilandeförklarat. Det framgår vidare att skriftväxlingen mellan parterna var mycket omfattade samt att tingsrätten meddelat beslut under rättegången. Handläggningen innehåller inga längre perioder av inaktivitet.

Göta hovrätt återförvisade målet i oktober 2018. När målet återförvisades till tingsrätten kontaktade tingsrätten omgående ombuden och efterfrågade vilka dagar i januari 2019 som var möjliga för ombuden att hålla huvud­förhandling. Tingsrätten föreslog tidplan och datum för när förberedelsen skulle anses vara avslutad.

ROIT var av uppfattningen att huvudförhandling inte kunde hållas i januari 2019. Tekniska verken begärde därtill att målet skulle vilandeförklaras i avvaktan på Högsta domstolens beslut sedan bolaget ansökt om resning och klagan över domvilla avseende hovrättens beslut om återförvisning. Målet vilandeförklarades därför under cirka sex månader i avvaktan på Högsta domstolens beslut. När handläggningen återupptogs fortsatte en omfattande skriftväxling mellan parterna. Av tingsrättens yttrande framgår att huvud­förhandling inte kunde hållas under hösten 2019 på grund av skäl hänförliga till parterna i målet. Det har efter återförvisningen inte förelegat några längre perioder av inaktivitet. Tingsrätten har vidare avgjort ett antal s.k. preliminärfrågor av processuell natur.

Vid en sammantagen bedömning finner Justitiekanslern att den totala hand­läggningstiden visserligen är lång men inte så lång att sökandens rätt till rättegång inom skälig tid kan anses ha överträtts. Skadestånd ska därför inte heller utgå på denna grund.

Ränta

På tillerkänt skadeståndsbelopp ska ränta utgå enligt 4 och 6 §§ räntelagen från den dag som infaller 30 dagar från det att begäran om skadestånd framställdes den 1 november 2021. Justitiekanslern bedömer att det först vid detta tillfälle lagts fram sådan utredning som skäligen kan krävas.

Ombudskostnader

Tekniska verken har begärt ersättning för sina ombudskostnader i ärendet här med 229 000 kr.

Justitiekanslern kan inom ramen för statens frivilliga skadereglering för­ordna om ersättning för ombudskostnader i enlighet med de principer som gäller vid bestämmande av ersättning för rättegångskostnader i allmän domstol, dvs. med utgångspunkt i bestämmelserna i 18 kap. rättegångs­balken.

Justitiekanslern har i detta beslut bifallit Tekniska verkens begäran om skad­estånd i viss omfattning. Med hänsyn till utgången och med beaktande av ärendets beskaffenhet finner Justitiekanslern vid en samlad bedömning att ersättning för ombudskostnader i ärendet här ska utgå med skäliga ansedda 105 000 kr.