Staten skadeståndsskyldig för överträdelser av Europakonventionen i samband med brottsutredning mot en person under 18 år

Justitiekanslerns beslut

Justitiekanslern tillerkänner sökanden ersättning med 15 000 kr för de överträdelser av hans rättigheter enligt Europakonventionen som skett. Polismyndigheten ansvarar för att ersättningen betalas ut till sökanden.

Ärendet

Bakgrund

Den 1 september 2021 fick Försvarsmakten in ett tips om att sökanden, som vid tillfället var 17 år, hade publicerat inlägg på sociala medier med foto och videomaterial som visade ammunition som bedömdes vara militär. Försvarsmakten kontaktade jourhavande undersökningsledare vid Polismyndigheten. Denne beslutade att inleda förundersökning om stöld alternativt brott mot vapenlagen och att husrannsakan skulle genomföras i sökandens bostad. Verkställigheten av åtgärden uppdrogs åt Försvarsmakten genom militärpolisen.

En husrannsakan genomfördes samma dag av fem uniformerade militärpoliser med tjänstehund, som anlände till sökandens bostad i Försvarsmaktens fordon. När militärpolisen kom till bostaden var endast sökanden hemma. I samband med husrannsakan togs bl.a. ett antal patroner och en mobiltelefon i beslag. Vidare delgav militärpolisen sökanden misstanke om brott och höll även ett förhör med honom som pågick ungefär en timme. Förhöret genomfördes utan närvaro av vårdnadshavare, försvarare eller socialtjänsten. Militärpolisen försökte före verkställigheten komma i kontakt med sökandens vårdnadshavare på telefon. Sökandens pappa anlände till bostaden efter att husrannsakan och förhör med sökanden hade inletts.

En ordinarie undersökningsledare vid Polismyndigheten utsågs den 6 oktober 2021. Förundersökningen i den del som avsåg stöld lades ned den 8 november 2021 och avseende brott mot vapenlagen den 23 december 2021.

Sökandens vårdnadshavare anmälde det inträffade till Riksdagens ombudsmän (JO). JO har i ett beslut riktat allvarlig kritik mot Polismyndigheten och Försvarsmakten för att ha åsidosatt tillämplig lagstiftning i samband med genomförandet av husrannsakan och förhöret. JO ansåg bl.a. att det sätt på vilket husrannsakan hade verkställts inte varit förenligt med kraven på hänsyn och proportionalitet, särskilt med beaktande av sökandens ålder. JO framförde vidare kritik mot att förhöret hade genomförts utan försvarare och utan närvaro av vare sig vårdnadshavare eller socialtjänsten. JO påpekade även att dokumentationen av vidtagna åtgärder hade varit bristfällig, bl.a. saknades noteringar om huruvida sökanden informerats om
sin rätt att inte behöva yttra sig över misstanken eller medverka till utredningen av sin skuld. (Se JO:s beslut den 29 september 2023 i dnr 316–2022).

JO:s granskning av ärendet begränsade sig till åtgärder som vidtagits i förundersökningen fram till och med den 30 september 2021. JO gick därmed inte närmare in på frågan om huruvida förundersökningen hade bedrivits med den skyndsamhet som krävts med hänsyn till sökandens ålder. JO konstaterade dock att det inte var godtagbart att en ordinarie undersökningsledare tillsattes först den 6 oktober 2021.

Med anledning av vad som hade framkommit i ärendet tog JO initiativ till en särskild granskning av de rättsliga förutsättningarna för militärpolisens medverkan i brottsutredande verksamhet, bl.a. mot bakgrund av en överenskommelse om sådan medverkan som träffats mellan Försvarsmakten, Polismyndigheten och Åklagarmyndigheten. JO:s slutsats i det ärendet var bl.a. att det inte finns nödvändigt författningsstöd för militärpolisen att utreda brott och vidta utredningsåtgärder i en förundersökning. (Se JO:s beslut den 29 augusti 2024 i dnr 7917–2023).

Anspråket m.m.

Sökanden har begärt skadestånd av staten med 121 000 kr. Av beloppet avser 100 000 kr ersättning för ideell skada, 15 000 kr ersättning för psykologkostnader och 6 000 kr ersättning för en ny mobiltelefon.

Sökanden, som hänvisat till de ovan berörda JO-besluten, har anfört sammanfattningsvis följande till stöd för sitt anspråk. Myndigheterna agerade felaktigt vid genomförandet av husrannsakan och förhör. Förundersökningen tog dessutom för lång tid. Han var vid tidpunkten för händelsen underårig och upplevde situationen som väldigt kränkande. Han har på grund av händelsen drabbats av psykisk ohälsa, rädsla och oro samt förlorat ett halvår av sin skolgång. Han ha vidare orsakats kostnader för psykologsamtal och han har behövt köpa en ny mobiltelefon. Till ansökan har det bifogats ett psykologintyg.

Polismyndigheten har yttrat sig över anspråket och anfört sammanfattningsvis följande.

Av utredningen framgår att både Polismyndigheten och Försvarsmakten har agerat felaktigt vid verkställandet av husrannsakan och förhöret. Eftersom det var Polismyndigheten som ledde förundersökningen får Polis-myndigheten anses ansvarig för de åtgärder som vidtogs inom ramen för förundersökningen.

I fråga om sökandens yrkande om ideell skada anser Polismyndigheten att det sätt på vilket husrannsakan och förhöret genomfördes har inneburit överträdelser av sökandens rätt till en rättvis rättegång och rätt till privatliv enligt Europakonventionen. Sökanden bör därför tillerkännas ideellt skadestånd för dessa överträdelser. Något ideellt skadestånd för långsam handläggning av förundersökningen bör dock enligt myndigheten inte utgå då det inte varit fråga om en sådan tidsutdräkt som medför skadeståndsskyldighet för staten.

När det vidare gäller anspråket avseende psykologkostnader har sökanden inte presenterat någon bevisning som styrker skadans storlek. Vidare har den mobiltelefon som togs i beslag i samband med den aktuella händelsen återlämnats till sökanden. Enligt Polismyndigheten bör därför något skadestånd inte utgå för dessa kostnader.

Sökanden har fått tillfälle att lämna synpunkter på Polismyndighetens yttrande.

Justitiekanslerns bedömning

Skadeståndsrättsliga utgångspunkter

Staten ska ersätta personskada, sakskada eller ren förmögenhetsskada som vållas genom fel eller försummelse vid myndighetsutövning i sådan verksamhet som staten svarar för (3 kap. 2 § 1 skadeståndslagen).

Staten ska också ersätta skada på grund av att någon kränks på sätt som anges i 2 kap. 3 § samma lag genom fel eller försummelse vid myndighetsutövning (se 3 kap. 2 § 2 skadeståndslagen). Ersättning för sådan ideell skada förutsätter att den skadelidande har utsatts för en allvarlig kränkning genom vissa typiskt sett integritetskränkande brott.

Skadestånd ska även ges ut när Europakonventionen har överträtts, om det är nödvändigt för att gottgöra överträdelsen (3 kap. 4 § skadeståndslagen i dess lydelse före 1 augusti 2022). Skadestånd för sådana överträdelser omfattar utöver de skadetyper som nämns ovan även rätt till ersättning för ideell skada, utan krav på att det ska ha varit fråga om en allvarlig kränkning genom vissa typiskt sett integritetskränkande brott.

Att det har förekommit något som i och för sig kan vara skadeståndsgrundande är inte tillräckligt för att ersättning ska ges ut. Det krävs också att det inträffade har orsakat skada för den enskilde. Det är den som begär ersättning som ska styrka skadan och dess omfattning.

Europakonventionen m.m.

Av Europakonventionen följer att var och en vid prövningen av en anklagelse om brott har rätt till en rättvis rättegång inom skälig tid (artikel 6.1). Dessa krav gäller även för en förundersökning.

Av Europadomstolens praxis framgår att frågan om rätten till rättegång i skälig tid ska avgöras genom en helhetsbedömning där hänsyn tas till samtliga omständigheter i det enskilda fallet. Den totala handläggningstiden är av stor betydelse. Europadomstolen fäster särskild vikt vid om det har förekommit längre perioder av inaktivitet. Enstaka perioder av inaktivitet kan tolereras under förutsättning att den sammanlagda handläggningstiden inte är oacceptabelt utdragen. (Se t.ex. Pretto m.fl. mot Italien, dom [plenum] den 8 december 1983, no. 7984/77, p. 35–37, jfr dock Bunkate mot Nederländerna, dom den 26 maj 1993, no. 13645/88, p. 21–23 och Kudla mot Polen, dom [stor kammare] den 26 oktober 2000, no. 30210/96, p. 130.)

Av konventionen följer vidare att rätten till en rättvis rättegång innefattar vissa minimirättigheter, bl.a. en rätt att utan dröjsmål underrättas om innebörden av och grunden för anklagelsen och en rätt att biträdas av en försvarare (artikel 6.3). Den svenska regleringen i dessa avseende finns främst i rättegångsbalken, se bl.a. 21 kap. 3 § om en misstänkts rätt att biträdas av försvarare. I fråga om en misstänkt som inte fyllt 18 år finns ytterligare bestämmelser i lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare (LUL).

Av konventionen följer även att var och en har rätt till respekt för sitt privat- och familjeliv, sitt hem och sin korrespondens (artikel 8). Den rätten får inte inskränkas annat än med stöd av lag, såsom användningen av tvångsmedel i en brottsutredning. Vidare måste den vidtagna åtgärden vara nödvändig i ett demokratiskt samhälle med hänsyn till något av vissa närmare angivna legitima intressen, bl.a. intresset av att förebygga brott. Åtgärden ska med andra ord vara proportionerlig i förhållande till sitt syfte. Även i fråga om tvångsmedel finns den svenska regleringen framför allt i rättegångsbalken, med vissa ytterligare bestämmelser i LUL avseende personer som inte fyllt 18 år.

I fråga om avvägningar och bedömningar som rör den som inte fyllt 18 år ska även barnkonventionens bestämmelser beaktas, bl.a. principen om barnets bästa (artikel 3.1).

Kravet på skyndsamhet vid förundersökning mot en ung misstänkt

En förundersökning mot den som inte har fyllt 18 år och som gäller brott på vilket fängelse kan följa ska bedrivas med särskild skyndsamhet. Förundersökningen ska avslutas och beslut i åtalsfrågan fattas så snart de kan ske och senast inom sex veckor från delgivning av brottsmisstanke. Tidsfristen får, såvitt nu är av intresse, överskridas endast om det är nödvändigt med hänsyn till utredningens beskaffenhet eller andra särskilda omständigheter (se 4 § LUL.)

Att tidsfristen i LUL har överskridits innebär inte att det per automatik har skett en skadeståndsgrundande överträdelse av rätten till en rättegång inom skälig tid enligt Europakonventionen. Som angetts ovan ska en helhetsbedömning göras av samtliga omständigheter. I fråga om handläggningstid har Justitiekanslern i sin praxis bedömt att ett visst överskridande av tidsfristen i LUL, med kortare perioder av inaktivitet i förundersökningen, inte har varit skadeståndsgrundande för staten (jfr t.ex. Justitiekanslerns beslut den 16 februari 2023 i dnr 2022/138).

Bedömningen i detta fall

Utredningen ger inte stöd för att sökanden har utsatts för något integritets-kränkande brott och hans anspråk, i fråga om ideellt skadestånd, ska därför prövas enligt 3 kap. 4 § skadeståndslagen.

När det till att börja med gäller handläggningstiden avseende förundersökningen kan det konstateras att sexveckorsfristen enligt LUL har överskridits – i fråga om misstanken om stöld med runt fyra veckor och vad gäller misstanken om brott mot vapenlagen med runt två månader. Den totala handläggningstiden från delgivning av brottsmisstankarna till att förundersökningen lades ned i respektive del var runt två respektive fyra månader.

Som JO konstaterat i sitt beslut var det inte godtagbart att en ordinarie undersökningsledare tillsattes först den 6 oktober 2021, dvs. mer än en månad efter delgivning av brottsmisstankarna. Det har inte framkommit att utredningen skulle ha varit av någon svårare beskaffenhet eller att några andra särskilda omständigheter motiverat ett överskridande av tidsfristen. Överskridandet synes i stället ha berott på viss inaktivitet i handläggningen. Inte heller detta är godtagbart enligt Justitiekanslern, särskilt som inaktiviteten lett till att en lagstadgad tidsfrist har överskridits. Det kan samtidigt konstateras att den totala handläggningstiden och perioderna av inaktivitet i förundersökningen, tidsmässigt sett, har varit relativt begränsade.

Mot den bakgrunden och med beaktande av praxis på området finner Justitiekanslern att den totala handläggningstiden inte varit så lång att den inneburit en överträdelse av sökandens rätt till en rättegång inom skälig tid enligt artikel 6.1 i Europakonventionen. Något ideellt skadestånd på den grunden ska därför inte utgå.

När det vidare gäller genomförandet av förundersökningen och de utredningsåtgärder som vidtogs där gör Justitiekanslern inga andra bedömningar än dem som JO har gjort vid sin prövning av sökandens anmälan dit. Det betyder att det bl.a. har förekommit ett flertal allvarliga brister i förundersökningen i avseenden som hade varit väsentliga för att ta tillvara sökandens rättssäkerhet och rätt till privatliv, särskilt med beaktande av sökandes ålder vid den aktuella tidpunkten (för en utförlig redogörelse hänvisas till JO:s beslut i dnr 316–2022). I likhet med vad Polismyndigheten framfört i sitt yttrande anser Justitiekanslern att de brister som konstaterats av JO i nämnda beslut innebär att det har skett överträdelser av sökandens rättigheter enligt artiklarna 6.3 och 8 i Europakonventionen.

Justitiekanslern bedömer att överträdelserna har varit så pass allvarliga att skadestånd ska utgå för ideell skada. Överträdelsernas art och sökandens ålder vid tidpunkten för åtgärderna bör få genomslag vid bestämmande av skadeståndsbeloppet. Mot den bakgrunden och med beaktande av de ersättningsnivåer som utgått för liknande fall bestäms ersättningen till 15 000 kr (jfr Justitiekanslerns beslut den 29 juni 2023 i dnr 2022/5028 och den 18 oktober 2024 i dnr 2023/1007).

När det slutligen gäller anspråken avseende psykologkostnader och mobiltelefon är det i och för sig fråga om skadetyper som kan vara ersättningsgilla på flera skadeståndsrättsliga grunder. Oavsett vilken grund som tillämpas krävs det dock, som berörts tidigare, dels att det inträffade har orsakat skada, dels att den enskilde styrker skadan och dess omfattning.

Att sökanden har fått psykologhjälp med anledning av händelsen stöds av det intyg som presenterats i ärendet, men någon utredning som styrker vad detta har kostat, t.ex. kvitton, har inte getts in. Det går därmed inte att bedöma skadans omfattning. När det vidare gäller mobiltelefonen har Polismyndigheten anfört att sökanden har fått tillbaka sin telefon. Sökanden har därmed inte styrkt någon skada i denna del heller. Anspråken avseende psykologkostnader och mobiltelefon ska därför avslås.

Det kan konstateras att de åtgärder som enligt ovan befunnits vara i strid med Europakonvention har verkställts av Försvarsmakten genom militärpolisen. Som Polismyndigheten anfört var det dock Polismyndigheten som ledde förundersökningen. Myndigheten har därmed haft det yttersta ansvaret för att förundersökningen bedrevs på ett korrekt sett vid det tillfälle som åtgärderna vidtogs. Med hänsyn till detta bedömer Justitiekanslern att det är Polismyndigheten som ska utge ersättningen till sökanden.