Staten skadeståndsskyldig med hänvisning till Polismyndighetens beslut om kroppsvisitation m.m.

Justitiekanslerns beslut

Justitiekanslern tillerkänner sökanden ersättning med 15 000 kr. Polismyndigheten ansvarar för att ersättningen betalas ut till henne.

Ärendet

Bakgrund

I januari 2022 omhändertog Polismyndigheten sökanden med stöd av lagen (1976:511) om omhändertagande av berusade personer m.m. och förde henne till polisarrest. I samband med ankomsten till arresten kroppsvisiterades sökanden och hon fråntogs sina kläder. Sökanden fördes senare till sjukhus för provtagning. Hon saknade då skor och var enbart iklädd en tröja. Sökanden fick en filt att täcka nedre delen av kroppen med.

Begäran om skadestånd m.m.

Sökanden har begärt skadestånd av staten med 40 000 kr, varav 30 000 kr avser ersättning för ideell skada och 10 000 kr avser ersättning för inkomstförlust till följd av händelsen.

Sökanden har gjort gällande att hon behandlats felaktigt av Polismyndigheten. Hon menar att hon blivit utsatt för oproportionerligt våld i samband med kroppsvisiteringen, att hon suttit naken i cellen utan filt och under tillsyn av en manlig vakt, att hon förts till sjukhuset för provtagning utan att vara lämpligt klädd och att hon inte fått möjlighet att gå på toaletten i tid och därför behövt kissa i golvbrunnen i cellen.

Sökanden har, under åberopade av väsentligen samma omständigheter som nu anförts, gjort en anmälan till Justitieombudsmannen (JO) som i beslut den 23 november 2023 (dnr 6802-22) uttalade kritik mot Polismyndigheten för att inte ha försett henne med lämpliga kläder och skor i samband med besöket på sjukhuset. Vad sökanden hade anfört i övrigt gav emellertid inte anledning till något uttalande från JO:s sida.

Polismyndigheten har yttrat sig i ärendet och medgett att det faktum att sökanden fördes till sjukhus utan att ha försetts med lämpliga kläder och skor utgjort en överträdelse av artikel 8 i Europakonventionen. Myndigheten har dock motsatt sig att staten betalar skadestånd till sökanden.

Sökanden har fått tillfälle att inkomma med synpunkter på Polismyndighetens yttrande.

Justitiekanslerns bedömning

Några skadeståndsrättsliga utgångspunkter

Staten ska ersätta bl.a. personskada som vållas genom fel eller försummelse vid myndighetsutövning i sådan verksamhet som staten svarar för (se 3 kap. 2 § 1 skadeståndslagen).

Skadestånd till den som tillfogats personskada omfattar ersättning för bl.a. inkomstförlust och fysiskt och psykiskt lidande av övergående natur, s.k. sveda och värk (se 5 kap. 1 § skadeståndslagen).

Staten ska också ersätta skada på grund av att någon kränks på sätt som anges i 2 kap. 3 § samma lag genom fel eller försummelse vid myndighetsutövning (se 3 kap. 2 § 2 skadeståndslagen). Ersättning för sådan ideell skada kan med stöd av dessa regler endast ges ut när den skadelidande har utsatts för en allvarlig kränkning genom vissa typiskt sett integritetskränkande brott.

Staten ska utge skadestånd för ideell skada som uppkommit till följd av en överträdelse av Europakonventionen från statens sida, om det är nödvändigt för att gottgöra överträdelsen (se 3 kap. 4 § skadeståndslagen).

Var och en har rätt till respekt för sitt privat- och familjeliv, sitt hem och sin korrespondens. Rättigheten kan dock begränsas med stöd av lag och om det i ett demokratiskt samhälle är nödvändigt med hänsyn till statens säkerhet, den allmänna säkerheten, landets ekonomiska välstånd eller till förebyggande av oordning eller brott eller till skydd för hälsa eller moral eller till skydd för andra personers fri- och rättigheter (artikel 8 i Europakonventionen).

Relevanta bestämmelser i häkteslagen m.m.

Bestämmelser om behandling av den som är omhändertagen och förvaras i polisarrest finns i huvudsak i häkteslagen (2010:611).

Som en allmän utgångspunkt gäller att varje intagen ska bemötas med respekt för sitt människovärde och med förståelse för de särskilda svårigheter som är förenade med ett frihetsberövande (se 1 kap. 4 § häkteslagen). Verkställigheten ska utformas så att negativa följder av frihetsberövandet motverkas (se 1 kap. 5 § häkteslagen). Vidare får en kontroll- eller tvångsåtgärd endast användas om den står i rimlig proportion till syftet med åtgärden. Om en mindre ingripande åtgärd är tillräcklig ska alltså den användas (se 1 kap. 6 § häkteslagen).

Den som ska tas in i en förvaringslokal ska senast vid ankomsten kroppsvisiteras eller kroppsbesiktigas för eftersökande av otillåtna föremål, om det inte är uppenbart obehövligt (se 4 kap. 2 § häkteslagen). En kroppsvisitation eller kroppsbesiktning får inte utföras eller bevittnas av någon av motsatt kön som inte är läkare eller legitimerad sjuksköterska. Detta gäller dock inte en s.k. skyddsvisitation (se 4 kap. 2, 4 och 7 §§).

En person som är intagen i arrest ska vid behov förses med kläder och skor. Utrustningen får begränsas om det är nödvändigt för att förhindra att den intagne allvarligt skadar sig själv eller någon annan. Den intagne bör alltid ha något att skyla sig med och han eller hon får inte vistas i arresten utan kläder under längre tid än vad som är nödvändigt för den intagnes egen säkerhet. (Se 3 kap. 3 § Polismyndighetens föreskrifter och allmänna råd om polisarrester, PMFS 2015:7, FAP 102-1 samt det allmänna rådet till bestämmelsen.)

Bedömningen i detta fall

Kroppsvisiteringen och rätten till kläder

Sökanden har i samband med ankomsten till arresten visiterats och fråntagits sina kläder. Hon har senare förts till sjukhus för provtagning utan att Polismyndigheten försett henne med lämpliga kläder och skor.

Enligt Justitiekanslern är det mot bakgrund av den utredning som finns i ärendet inte visat att sökanden drabbats av en personskada. Förutsättningar att utge ersättning för inkomstförlust och sveda och värk föreligger därför inte.

Det som sökanden har anfört och vad som i övrigt framgår av utredningen ger inte heller underlag för bedömningen att det har begåtts något integritetskränkande brott, något som är en förutsättning för att ersättning för ideell skada i form av kränkningsersättning ska ges ut.

Kroppsvisiteringen och beslutet att frånta sökanden hennes kläder utgör emellertid ett ingrepp i sökandens rätt till privatliv enligt artikel 8 i Europakonventionen (se Milka mot Polen, dom den 15 september 2015, no. 14322/12, p. 45).

Beslutet att kroppsvisitera sökanden har skett med stöd av bestämmelser i lag och får även anses ha varit påkallat av legitima intressen. Enligt Justitiekanslerns bedömning kan det dock inte anses proportionerligt att låta sökanden gå till sjukhuset, som utgör en offentlig plats, utan kläder på nedre delen av kroppen och utan skor. Sökanden rättigheter enligt artikel 8 har alltså överträtts.

En konstaterad överträdelse av Europakonventionen medför inte en automatisk rätt till skadestånd. Av betydelse för frågan om det finns en rätt till sådan ersättning är hur allvarlig överträdelsen har varit. Vid mindre allvarliga ideella skador kan ett erkännande av överträdelsen vara en tillräcklig gottgörelse. (Se NJA 2013 s. 842.)

Justitiekanslern bedömer emellertid att den nu aktuella överträdelsen är så pass allvarlig att ersättning ska utgå (jfr JK:s beslut den 17 januari 2019 dnr 12146-17-4.3 och den 6 november 2019 dnr 1681-19-4.3.2). Ersättningen för den ideella skada som orsakats sökanden ska bestämmas till 15 000 kr.

Begäran i övrigt

Vad sökanden hade anfört i övrigt ger inte stöd för att det förekommit några skadeståndsgrundande fel eller andra överträdelser av Europakonventionen hos Polismyndigheten som grundar skadestånd för staten (jfr JO:s beslut den 23 november 2023 dnr 6802-22).