Diarienr: 1127-20-4.3.2 / Beslutsdatum: 29 jun 2020

Skadeståndsanspråk mot staten med anledning av en tingsrätts handläggning av ett ärende om verkställighet enligt 21 kap. föräldrabalken

Justitiekanslerns beslut

Justitiekanslern tillerkänner sökanden ersättning med 10 000 kr. Domstolsverket ansvarar för att ersättningen betalas ut till honom.

Ärendet

Bakgrund

Sökanden och hans före detta fru har två döttrar. Enligt Gävle tingsrätts dom den 2 mars 2016 skulle sökanden ha ensam vårdnad om den äldsta dottern och före detta frun skulle ha ensam vårdnad om den yngsta dottern. Båda barnen skulle ha rätt till visst umgänge med den förälder som inte hade del i vårdnaden av respektive barn.

I april 2016 reste den före detta frun (motparten) tillsammans med den yngsta dottern till Indien och stannade kvar där. Den 6 juli 2016 ansökte sökanden om verkställighet enligt 21 kap. föräldrabalken (FB) av det umgänge som den yngsta dottern hade rätt att ha med honom.

Under samma tid handlade tingsrätten ett mål om bodelning mellan samma parter där motparten höll kontakt med tingsrätten via e-post. Motparten väckte även med hjälp av ett ombud en ny talan om umgänge med den äldsta dottern. Den 26 oktober 2017 delgavs motparten handlingarna i verkställighetsärendet per e-post. I ett slutligt beslut den 5 december 2017 biföll tingsrätten ansökan och ålade motparten att ersätta sökanden för hans kostnader i ärendet.

I beslut den 18 maj 2018 upphävde Hovrätten för Nedre Norrland tingsrättens beslut, befriade motparten från ersättningsskyldigheten för sökandens rättegångskostnader i tingsrätten och ålade sökanden att ersätta hennes rättegångskostnader i båda instanserna.

Sökanden gjorde en anmälan till Justitieombudsmannen (JO) som i beslut den 27 juni 2019 (dnr 5567-2018) uttalade kritik mot tingsrätten för bristfällig handläggning av ärendet.

Anspråket m.m.

Sökanden har begärt skadestånd av staten med minst 35 000 kr för ideell skada han lidit då han till följd av tingsrättens långsamma handläggning berövats möjligheten att träffa sitt barn. Han har också begärt ersättning med sammanlagt 143 533 kr avseende sina egna rättegångskostnader och motpartens kostnader som han ålades att betala i verkställighetsärendet.

Gävle tingsrätt har yttrat sig över anspråket. Sökanden har beretts tillfälle att yttra sig över vad tingsrätten har anfört.

Justitiekanslerns bedömning

Rättlig reglering 

Enligt 3 kap. 2 § 1 skadeståndslagen ska staten ersätta bl.a. ren förmögenhetsskada som vållas genom fel eller för­sum­mel­se vid myndighetsutövning i sådan verksamhet som staten svarar för. Tingsrättens handläggning av och beslut i ärenden om verkställighet enligt 21 kap. FB är sådan verksamhet.

Enligt 3 kap. 2 § 2 skadeståndslagen ska staten också ersätta skada på grund av att någon kränks på sätt som anges i 2 kap. 3 § samma lag genom fel eller försummelse vid myndighetsutövning. Ersättning för sådan ideell skada kan med stöd av dessa regler ges ut endast när den skadelidande har utsatts för en allvarlig kränkning genom vissa typiskt sett integritetskränkande brott.

Skadestånd ska också ges ut när Europakonventionen har överträtts, om det är nödvändigt för att gottgöra överträdelsen (se främst NJA 2005 s. 462 och NJA 2007 s. 584, jfr 3 kap. 4 § skadeståndslagen beträffande skadefall som inträffar efter den 1 april 2018). Med det menas skyldigheten enligt artikel 13 i konventionen att på det nationella planet tillhandahålla rättsmedel för att komma till rätta med konventionsöverträdelser. I dessa fall ska skadestånd, enligt Högsta domstolens praxis, i första hand ges ut med stöd av 3 kap. 2 § skadeståndslagen. Vid prövningen ska bestämmelsen tolkas konformt med konventionen. När det gäller ersättning för ideell skada kan enligt Högsta domstolen de begränsningar som följer av 2 kap. 3 kap. skadeståndslagen inte bortfalla ens vid en konventionskonform tolkning. Därmed kan ersättning för ideell skada vid överträdelser av konventionen i regel inte grundas på skadeståndslagen, men får ges ut utan särskilt lagstöd.

Artikel 6.1 i Europakonventionen innehåller ett krav på att en rättegång i mål rörande bl.a. civila rättigheter och skyldigheter ska hållas inom skälig tid. Vidare har enligt artikel 8.1 i Europakonventionen var och en rätt till respekt för bl.a. sitt privat- och familjeliv.

Mål som rör vårdnad om och umgänge med barn tillhör den kategori som enligt Europadomstolens praxis ger domstolarna en mer långtgående skyldighet att se till att utredningen drivs framåt mot ett avgörande. I flera avgöranden i frågor om vårdnad och umgänge samt därmed sammanhängande verkställighetsfrågor har den centrala frågan varit om domstolar och myndigheter agerat tillräckligt kraftfullt för att möjliggöra för föräldrar att utöva sina rättigheter. Europadomstolen har då inte sällan prövat påståenden om långsam handläggning utifrån de processuella garantier som finns i artikel 8 och inte enligt artikel 6 (se t.ex. Strömblad mot Sverige, no. 3684/07, dom den 5 april 2012). 

Att det har förekommit något som i och för sig kan vara skadeståndsgrun­dande är inte tillräckligt för att ersättning ska ges ut. Det krävs också att det inträffade har orsakat skada för den enskilde. Det är den som begär ersättning som ska styrka skadan och dess omfattning.

Bedömningen i detta fall

Ersättning för ideell skada

Vad som framkommit om handläggningen av verkställighetsmålet ger inte stöd för att det – och det har inte heller gjorts gällande – har förekommit något sådant typiskt sett integritetskränkande brott som krävs för att sökanden ska ha rätt till kränkningsersättning enligt 2 kap. 3 § skadeståndslagen.

Frågan är då om det har förekommit något vid handläggningen av målet som innefattar en överträdelse av Europakonventionen för vilken ideell ersättning kan utgå. 

Verkställighetsprocessen i fråga omfattas av artikel 6.1 i Europakonventionen och dess krav på domstolsprövning inom skälig tid. Med hänsyn till vad målet rör aktualiseras även sökandens processuella rättigheter enligt artikel 8 i Europakonventionen. Sett till utgången blir bedömningen dock densamma oavsett vilken konventionsartikel som väljs. Justitiekanslern prövar därför anspråket utifrån artikel 6.

Frågan huruvida rätten till rättegång inom skälig tid har åsidosatts ska enligt Europadomstolens praxis avgöras genom en helhetsbedömning där hänsyn tas till samtliga omständigheter i det enskilda fallet. Av särskild vikt vid bedömningen är målets komplexitet, part­er­nas ager­ande, domstolarnas hand­lägg­ning av målet samt vad som har stått på spel för den enskilde. Inom ram­en för bedömningen av domstolarnas handläggning av målet fäster Europa­­domstolen särskild uppmärksamhet på om det har förekommit längre perioder av inaktivitet.

Av allt att döma har handläggningen av ärendet i tingsrätten varit förenad med vissa svårigheter på grund av att sökandens motpart befann sig i Indien. Av utredningen framgår dock att handläggningen av delgivningsfrågan, och därmed ärendet i sig, helt stannade av mellan den 8 september 2016 och den 26 oktober 2017. Som tingsrätten har angett skulle handläggningen ha fort-satt i vart fall då tingsrätten fick vetskap om motpartens e-postadress, dvs. den 27 juli 2016. Tingsrätten dröjde i stället i nästan ett år och tre månader med att skicka handlingarna till motparten. Det som framkommit om sökandens agerande under ärendets handläggning ger inte stöd för att han bidrog till detta dröjsmål. Som JO konstaterat var ärendet av en sådan art att det för sökanden var angeläget med en effektiv handläggning och därmed en snabbare hantering av delgivningsfrågan. Vid en samlad bedömning av omständigheterna anser Justitiekanslern, i likhet med tingsrätten, att den långsamma handläggningen av delgivningsfrågan innebär att det har förekommit en överträdelse av artikel 6 i Europakonventionen. Sökanden har därför rätt till skälig gottgörelse för den skada som han kan anses ha lidit med anledning av överträdelsen.

Enligt Europa­dom­stolens praxis föreligger det en stark men mot­bevisbar presumtion för att ett åsidosättande av rätten till rättegång inom skälig tid med­för en ideell skada för den enskilde. Med beaktande av ärendets karaktär och sakens betydelse för sökanden är det i detta fall inte tillräckligt att en­bart konstatera att en överträdelse har skett. Sökanden har alltså även rätt till ekonomisk ersättning för den ideella skada som den har med­fört. Vid en samlad bedömning ska ersättning för ideell skada bestämmas till 10 000 kr.

Ersättning för kostnader i tingsrätten och hovrätten

Sökanden har begärt ersättning dels för sina egna rättegångskostnader i processen, dels för motpartens kostnader som han ålagts att ersätta. Som tingsrätten har anfört har dessa kostnader drabbat sökanden till följd av att han har förlorat ärendet. Att förlorande part inte får ersättning för egna rättegångskostnader och även får ersätta motparten för dennes kostnader framgår av lag. Det finns inget som tyder på att sökandens motpart, som förlorat i tingsrätten, skulle ha avstått från att överklaga tingsrättens beslut om handläggningen i ärendet inte varit långsam. Vidare framgår det av hovrättens beslut att det huvudsakliga skälet till att hovrätten fann att hinder mot verkställighet förelåg var att det stora avståndet mellan sökanden och hans dotter medförde praktiska svårigheter vid utövandet av umgänget.

Sammanfattningsvis saknas det stöd för att avslaget i hovrätten skulle ha föranletts av den fördröjda handläggningen i tingsrätten. Sökandens kostnader har därför inte uppkommit till följd av den långsamma handläggningen. Inte heller har hans kostnader för begäran om prövning i Högsta domstolen orsakats av detta fel. Som tingsrätten påpekat framgår inte heller av kostnadsräkningarna att den långsamma handläggningen har föranlett ökade ombudskostnader. Anspråket ska därför avslås i denna del.

Tillsyn

Som redan nämnts har JO i sitt beslut den 27 juni 2019 uttalat kritik mot tingsrätten med anledning av händelsen. Justitiekanslern instämmer i JO:s kritik och finner inte skäl att göra ytterligare uttalanden i tillsynsfrågan.