Diarienr: 721-17-3.2 / Beslutsdatum: 12 feb 2018

Nerlagd förundersökning beträffande brott mot efterforskningsförbudet

Justitiekanslerns beslut

Förundersökningen läggs ner.

Justitiekanslern gör vissa allmänna uttalanden om vikten av att värna meddelarfriheten.

Ärendet

Justitiekanslern beslutade den 1 februari 2017 att inleda förundersökning beträffande misstanke om brott mot efterforskningsförbudet. Överåklagaren Anders Jakobsson, som har fått i uppdrag att genomföra förundersökningen, har nu redovisat resultatet hit.

Justitiekanslerns bedömning

Justitiekanslern har utöver att ta del av resultatet av den av åklagaren genomförda förundersökningen, främst utskrifter av förhör, även lyssnat på en oredigerad version av en ljudinspelning från det möte på Statens fastighetsverk den 25 novem­ber 2016 där den ifråga­satta efter­forskningen skulle ha ägt rum.

Av den föreliggande utredningen går det inte att dra slutsatsen att den misstänkte vid det aktuella mötet uttalat sig på ett sätt som entydigt kan uppfattas som att han efterforskat vem som lämnat uppgifter till medierna. Det saknas därmed förut­sättningar att styrka brott. Ytter­ligare utrednings-åtgärder kan inte antas ge någon information som kan leda till en annan bedömning. Det finns därför inte längre anledning att fullfölja förundersök­ningen beträffande misstanke om brott mot efterforskningsförbudet.

Förundersökningen ska alltså läggas ner.

Justitiekanslern finner emellertid skäl att erinra om vikten av att den som företräder en myndighet eller ett allmänt organ särskilt beaktar meddelar­frihetens stora betydelse som ett värn för yttrande- och informationsfriheten i vårt samhälle. Även om syftet med en åtgärd som en företrädare för det allmänna vidtar med anledning av en publicering inte är att efterforska vem som har lämnat uppgifter till medierna måste hen alltid beakta risken för att åtgärden kan uppfattas som ett uttryck för missnöje med att anställda uttalar sig om myndigheten offentligt. En myndighetsföreträdare får därför aldrig vidta åtgärder eller uttala sig på ett sätt som ger intryck av att myn­digheten har en negativ inställning till att de anställda utnyttjar sin grundlagsfästa meddelarfrihet. Detta gäller inte minst i sammanhang när myndig­heten riskerar att bli föremål för kritik.

Med dessa allmänna uttalanden avslutas ärendet.