Ändring av praxis beträffande frihetsberövandeärenden

Justitiekanslern har under 2019 gjort en översyn av den praxis som gäller för anspråk enligt den s.k. frihetsberövandelagen. Översynen har bl.a. syftat till att utvärdera och i vissa fall omvärdera hur ersättning för lidande till följd av ett frihetsberövande ska bestämmas. Den senaste större översynen genomfördes 2012.

Översynen har lett till att Justitiekanslern kommer att göra vissa förändringar beträffande frågan om hur lidandeersättning ska bestämmas. En av de mer grundläggande förändringarna är synen på den tid som ett frihetsberövande har pågått.

  • Det finns ett starkt stöd för att lidandet ökar ju längre ett frihetsberövande pågår. Det är därför rimligt att tiden ska ges en större betydelse än tidigare och att ersättningen därför ska öka exponentiellt över tid, säger justitiekansler Mari Heidenborg.

Detta innebär bl.a. att Justitiekanslern kommer att justera sina s.k. normalbelopp, dvs. de schabloner som används som utgångspunkt för att bestämma lidandeersättning. Det betyder emellertid inte att ersättningarna i de enskilda fallen generellt höjs, eftersom Justitiekanslern även gör andra förändringar.

  • Tidigare har faktorer som brottsmisstankens allvar och den frihetsberövades ungdom fått ett stort genomslag på ersättningen. Min avsikt är att allvarlig brottslighet i större utsträckning ska kompenseras genom den tid som frihetsberövandet pågått, snarare än genom förekomsten av brottsmisstanken som sådan. Jag kan även se att ungdomar i viss mån har överkompenserats genom att brottslighetens allvar fått samma genomslag som för en vuxen, trots att en ungdom inte riskerar samma påföljder. Brottslighetens allvar och den frihetsberövades ungdom ska emellertid fortsättningsvis beaktas, om än i något mindre omfattning, förklarar Mari Heidenborg.

Justitiekanslern ser inte framför sig någon större förändring av det totala belopp som varje år betalas ut i lidandeersättning.

  • Förändringarna sker i huvudsak i form av olika omfördelningar av det totala ersättningsbeloppet. Jag vill särskilt påtala att de nya ersättningsnivåerna sannolikt inte kommer att innebära någon besparing för staten och att det inte heller är avsikten. Att tiden ska väga tyngre framöver medför inte heller att den senaste tidens uppmärksammade resningsfall skulle ha bedömts annorlunda. Vår nya praxis tar framförallt sikte på personer som till exempel varit häktade under förhållandevis lång tid, utan att frihetsberövandet för den skull pågått så länge som det kan göra vid långa verkställda fängelsestraff, säger Mari Heidenborg.

Ändringarna kommer att tillämpas från och med den 1 januari 2020.

Den som har varit frihetsberövad (anhållen eller häktad) utan att sedan bli dömd för gärningen har i regel rätt till ersättning av staten enligt lagen om ersättning vid frihetsberövanden och andra tvångsåtgärder (1998:714), frihetsberövandelagen. Även andra former av frihetsberövanden kan leda till ersättning enligt samma lag. Under 2018 avgjorde Justitiekanslern närmare 2 000 frihetsberövandeärenden varav ersättning beviljades helt eller delvis i närmare 90 procent av fallen. Den totala ersättningen för 2018 uppgick till ca 82 miljoner kr.

För ytterligare upplysningar hänvisas till beredningsjuristerna Kristoffer Kågström (tel. 08 – 405 28 21) och Lejla Fazlinovic (tel. 08-405 29 41).