Diarienr: 2021/879 / Beslutsdatum: 20 dec 2021

Tillsyn rörande Arbetsförmedlingens handläggning i ärenden som rör jobb- och utvecklingsgarantin samt jobbgarantin för ungdomar

Justitiekanslerns beslut 

Ärendet avslutas med den kritik som ligger i de uttalanden som görs. 

Beslutets huvudsakliga innehåll

Beslutet avser Arbetsförmedlingens handläggning av ärenden inom de
ar­bets­marknadspolitiska programmen Jobb- och utvecklingsgarantin (JOB) och Jobbgaranti för ungdomar (UGA).

Justitiekanslern har under de senaste åren noterat en kraftig ökning av antalet skadeståndsanspråk grundade på hur Arbetsförmedlingen hanterat ärenden gällande JOB respektive UGA. Anspråken har främst rört utebliven ersättning från Försäkringskassan på grund av att Arbetsförmedlingen un­­de­r­­­­låtit eller dröjt med att anvisa en plats i något av programmen. I många fall har den arbetssökande sedan skrivits in retroaktivt i programmet.

Justitiekanslern konstaterar i beslutet att fel och dröjsmål förekommer i för hög utsträckning och att detta är oacceptabelt eftersom enskilda därigenom riskerar att bli utan ersättning till sin försörjning. Justitiekanslern ifråga­­-   sätter vidare att Arbetsförmedlingen fortfarande i så hög grad beslutar om anvisning till JOB eller UGA med retroaktiv verkan och välkomnar den översyn i frågan som myndigheten har inlett.

Justitiekanslern uttalar sig därutöver om vilka skyldigheter som kan anses åligga Arbetsförmedlingen inför anvisning av eller återinträde i JOB eller UGA. Justitiekanslern påtalar också vissa därtill kopplade brister i Arbetsförmedlingens handläggarstöd och understryker vikten av tydlig information till de arbetssökande.

1 Bakgrund

Jobb- och utvecklingsgarantin (JOB) och Jobbgaranti för ungdomar (UGA) är två arbetsmarknadspolitiska program som i huvudsak syftar till att erb­juda personer som varit arbetslösa under en längre tid särskilda arbetsmarknadspolitiska insatser för att komma i arbete. Anvisningar till programmen hanteras av Arbetsförmedlingen som också ansvarar för att genomföra fördjupade kartläggningar och handlingsplaner för att stärka den arbets­­­s­ökandes position på arbetsmarknaden. Ersättning för deltagande i programmen ges in till och prövas av Försäkringskassan och får inte lämnas för längre tid tillbaka än månaden före ansökningsmånaden, om det inte finns särskilda skäl.

Justitiekanslern har tillsyn över att de som utövar offentlig verksamhet efterlever lagar och andra för­fattningar samt i övrigt fullgör sina åligganden (lagen [1975:1339] om Justitiekanslerns tillsyn och förordningen [1975:1345] med instruktion för Justitiekanslern).

Under våren 2021 beslutade Justitiekanslern att inleda ett särskilt tillsyns­-ärende beträffande Arbetsförmedlingen. Tillsynen föranleddes av att Justitiekanslern sedan en tid hade noterat ett kraftigt ökat antal skadeståndsanspråk från enskilda som hade sin grund i hur Arbetsförmedlingen hanterat deras ärenden gällande JOB respektive UGA. En övervägande del av anspråken gällde utebliven ersättning från Försäkringskassan på grund av att Arbetsförmedlingen dröjt med att anvisa en plats i något av programmen. I många fall framkom att den arbetssökande hade skrivits in retroaktivt i programmet utan att det klart framgick skälen för detta. I flera sådana fall har Justitiekanslern konstaterat att det uppkommit skadeståndsskyldighet för sta­ten på grund av Arbetsförmedlingens felaktiga handläggning.

2 Tillsynens omfattning

2.1 Syfte och inriktning

Syftet med tillsynen har varit att utröna vilka förhållanden, om några, hos Arbetsförmedlingen som föranlett de brister i handläggningen som Justitiekanslern har kunnat konstatera inom den frivilliga skaderegleringen.

Arbetsförmedlingen har i tillsynen förelagts att skriftligen besvara följande frågor.

  • Finns det någon skyldighet för Arbetsförmedlingen att, utan att sökanden begärt det, aktualisera en arbetssökande för något av de båda programmen? När och under vilka förutsättningar inträder i sådana fall denna skyldighet? Ser det olika ut beroende på vilket av programmen det är fråga om eller om det gäller återinträde respektive en första anvisning? Vilka bestämmelser vilar handläggningen på i denna del?
  • Hur ser Arbetsförmedlingen på den arbetssökandes ansvar för att en anvisning kommer till stånd? Vad krävs av den arbetssökande för att Arbetsförmedlingen ska besluta om en anvisning respektive ett återinträde? Vilket ansvar har Arbetsförmedlingen för att informera en arbetssökande om de olika möjligheterna och hur uppfylls detta ansvar?
  • Varför förekommer det i så hög utsträckning att Arbetsförmedlingen dröjer med att anvisa arbetssökande till något av programmen med den följden att möjligheten till ersättning från Försäkringskassan ofta går förlorad, trots att Arbetsförmedlingen i efterhand anser att det står klart att anvisningen skulle ha skett?
  • Varför förekommer det att Arbetsförmedlingen beslutar om retroaktiv inskrivning flera månader tillbaka i tiden, trots att den enskilde varken deltagit eller anmält sitt intresse av att delta i programmet under den retroaktiva perioden? Hur ser de interna riktlinjerna och den interna praxisen ut i fråga om retroaktiv inskrivning i programmen? Finns det någon skillnad vad gäller nyinträde och återinträde? (jfr 14 § sista stycket förordningen [2007:414]). När kan eller bör inskrivning ske retroaktivt?
  • Enligt de bestämmelser som gäller fr.o.m. den 1 januari 2018 får
    aktivitetsstöd inte beviljas för tid längre tillbaka än en månad före den månad som ansökan kommit in, om det inte finns särskilda skäl. Föranledde införandet av denna bestämmelse några justerade eller nya handläggningsrutiner hos Arbetsförmedlingen, exempelvis avseende frågan om retroaktiv inskrivning eller skyndsam handläggning?
  • Hur ser den interna tillsynen ut av Arbetsförmedlingens hantering och handläggning av anvisningar till de båda programmen ut?
  • Hur sprids och förmedlas kunskap om gällande rätt, domstolspraxis, skadeståndsbeslut från Justitiekanslern, olika handläggarstöd etc. internt på Arbetsförmedlingen?
  • Hur ser Arbetsförmedlingens plan ut för att minimera felaktig handläggning av denna typ av ärenden?
  • Har Arbetsförmedlingen ytterligare förklaringar till eller synpunkter på den uppkomna situationen?
  • Hur ser Arbetsförmedlingen generellt på frågan om fel och försummelse enligt 3 kap. 2 § skadeståndslagen när det gäller anvisningar som dröjt och i fall då en arbetssökande felaktigt skrivits ut ur ett program? Hur snabbt måste en inskrivning ske för att den inte ska anses skadeståndsgrundande och vilka utredningsåtgärder får Arbetsförmedlingen vidta innan en person skrivs in utan att det innebär skadeståndsgrundande dröjsmål? Observera att denna fråga, alltså om felaktigheterna når upp till fel och försummelse i skadeståndslagens mening, är en annan än frågan om skadestånd ska utgå till följd av det inträffade.  

2.2 Avgränsning och tillgängligt material

Arbetsförmedlingen har besvarat Justitiekanslerns frågor i ett yttrande som biläggs detta beslut. Justitiekanslern har också tagit del av relevanta handläggarstöd. Den beskrivning av handläggningen som ges i yttrandet och i handläggarstöden har tillsammans med vad som framkommit i skaderegleringen legat till grund för de iakttagelser som görs i avsnitt 4 och 5 nedan.

3 Rättslig reglering m.m.

3.1 Bestämmelser om JOB och UGA

Bestämmelser om JOB och UGA finns i huvudsak i förordningen (2007:414) om jobb- och utvecklingsgarantin (JOB-förordningen) respektive förordningen (2007:813) om jobbgaranti för ungdomar (UGA-förordningen). Bestämmelser om ersättning för deltagande finns i förordningen (2017:819) om ersättning till deltagare i arbetsmarknadspolitiska insatser (ersättningsförordningen).

Arbetsförmedlingen har också utarbetat två handläggarstöd för de båda programmen – Arbetsförmedlingens handläggarstöd för jobb- och utveck­lingsgarantin (Af-2020/0058 0484) samt Arbetsförmedlingens handläggarstöd för Jobbgaranti för ungdomar (Af-2020/0058 0485).

3.2 Allmänt om JOB

JOB är ett arbetsmarknadspolitiskt program som syftar till att erbjuda personer som varit arbetslösa under lång tid individuellt utformade insatser för att de så snabbt som möjligt ska få arbete (1 § JOB-förordningen).

Inom ramen för programmet ska Arbetsförmedlingen kartlägga vilka ytterligare insatser deltagaren behöver för att kunna stärka sin position på arbetsmarknaden samt lämna det stöd som deltagaren behöver för att uppfylla det som framgår av den individuella handlingsplanen. Arbetsförmedlingen ska också kontinuerligt följa upp dels resultatet av de insatser deltagaren tagit del av inom programmet, dels att deltagaren både har insatser och tid att söka arbete i sådan omfattning som behövs för att uppnå syftet med programmet (2 §).

Målgruppen för JOB är bl.a. personer som förbrukat 300 ersättningsdagar enligt arbetslöshetsförsäkringen och som inte har kvalificerat sig för en ny period med arbetslöshetsersättning, inte har fått arbetslöshetsersättning men som varit arbetslösa och anmälda som arbetssökande hos den offentliga

arbetsförmedlingen under 14 sammanhängande månader eller som deltagit i andra arbetsmarknadspolitiska program (5 §). 

3.3 Allmänt om UGA

Den som är arbetslös och som har fyllt 16 men inte 25 år och som har varit arbetslös och anmäld hos Arbetsförmedlingen i sammanlagt 90 kalenderdagar under en ramtid om fyra månader får i stället anvisas till UGA. Det gäller också den som fyllt 16 men inte 25 år och som deltagit i etableringsinsatser för vissa nyanlända under maximal tid (5 § UGA-förordningen). Syftet med programmet är att erbjuda ungdomar särskilda arbetsmarknadspolitiska insatser på ett tidigt stadium för att de så snabbt som möjligt ska få arbete motsvarande hela sitt arbetsutbud alternativt påbörja eller återgå till en utbildning som inte berättigar till aktivitetsstöd eller utvecklingsersättning (1 §). 

För deltagarna ska Arbetsförmedlingen genomföra en fördjupad kartläggning som kompletterar den individuella handlingsplan som redan upprättats inom den arbetsmarknadspolitiska verksamheten. Den fördjupande kartläggningen ska visa vilka aktiviteter deltagaren behöver för att ytterligare kunna stärka sin position på arbetsmarknaden (2 §).

 3.4 Ersättning för deltagande m.m.

Bestämmelser om ersättning till den som deltar i JOB och UGA finns som nämnts ovan i ersättningsförordningen (se hänvisning i 17 § JOB-förordningen respektive 14 § UGA-förordningen).

Aktivitetsstöd får lämnas till den som har fyllt 25 år och som deltar i något av programmen (2 kap. 1 §). Aktivitetsstöd får också lämnas till den som inte fyllt 25 år om personen är eller skulle ha varit berättigad till arbetslöshetsersättning (andra stycket). Utvecklingsersättning får lämnas till den som deltar i något av programmen och som har fyllt 18 men inte 25 år och som inte är eller skulle ha varit berättigad till arbetslöshetsersättning (2 kap. 10 §).

En ansökan om ersättning ges in till och prövas av Försäkringskassan (10 kap. 3 §). Ersättning får inte lämnas för längre tid tillbaka än månaden före ansökningsmånaden, om det inte finns särskilda skäl (10 kap. 5 §).[1]

En programdeltagare ska varnas om han eller hon under programtiden utan godtagbart skäl inte har deltagit i insats, aktivitet eller annan arbetsmar­knadspolitisk åtgärd inom programmet. Om programdeltagaren missköter sig vid upprepade tillfällen kan han eller hon stängas av från rätten till ersättning (6 kap. 2 §). Avstängningen ska i ett sådant fall gälla från och med den dag då grunden för avstängningen inträffade (6 kap. 10 §). Det är Arbetsförmedlingen som prövar frågor om avstängning enligt 2 § och Försäkringskassan som beslutar vilka dagar som ska ingå i avstängningen (6 kap. 12 §).

Av handläggarstöden framgår att misskötsel ska hanteras som ett sanktionsärende om det finns en sanktionsgrund för misskötseln. Vidare framgår att händelser som inte ryms inom sanktionssystemet i stället kan leda till återkallelse av programanvisningen (se vidare om återkallelse i avsnitt 4.7 nedan). 

3.5 Anvisning för första gången

Av 5 § JOB-förordningen och 5 § UGA-förordningen framgår som redo­gjorts för ovan vilka som får anvisas till respektive program.

I UGA-förordningen anges vidare att Arbetsförmedlingen ska pröva om en anvisning till programmet ska göras så snart den enskilde uppfyller förutsättningarna för en anvisning (3 §).

Anvisningar till ett program ska vara arbetsmarknadspolitiskt motiverade vilket innebär att en anvisning endast får göras om den framstår som lämplig både för den enskilde och ur ett övergripande arbetsmarknadspolitiskt perspektiv (9 § tredje stycket förordningen [2000:628] om den arbetsmarknadspolitiska verksamheten).

I handläggarstödet för JOB framgår att den arbetssökande ska erbjudas programmet när denne uppfyller villkoren för deltagande. För de arbetssökanden som är på väg att utförsäkras från arbetslöshetsförsäkringen får Arbetsförmedlingen en automatisk signal när den arbetssökande har förbrukat 250 ersättningsdagar. Arbetsförmedlingen påbörjar då planeringen tillsammans med den arbetssökande för start av JOB, så att beslut kan fattas i så nära anslutning till ersättningsdag 300 som möjligt. Arbetsförmedlingen och den arbetssökande delar ansvaret för att uppmärksamma att ersättningsdag 300 infaller.

En anvisning till JOB får göras tidigast 20 ersättningsdagar innan de 300 ersättningsdagarna i perioden med arbetslöshetsersättning har förbrukats (5 § andra stycket JOB-förordningen).

I handläggarstödet för UGA framgår att en anvisning som regel ska lämnas så snart den arbetssökande är kvalificerad till programmet. Det är Arbets-förmedlingens ansvar att informera den arbetssökande på vilka sätt denne kan ta del av information om UGA. Det ska dokumenteras att den arbetssökande fått denna information. Det är sedan den arbetssökandes ansvar att ta del av informationen och återkomma vid frågor.

I båda handläggarstöden framgår att om Arbetsförmedlingen bedömer att den arbetssökande inte uppfyller förutsättningarna för att anvisas till JOB respektive UGA ska en anvisning inte göras. Handläggaren ska då motivera och dokumentera varför personen inte anvisas.

3.6 Programtid

Av JOB-förordningen följer inte någon längsta programtid utan deltagaren får ta del av programmet till dess att han eller hon skrivs ut eller anvisningen återkallas. Av systemtekniska skäl kan beslutet dock som längst avse en period om 24 månader i taget (avsnitt 3.1 i handläggarstödet för JOB). Rätten till ersättning påverkas av hur länge en person har varit anvisad till programmet.

Även enligt UGA-förordningen gäller en anvisning till dess att deltagaren skrivs ut eller anvisningen återkallas. UGA har dock en bortre tidsgräns genom att deltagare ska skrivas ut ur programmet när de deltagit under sammanlagt 15 månader (10 § första stycket 5). Slutdatumet för anvisningen sätts automatiskt till 15 månader framåt och måste manuellt beräknas om personen varit anvisad tidigare (avsnitt 3.2 i handläggarstödet för UGA).

3.7 Utskrivning och återkallelse

En anvisning till JOB gäller alltså till dess att det fattas beslut om utskrivning eller återkallelse (13 och 15 §§ JOB-förordningen). Den som deltar i programmet får ta del av insatserna till dess att denne uppfyller något av de villkor som räknas upp i 13 § första stycket, t.ex. genom påbörjat arbete på heltid eller påbörjade studier. När deltagaren inte längre får ta del av insatserna i programmet ska denne skrivas ut. Detta med vissa undantag för kortvarig frånvaro (13 § andra stycket). Ärenden om utskrivning ska handläggas skyndsamt (tredje stycket).

En anvisning ska återkallas om deltagaren missköter sig eller stör verksamheten eller om det i övrigt finns särskilda skäl att återkalla anvisningen (15 § första stycket). Anvisningen ska även återkallas om deltagaren för-brukat 450 dagar med ersättning (andra stycket). Ett beslut om återkallelse gäller omedelbart (tredje stycket).

I UGA-förordningen regleras utskrivning och återkallelse på liknande sätt (10 och 12 §§). För UGA gäller emellertid också att utskrivning ska ske när ett deltagande har varat i 15 månader (10 § första stycket 5). Enligt hand-läggarstödet ska Arbetsförmedlingen i ett sådant fall planera för en övergång till JOB så att programmet hinner anvisas i tid. Om sökanden inte är kontakt­bar bör JOB ändå anvisas och ett eventuellt återkallande får därefter utredas (avsnitt 8 i handläggarstödet för UGA).

3.8 Återinträde

Den som skrivits ut ur JOB, av annan anledning än att ett nytt arbetsvillkor har uppfyllts, har möjlighet att återinträda i programmet inom en viss tid, beroende på utskrivningsorsak (14 § JOB-förordningen). För den som varit utskriven på grund av utbildning, föräldrapenning eller sjukfrånvaro på hel-tid gäller möjligheten till återinträde under förutsättning att avbrottet varade i högst ett år. Den som skrivits ut på grund av utbildning inom skolväsende eller motsvarande utbildning vid en folkhögskola har dock möjlighet att återinträda även om avbrottet varat längre, dock inte mer än tre år.

Om en anvisning har återkallats på annan grund än av särskilda skäl är det också möjligt att komma tillbaka i programmet efter viss tid utan att behöva kvalificera sig på nytt (16 § JOB-förordningen). Av handläggarstöden framgår att den som fått sin anvisning återkallad ska erbjudas en anvisning efter den s.k. karensen och personen kvarstår normalt som inskriven på Arbetsförmedlingen. 

Återinträde ska anses ske dagen efter den ersättningsdag då den enskilde lämnade programmet (14 § tredje stycket och 16 § tredje stycket).

Motsvarande möjligheter till återinträde respektive ny anvisning efter återkallelse finns i 11 respektive 13 §§ UGA-förordningen. Återinträde är möj­ligt inom viss tid, beroende på utskrivningsorsak och med undantag för utskrivning på grund av att ett nytt arbetsvillkor uppfyllts eller för att deltagaren varit inskriven i programmet under sammanlagt 15 månader. Åter-inträde ska anses ske dagen efter den ersättningsdag då den enskilde lämnade programmet (11 § tredje stycket och 13 § tredje stycket).

Av handläggarstöden framgår att en arbetssökande som skrivits ut ur programmet på grund av arbete har möjlighet att återinträda om personen åter blir arbetslös under förutsättning att ett nytt arbetsvillkor inte uppfylls. Den arbetssökande som blivit utskriven på grund av arbete återinträder i programmet och skickar in sina arbetsgivarintyg för prövning av ett nytt arbetsvillkor. Om och när en signal om ett nytt arbetsvillkor kommer från a-kassan ska deltagaren skrivas ut ur garantin (avsnitt 9.1 i handläggarstödet för JOB och 9.2.1 i handläggarstödet för UGA). 

3.9 Skadeståndsrättsliga utgångspunkter

Enligt 3 kap. 2 § 1 skadeståndslagen (1972:207) ska staten ersätta person­skada, sak­skada eller ren förmögenhetsskada som vållas genom fel eller för­sum­mel­se vid myndighetsutövning i sådan verksamhet som staten svarar för. Arbetsförmedlingens handläggning av och beslut i ärenden gällande arbetsmarknadspolitiska program är sådan verksamhet.

4 Justitiekanslerns iakttagelser om Arbetsförmedlingens användning av retroaktiva anvisningar

4.1 Förekomsten av retroaktiva anvisningar beror på fel och dröjsmål i stor omfattning

Justitiekanslern har på senare tid observerat en ökning av antalet skadeståndsärenden gällande handläggningen hos och beslut av Arbetsförmed­lingen. Från att Justitiekanslern hanterat ca 20–30 sådana ärenden per år (åren 2016–2018) skedde en viss ökning 2019. Under 2020 mer än tredubblades ärendemängden jämfört med tidigare. Ingen minskning i ärendeinflödet har såvitt kan bedömas skett under innevarande år. Majoriteten av ärendena rör anspråk kopplade till Arbetsförmedlingens handläggning av JOB och UGA. 

Den vanligaste orsaken till att enskilda har vänt sig till Justitiekanslern med ett skadeståndsanspråk är att Arbetsförmedlingen har dröjt med att anvisa en plats i något av programmen och i stället senare fattat ett beslut om anvisning till JOB eller UGA med retroaktiv verkan. Sådana beslut kännetecknas av att anvisningen anges ha skett vid ett tidigare datum än beslutsdatumet och det är inte ovanligt att en anvisning sker för flera månader tillbaka i tiden.

Retroaktiva anvisningar förekommer både vad gäller nyinträden och återinträden efter utskrivning eller återkallelse. I många fall kan det dock varken av beslutet eller av utredningen utläsas varför en anvisning sker retroaktivt, alltså för tid då den arbetssökande faktiskt inte deltagit i något program.

Beslut med retroaktiv verkan fattas ibland trots att den arbetssökande varken har hört av sig till Arbetsförmedlingen eller uttryckt en vilja att delta i ett program förrän i anslutning till beslutstidpunkten.[2] I vissa fall framgår att den enskilde fått besked från en handläggare på myndigheten att handläggningen av ärendet varit felaktig. Ibland hänvisas den enskilde också till att söka skadestånd med anledning av det inträffade.

Av Arbetsförmedlingens remissvar framgår att det skett en minskning av antalet beslut med lång retroaktivitet de senaste åren men att det år 2020 fortfarande fattades beslut med mer än 30 dagars retroaktivitet i 9 469 fall (motsvarande 4 % av alla anvisningsbeslut).

Arbetsförmedlingen har uppgett att orsaken till att sådana beslut fattats till övervägande del består i fel eller dröjsmål i beslutsfattandet. Det överensstämmer med de iakttagelser som Justitiekanslern har gjort inom ramen för skaderegleringen. Enligt Arbetsförmedlingen beror situationen till stor del på hög arbetsbelastning.

4.2 Felen och dröjsmålen gör att staten blir skadeståndsskyldig för förlorad ersättning

Fram till år 2018 har fel och dröjsmål som hanterats genom retroaktiva anvisningar som utgångspunkt inte gett upphov till skadeståndsanspråk. En arbetssökande kunde nämligen med stöd av det retroaktiva beslutet ansöka om aktivitetsstöd eller utvecklingsersättning retroaktivt från Försäkringskassan. På så sätt kunde vissa eventuella felaktigheter i Arbetsförmedlingens handläggning korrigeras genom att den arbetssökande fick ersättning i efterhand. Möjligheten att minska de negativa konsekvenserna för den enskilde har såvitt kan bedömas också varit det huvudsakliga syftet med att retroaktiva anvisningar har använts.

Efter ikraftträdandet av ersättningsförordningen år 2018 har dock Försäk­ringskassan regelmässigt nekat retroaktiv ersättning för tid före månaden innan ansökningsmånaden i enlighet med huvudregeln i 10 kap 5 § ersättningsförordningen. I de flesta fall som Justitiekanslern hanterat i skaderegleringen har Försäkringskassan funnit att ett fel eller dröjsmål från Arbets­för­­med­lingens sida inte utgör särskilda skäl att utge ersättning för längre tid tillbaka än vad huvudregeln medger.  

Försäkringskassans restriktiva bedömning i frågan om särskilda skäl vid retroaktiva anvisningar har ibland stått sig i domstol och ibland inte. Kammarrätten i Göteborg har funnit att särskilda skäl har saknats i ett fall då den enskilde faktiskt deltagit i aktiviteter inom programmet utan att vara formellt anvisad.[3] Domstolen fann att den enskilde inte kunde anses ha varit förhindrad att ansöka om ersättning tidigare. I två senare fall ansågs det emellertid inte ha varit meningsfullt för den arbetssökande att ansöka om aktivitetsstöd innan det fanns ett beslut om anvisning för den aktuella perioden.[4] I ett avgörande från Kammarrätten i Jönköping fann domstolen att felaktig information från en anställd på Försäkringskassan om när ersättning ska sökas var ett sådant särskilt skäl för att bevilja ersättning för tid längre tillbaka än månaden före ansökningsmånaden.[5]

Två av dessa kammarrättsavgöranden har nyligen prövats i Högsta förvaltningsdomstolen (HFD 2021 ref. 55 I och II). I det första fallet fann domstolen att felaktig information från en anställd vid en myndighet inte utgör särskilda skäl. I det andra fallet konstaterade domstolen att den som deltagit i aktiviteter under hela den tid som ansökningen avser också löpande borde ha ansökt om aktivitetsstöd i tid. Att den enskilde hade begärt omprövning av Arbetsförmedlingens beslut om återkallelse saknade betydelse.

Även om rättsläget rörande kravet på särskilda skäl i viss mån har varit oklart har Justitiekanslern – mot bakgrund av den tolkning av kravet som Försäkringskassan har gjort – i flera fall funnit att Arbetsförmedlingen har ådragit staten skadeståndsansvar genom att dröja med att anvisa arbetslösa till programmen. Skadan har i samtliga dessa fall bestått i utebliven ersättning från Försäkringskassan.

4.3 Justitiekanslerns syn på retroaktiva anvisningar i allmänhet

Frånsett att retroaktiva anvisningar överlag inte längre läker fel och dröjsmål från Arbetsförmedlingens sida, finns det principiella invändningar mot användningen. Det kan ifrågasättas varför en arbetssökande ska anvisas till ett program retroaktivt för tid då sökanden inte har deltagit i programverksamheten. Utöver att en sådan anvisning ger ett felaktigt intryck av vad som faktiskt har förevarit, kan den inte heller anses vara arbetsmarknadspolitiskt motiverad (se bl.a. JK-beslut den 26 maj 2020 i ärende 2019/4678). Justitiekanslerns bedömning i detta avseende förefaller också överensstämma med den inställning som Arbetsförmedlingen numera ger uttryck för i informationsmaterial på sin interna hemsida.

Som nämnts tidigare synes retroaktiva beslut ofta användas av välvilja för att mildra de negativa konsekvenserna av Arbetsförmedlingens fel och dröjsmål. Även om Justitiekanslern har förståelse för denna intention är det inte en godtagbar ordning att sådana beslut fattas systematiskt till följd av brister i myndighetens ärendehantering. Det är tvärtom oacceptabelt att fel och dröjsmål förekommer i så stor omfattning vid anvisning till programmen. Särskilt allvarligt är detta eftersom ett deltagande ofta har stor betydelse för enskildas möjligheter till försörjning. Justitiekanslern erinrar om att det åligger en myndighet att organisera sin verksamhet på ett sådant sätt att myndighetens uppdrag kan utföras utan att det uppstår onödiga fel och förseningar.  

Av det som nu har sagts följer också att anvisningar som gjorts så snart det funnits en skyldighet att anvisa inte borde ges retroaktiv verkan (se ovan under 3.3 om när skyldighet att anvisa uppkommer). Om Arbetsförmed­lingen beslutar om anvisning inom skälig utredningstid t.ex. från det att en arbetssökande utryckt sin vilja att delta i ett program, är det svårt att se skälen för att beslutet ska gälla retroaktivt. Det får som huvudregel antas vara från dagen då beslutet om anvisningen fattats som den arbetssökande har börjat delta i programmet och därmed också från den dagen som det ska finnas en rätt till ersättning.

I de fall sökanden har deltagit i programmet trots att det inte har funnits något beslut om anvisning kan det naturligtvis diskuteras om det finns skäl att göra en retroaktiv anvisning. En sådan situation kan exempelvis uppstå vid en övergång från ett program till ett annat eller när en muntlig anvisning skett men beslutet av misstag inte har fattats formellt. Om förutsättningarna för anvisning har förelegat vid en tidigare tidpunkt och den uteblivna anvisningen berott på Arbetsförmedlingen kan en retroaktiv anvisning framstå som ett tilltalande alternativ. Av det tidigare nämnda avgörandet HFD 2021 ref. 55 II får dock anses följa att ett retroaktivt beslut inte är en förutsättning för rätt till ersättning om den enskilde har deltagit i programmet och regelbundet sökt sådan ersättning. Mot den bakgrunden synes det alltså inte heller i dessa fall finnas någon anledning att anvisa den enskilde retroaktivt.  

4.4 Särskilt om retroaktivitet vid beslut om återinträde

När det gäller återinträde och frågan om från vilken tidpunkt ett återinträde ska gälla ter sig möjligtvis läget mer oklart såvitt avser retroaktiva beslut.

Som har framkommit i avsnitt 3.8 finns för den som tidigare varit anvisad till ett program och som inte uppfyller ett nytt arbetsvillkor en möjlighet att återinträda i programmet inom en viss tid. För den som skrivits ut av annan orsak än arbete finns en bortre tidsgräns för hur länge avbrottet får ha pågått.
Någon sådan tidsgräns finns alltså inte för den som skrivits ut på grund av arbete. För den som skrivits ut av denna orsak gäller enligt handläggarstöden att återinträde ska ske och att den arbetssökande får vara inskriven under utredningen av om ett nytt arbetsvillkor har uppfyllts. Det innebär alltså att det ska beslutas om återinträde direkt, även om Arbetsförmed­lingen inte hunnit eller haft möjlighet att utreda om förutsättningarna för återinträde är uppfyllda. Att motsvarande reglering inte finns för den som skrivits ut av en annan anledning eller som fått sin anvisning återkallad torde motsatsvis innebära att viss skälig utredningstid i sådana fall godtas.  

Återinträde ska anses ske dagen efter den ersättningsdag då den enskilde lämnade garantin (14 § tredje stycket JOB-förordningen respektive 11 § tredje stycket UGA-förordningen). Enligt Arbetsförmedlingens tolkning innebär bestämmelserna att beräkningen av dagar fortsätter från den dagen deltagaren lämnat programmet, dvs. antalet dagar i programmet nollställs inte. Arbetsförmedlingens synsätt tycks alltså knyta bestämmelsens inne­börd till beräkningen av förbrukade dagar i programmet snarare än till ett datum för när återinträde ska ske.

Justitiekanslern har noterat att bestämmelserna dock har givits en annan innebörd i viss domstolspraxis. I ett avgörande från Förvaltningsrätten i Malmö konstaterades att 14 § JOB-förordningen innebär att återinträde ska anses ske dagen efter den dag då den enskilde lämnade programmet.[6] Dom­slutet innebar dock att den enskilde anvisades retroaktivt från den dag hans arbete hade avslutats. Förvaltningsrätten i Växjö anlade ett liknande synsätt i ett avgörande beträffande UGA.[7] Domstolen konstaterade att återinträde ska ske dagen efter den dag då den enskilde lämnade garantin och att det inte spelar någon roll om förutsättningarna för att delta klarlagts först senare. Enligt förvaltningsrätten var det inte heller av betydelse att den enskilde inte tagit del av några aktiviteter under denna period. I stället hänvisades i denna del till möjligheten för Arbetsförmedlingen att återkalla anvisningen. Kammarrätten i Jönköping nekade prövningstillstånd.[8]

Enligt dessa underrättsavgöranden har en arbetssökande således en i princip ovillkorad rätt till ett retroaktivt beslut om återinträde från dagen efter att denne lämnade programmet eller i vart fall från det att orsaken till utskriv­ningen upphört. En arbetssökande som först lång tid efter att utskrivnings-orsaken upphört anmäler detta till Arbetsförmedlingen skulle alltså, utifrån domstolarnas ställningstagande, anses ha deltagit i programmet under hela den tiden.

Det är otillfredsställande att de nämnda bestämmelserna har tolkats så olika i detta centrala avseende. Det finns också skäl att ifrågasätta vilken funktion sådana retroaktiva anvisningar numera fyller. Ordningen ter sig mindre motiverad eftersom den enskilde varken har deltagit i några aktiviteter eller torde ha någon möjlighet att få ersättning från Försäkringskassan för sådan tid (se resonemanget i 5.3 ovan).

Enligt Justitiekanslern kan det mot denna bakgrund finnas skäl att se över regleringen. En kopia av detta beslut kommer därför att skickas till Arbetsmarknadsdepartementet. 

5 Justitiekanslerns iakttagelser om brister i Arbetsförmedlingens handläggarstöd m.m.

5.1 Allmänt om Arbetsförmedlingens handläggarstöd och rutiner

Som tidigare redogjorts för är programmen gällande JOB och UGA förordningsstyrda. Det innebär att det saknas förarbeten och därmed närmare redogörelser och resonemang för hur bestämmelserna ska tillämpas. Med undantag för att det i UGA-förordningen anges att en anvisning ska prövas så snart den enskilde uppfyller förutsättningarna för en anvisning (5 §), saknas i de båda förordningarna närmare detaljer kring vilka skyldigheter som åvilar den enskilde respektive Arbetsförmedlingen och när dessa inträder.

Det sagda innebär att det ställs särskilt höga krav på tydliga och enhetliga rutiner och handläggarstöd för Arbetsförmedlingens anställda som har att tillämpa regelverket. Sådana rutiner bör vara lättillgängliga, ge begränsat med utrymme för tolkning och ge ordentligt praktiskt stöd och ledning för vilka skyldigheter som åvilar vem och när. Justitiekanslern har funnit att de handläggarstöd som finns på Arbetsförmedlingen i flera delar innehåller brister i dessa avseenden. En närmare redogörelse för Justitiekanslerns iakttagelser ges i det följande.

5.2 Förutsättningarna för att anvisa en arbetssökande

Som framgår av redogörelsen för regleringen i avsnitt 4.5 ska Arbetsförmedlingen när det gäller JOB erbjuda den arbetssökande deltagande i programmet när denne uppfyller villkoren för detta. Beträffande UGA ska en anvisning som regel lämnas så snart den arbetssökande är kvalificerad till programmet. En anvisning till ett program får dock endast göras om den framstår som lämplig både för den enskilde och ur ett övergripande arbetsmarknadspolitiskt perspektiv (9 § tredje stycket förordningen [2000:628] om den arbetsmarknadspolitiska verksamheten). I detta får anses ligga att den enskilde ska vara villig att delta i programmet.

I sitt remissvar har Arbetsförmedlingen anfört att anvisning till programmen sker först efter samråd med den arbetssökande och med dokumenterat samtycke. Såvitt framgår menas med detta att den arbetssökande fått kännedom om de villkor som gäller för ett deltagande samt att denne vill och kan vara med i programmet. Vad Arbetsförmedlingen anfört i denna del återspeglas dock inte i handläggarstöden. Oaktat denna brist, finns det skäl att påtala att en ordning enligt vilken den enskilde måste avge sitt samtycke på ett visst sätt saknar stöd i tillämplig lagstiftning. Något formkrav rörande viljeyttringen kan alltså inte uppställas. Skyldigheten att fatta beslut om anvisning, eller i förekommande fall om nekad anvisning, uppkommer så fort den enskilde på något sätt signalerar en vilja att delta i programmet. För att minska risken för onödiga tidsutdräkter i hanteringen ska den enskilde inte därutöver genom ett skriftligt besked eller liknande behöva bekräfta sin vilja att delta.

Handläggarstöden bör ses över i syfte att tydliggöra vad som krävs för att anvisa den arbetssökande till ett program.

5.2.1 Ansvarsfördelningen mellan myndighet och enskild

För att en arbetssökande ska kunna ta ställning till om deltagande i det ena eller andra programmet är intressant krävs att Arbetsförmedlingen informerar om vilket eller vilka åtgärder som kan vara aktuella för den arbetssökande. I handläggarstöden för både JOB och UGA finns checklistor för de viktigaste stegen i handläggningen av ett ärende. I listorna anges att sökanden ska informeras om hur man tar del av information om programmet och att det ska dokumenteras att sökanden har informerats. Det krävs alltså ett aktivt agerande från Arbetsförmedlingen redan innan det finns tillräckliga förutsättningar för att fatta ett beslut om anvisning till ett program (se också JK-beslut den 25 februari 2021 i ärende 2020/3708). Agerandet ska bestå i att informera den arbetssökande om möjligheten att delta i ett visst program och utreda om förutsättningarna är uppfyllda för ett sådant deltagande.

Som Arbetsförmedlingen har anfört i sitt remissvar får den naturliga arbetsgången antas vara att den arbetssökande först informeras. Om den arbetssökande visar intresse av att delta utreds de närmare förutsättningarna för anvisning. Hur lång tid som kan accepteras för utredningen av dessa förutsättningar varierar från fall till fall. Eftersom ett beslut om anvisning som utgångspunkt är en förutsättning för att den arbetssökande ska kunna ansöka och få ersättning från Försäkringskassan är det dock av vikt att handläggningstiderna är korta. Utifrån de iakttagelser som Justitiekanslern har gjort i skaderegleringen förefaller det som om Arbetsförmedlingen normalt sett har korta handläggningstider när det gäller anvisning till program när den arbetssökande har informerats och uttryckt vilja att delta. De fall där handläggningstiden varit orimligt lång har i huvudsak varit sådana där det varit oklart om sökanden har velat delta eller där frågan om sökanden kvalificerat sig för ett visst program antingen har felbedömts eller överhuvudtaget inte har bedömts.

För att Arbetsförmedlingens informationsskyldighet och efterföljande utredningsskyldighet ska inträda krävs att myndigheten känner till de omständig­heter som gör att den arbetssökande kvalificerar sig för att delta i ett visst program. Ansvaret för att upplysa Arbetsförmedlingen om sådana faktiska omständigheter vilar normalt på den arbetssökande själv.

Ansvarsfördelningen mellan Arbetsförmedlingen och en arbetssökande är som huvudregel alltså att den arbetssökande ska lämna nödvändiga upplysningar till Arbetsförmedlingen som sedan ska informera sökanden om tillgängliga program. En sökande som visar en vilja att delta i något sådant program kan då förvänta sig att Arbetsförmedlingen skyndsamt utreder förutsättningarna för deltagande och anvisar en plats.

5.2.2 Särskilt om signaler från a-kassorna

I vissa fall kan Arbetsförmedlingen redan ha all nödvändig information eller få nödvändiga upplysningar från annat håll. Oavsett varifrån informationen kommer är Arbetsförmedlingen skyldig att agera utifrån den och informera den arbetssökande om tillgängliga program. En situation som särskilt bör belysas här är den som gäller beträffande JOB när en a-kassa skickar en signal om att en arbetssökande har förbrukat sina ersättningsdagar.

A-kassorna skickar automatiska signaler till Arbetsförmedlingen när en arbetssökande har förbrukat 250 ersättningsdagar. Syftet med signalen är att Arbetsförmedlingen ska påbörja sin planering så att ett beslut om anvisning till JOB ska kunna fattas i så nära anslutning till ersättningsdag 300 som möjligt.

I skaderegleringen har Justitiekanslern konstaterat att det förekommer fall där signalen om att 250 ersättningsdagar har förbrukats inte föranleder någon åtgärd från Arbetsförmedlingen. Detta får anses utgöra en brist i Arbetsförmedlingens handläggning och riskerar att fördröja en anvisning till JOB. Just denna brist har dock inte i sig medfört skadeståndsansvar efter- som skyldigheten att anvisa en arbetssökande till programmet uppkommer först när 300 ersättningsdagar förbrukats och sökanden har förklarat sig villig att delta (se t.ex. JK-beslut den 28 september 2021 i ärende 2021/4075 med hänvisningar).          

Enligt handläggarstödet gäller efter signalen om 250 förbrukade dagar att Arbetsförmedlingen och den arbetssökande delar på ansvaret för när ersättningsdag 300 infaller. Den närmare innebörden av detta delade ansvar framstår enligt Justitiekanslern som oklart. Frånsett att det inte är tydligt vad som menas med ansvar i det aktuella avseendet, innehåller handläggarstödet inte några anvisningar om vilka åtgärder som ska vidtas av Arbetsförmedlingen för att myndighetens del av ansvaret ska uppfyllas.

Oavsett detta framstår ett delat ansvar som mindre ändamålsenligt eftersom det är oklart vem som ska agera i olika situationer. Om det är så att Arbets­förmedlingen inte själv avser att inhämta uppgiften utan inväntar besked från den arbetssökande så är rimligen ansvaret den enskildes. Detta måste i så fall tydligt framgå i information till den enskilde. Om Arbetsförmed­lingen är av uppfattningen att handläggare ska kontakta a-kassan eller den sökande och ta reda på när sista dag infaller är rimligen ansvaret Arbetsförmedlingens. Om Arbetsförmedlingen tillämpar en rutin där a-kassorna skickar en signal om att 300 dagar har förbrukats måste ansvaret att agera också vara Arbetsförmedlingens. I skaderegleringen framkommer att en sådan signal i vissa fall skickas. Frågan är vem som har ansvaret om signalen uteblir eller försenas. Under förutsättning att Arbetsförmedlingen har fått besked om att 250 dagar har förbrukats finns det anledning att anse att ansvaret även i sådana fall bör ligga på myndigheten.

Ett annat problem är att handläggarstödet inte ger ledning om i vilka fall en anvisning ska göras innan ersättningsdag 300 har infallit.

Arbetsförmedlingen bör se över handläggarstödet i dessa delar.

5.2.3 Arbetsförmedlingens skyldigheter vid återinträde

I ärendena hos Justitiekanslern har det i flera fall varit fråga om att Arbetsförmedlingen inte har uppmärksammat att en enskild är aktuell för ett pro­gram efter en period av utskrivning. I många fall har det också gällt personer som en gång skrevs ut på grund av arbete och som alltså i princip haft rätt att direkt skrivas in i ett program om en sådan önskan funnits.[9] I vissa fall har återinträdesrätten fångats upp i omedelbar anslutning till att den arbetssökande själv kontaktat myndigheten för att efterlysa vidare planering. I andra fall har i stället den arbetssökande hänvisats till ett lokalkontor, till ett planeringsmöte eller till a-kassan, utan att ha informerats om möjligheten till återinträde och utan att det har fattats ett sådant beslut.[10] Det förekommer att de enskilda ifrågasätter varför de inte kontaktats av Arbets­förmedlingen när de åter var aktuella för programmet. Inte sällan uppges att de enskilda har försökt kontakta specifika handläggare utan resultat.

Av Arbetsförmedlingens yttrande till Justitiekanslern framgår att myndigheten anser att det följer av den allmänna serviceskyldigheten att den enskilde informeras om möjligheten att återinträda i ett program när sådan möjlighet finns. En förutsättning för detta är dock att myndigheten får vetskap om att utskrivningsorsaken har upphört.

Av Arbetsförmedlingens yttrande framgår att den som har återinträdesrätt och som har varit avaktualiserad som arbetssökande fångas upp i systemet när denne åter anmäler sig som arbetssökande hos myndigheten. Enligt en särskild rutin blir den arbetssökande då identifierad i systemet och omhändertagen av en arbetsförmedlare. Personen får information om att denne kommer att bli uppringd inom två timmar och då genomförs ett planeringssamtal. Om den arbetssökande skriver in sig efter klockan 15:00 ges information om att sökanden blir uppringd nästkommande arbetsdag. Eventuellt beslut kan sedan fattas efter e-signering via Mina sidor eller efter en muntlig överenskommelse. Personen flyttas sedan över till ett lokalkontor genom att ett mejl skickas till funktionsbrevlådan (se Beslut om insatser på PDM, Rutiner– återinträde JOB och UGA, 2021-01-25). För den som varit fortsatt inskriven som arbetssökande efter en utskrivning ur ett program saknas emellertid motsvarande automatiserad signal. I stället måste den enskilde fångas upp i samband med att myndigheten har kontakt med per­-sonen eller genom att det på annat sätt framkommer att utskrivningsorsaken har upphört. Såvitt Justitiekanslern kan bedöma leder detta inte sällan till att det förflyter en viss tid innan det fattas ett beslut om återinträde.

En liknande skillnad i detta avseende tycks finnas beträffande återinträde efter återkallelse. I handläggarstöden framgår att den som fått sin anvisning återkallad normalt kvarstår som inskriven på Arbetsförmedlingen. I sådana fall upprättas en handlingsplan och ett möte planeras till efter karenstidens utgång. För det fall personen i samband med återkallelsen däremot har blivit avaktualiserad från Arbetsförmedlingen tycks i stället krävas att den enskilde hör av sig vid karenstidens slut. Om den arbetssökande registrerar sig digitalt skickas ärendet till det lokala förmedlingskontoret. Någon rätt att få ett beslut om ny anvisning i direkt anslutning till att karenstiden löpt ut finns dock inte i något av de båda återkallelsefallen.

Den beskrivna skillnaden i hur myndigheten handlägger ett ärende om återinträde – som alltså styrs av om den enskilde under utskrivningen varit fortsatt inskriven som arbetssökande eller inte – ter sig omotiverad. Detta särskilt med beaktande av att det inte tydligt framgår om eller under vilka förutsättningar den som skrivits ut från ett program eller som fått sin anvisning återkallad ska vara fortsatt inskriven på Arbetsförmedlingen. Myndigheten bör se över sina rutiner i detta avseende och sträva efter enkla, enhetliga och tydliga sätt att fånga upp individer med återinträdesrätt.

5.2.4 Vad som krävs av den arbetssökande vid återinträde

En anvisning behöver ske i samråd med den arbetssökande. Att det finns en vilja att delta får därför betraktas som en given utgångspunkt (jfr resonemang ovan i avsnitt 4.1.1). Om den arbetssökande hör av sig till myndigheten och efterfrågar insatser eller en planering, eller om myndigheten fått vetskap om att utskrivningsorsaken har upphört, åligger det myndigheten att utan onödigt dröjsmål informera om möjligheterna till återinträde (se vidare avsnitt 4.1.4 ovan).

Som Arbetsförmedlingen har påtalat i sitt yttrande åvilar det visserligen den arbetssökande att själv ta reda på vad som krävs av denne för att planering och olika insatser åter ska kunna aktualiseras. Förutsättningarna för den enskilde att agera korrekt påverkas dock rimligen av vilken information som har lämnats av Arbetsförmedlingen. I beslutet om att skriva ut den enskilde från ett program framgår förvisso information om möjligheten till återinträde. Det framgår dock inte vad som krävs av den enskilde i anslutning till att utskrivningsorsaken har upphört. I beslutsmallen för återkallelse saknas vidare helt information om återinträde.

Dessa brister kan vara en bidragande orsak till att den arbetssökande inte
alltid kontaktar Arbetsförmedlingen i samband med att det kan vara aktuellt med ett återinträde. Att det finns otydligheter kring vad som förväntas av den enskilde är ett tema som återkommer i de skadeståndsärenden som Justitiekanslern har hanterat.

Arbetsförmedlingen bör här se över den information som ges till enskilda kring behovet att uppmärksamma myndigheten på att utskrivningsorsaken har upphört och att det finns en önskan om återinträde. 

6 Avslutande synpunkter 

Den enskildes rätt till ersättning för en viss period är i många fall beroende av att Arbetsförmedlingen anvisar till programmen JOB och UGA utan dröjsmål när förutsättningarna för anvisning föreligger. Om en anvisning inte sker i tid riskerar den enskilde att bli utan ersättning. Höga krav måste därför ställas på myndighetens hantering.

Arbetsförmedlingen har själv konstaterat att det i ett stort antal fall förekommer fel och dröjsmål i hanteringen. Myndigheten bör därför skyndsamt vidta åtgärder för att komma till rätta med problemen.

En grundförutsättning för en korrekt hantering är att handläggarna känner till vilka skyldigheter myndigheten har att agera. Ett sätt att säkerställa detta är att se till att handläggarstöden är användarvänliga, uppdaterade och ger svar på de relevanta frågeställningarna.

Justitiekanslern har inom ramen för tillsynen kunnat konstatera att de aktuella handläggarstöden inte uppfyller dessa krav i flera relevanta avseenden. Särskilt viktigt är att stöden tydliggör när Arbetsförmedlingen har en skyldighet att agera och i sådana fall vad handläggaren förväntas göra.

I de fall det är den arbetssökande som förväntas göra något för att anvisas till ett program måste Arbetsförmedlingen informera denne om vad som måste göras och vilka följder det kan få om han eller hon inte agerar. För att sådan information ska kunna lämnas måste det stå klart för handläggaren vilka krav som kan ställas på den enskilde. Även i detta avseende ger stöden enligt Justitiekanslerns bedömning inte tillräcklig vägledning.

Retroaktiva anvisningar bör enligt Justitiekanslerns uppfattning som huvudregel inte förekomma. Justitiekanslern har i flera skaderegleringsbeslut också ifrågasatt förfarandet. Att retroaktiva anvisningar fortfarande används i så hög utsträckning är mot denna bakgrund bekymmersamt – i synnerhet som Arbetsförmedlingen redan har informerat internt om att sådana beslut som utgångspunkt inte ska fattas.

Arbetsförmedlingen har upplyst om att ett arbete har inletts i frågan. Justitiekanslern välkomnar detta och avser följa upp hanteringen framöver.    

 

 

[1] Huvudregeln i 10 kap 5 § ersättningsförordningen om att ersättning inte ska ges för längre tid tillbaka än månaden före ansökningsmånaden gäller sedan den 1 januari 2018. Den tidigare regleringen (förordningen [1996:100] om aktivitetsstöd) innehöll inte någon sådan begränsning i tiden.

[2] Se exempelvis Justitiekanslerns beslut den 12 februari 2021 med dnr 2020/2483, den 24 februari 2021 med dnr 2020/7049 och den 15 oktober 2021 med dnr 2020/7102.

[3] Se Kammarrätten i Göteborgs avgöranden den 22 maj 2020 i mål nr 1610-19 och 929-19

[4] Se Kammarrätten i Göteborgs avgörande den 9 oktober 2020 i mål nr 3856-20 och Kammarrätten i Sundsvalls avgörande den 22 februari 2021 i mål nr 1871-20

[5] Se Kammarrätten i Jönköping den 28 juli 2020 i mål nr 482-20.

[6] Förvaltningsrätten i Malmös avgörande den 9 juni 2020 i mål nr 13531-18

[7] Förvaltningsrätten i Växjös avgörande den 25 november 2014 i mål nr 3383-14

[8] Kammarrätten i Jönköpings avgöranden den 25 augusti 2015 i mål nr 3646-14

[9] Se exempelvis Justitiekanslerns beslut den 11 februari 2021 med dnr 2021/735 och den 1 mars 2021 med dnr 2020/4897.

[10] Se exempelvis Justitiekanslerns beslut den 1 mars 2021 med dnr 2020/4900 och den 15 oktober 2021 med dnr 2020/7102.