Skadeståndsanspråk mot staten med hänvisning till långsam handläggning vid en länsstyrelse av ett ärende om strandskyddsdispens

Justitiekanslerns beslut

Justitiekanslern tillerkänner sökanden ersättning med 20 000 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen (1975:635) från den 28 januari 2021 till dess betalning sker. Länsstyrelsen i Stockholms län ansvarar för att ersättningen betalas ut till honom. 

Ärendet

Bakgrund

Sedan sökanden medgetts strandskyddsdispens beslutade Länsstyrelsen i Stockholm (länsstyrelsen) den 13 juli 2016 att överpröva en del av kommunens beslut. Länsstyrelsen beslutade den 11 december 2019 att upphäva kommunens beslut.

Sökanden överklagade länsstyrelsens beslut hos Mark- och miljödomstolen i Nacka som, med ändring av länsstyrelsens beslut, fastställde kommunens beslut att bevilja strandskyddsdispens. Domen vann laga kraft den 27 november 2020.

Anspråket m.m.

Sökanden har begärt skadestånd av staten med 40 000 kr jämte ränta. Som grund för sitt anspråk har sökanden anfört följande. Han har ansökt om strandskyddsdispens för att vidta åtgärder på sin fastighet. Efter att kommunen meddelat sitt beslut i frågan beslutade länsstyrelsen att överpröva beslutet. Handläggningen har tagit oskäligt lång tid. Till följd av länsstyrelsens långsamma handläggning har staten överträtt hans rätt att få frågan om strandskyddsdispens prövad inom skälig tid på det sätt som följer av artikel 6.1 i Europakonventionen.

Länsstyrelsen har yttrat sig över anspråket.

Justitiekanslerns bedömning

Skadeståndsrättsliga utgångspunkter

Enligt 3 kap. 2 § 2 skadeståndslagen ska staten ersätta skada på grund av att någon kränks på sätt som anges i 2 kap. 3 § samma lag genom fel eller försummelse vid myndighetsutövning. Ersättning för sådan ideell skada kan med stöd av dessa regler ges ut endast när den skadelidande har utsatts för en allvarlig kränkning genom vissa typiskt sett integritetskränkande brott.

Skadestånd ska också ges ut när Europakonventionen har överträtts, om det är nödvändigt för att gottgöra överträdelsen (3 kap. 4 § skadeståndslagen). Med det sist nämnda menas skyldigheten enligt artikel 13 i konventionen att på det nationella planet tillhandahålla rättsmedel för att komma till rätta med konventionsöverträdelser. Skadeståndet kan avse bl.a. kränkning och annan ideell skada. För skadefall som inträffat innan bestämmelsen trädde i kraft den 1 april 2018 kan ersättning för ideell skada ges ut under motsvarande förutsättningar utan särskilt lagstöd.

Allmänt om långsam handläggning

Var och en har vid prövningen av hans eller hennes civila rättigheter och skyldigheter rätt till domstolsprövning inom skälig tid enligt artikel 6.1 i Europakonven­tionen.

Den relevanta tidsperioden enligt artikel 6.1 börjar löpa när det föreligger en reell och seriös tvist angående en viss rättighet eller skyldighet och den avslutas när tvisten är slutligt avgjord. När det är fråga om beslut som fattas i administrativ ordning innan domstolsprövning kan ske krävs normalt sett att ett avslagsbeslut har meddelats (se t.ex. Europadomstolens dom den 28 februari 2006, Hellborg mot Sverige, no. 47473/99, p. 59 med hänvisningar).

Bedömningen av om rätten till rättegång inom skälig tid har åsidosatts ska enligt Europadomstolens praxis avgöras genom en helhetsbedömning där hänsyn tas till samtliga omständigheter i det enskilda fallet. Förutom den totala handläggningstiden beaktas särskilt vid bedömningen målets komplexitet, parternas agerande, domstolarnas handläggning av målet samt vad som har stått på spel för den enskilde. Inom ramen för bedömningen av domstolarnas handläggning av målet fäster Europadomstolen vikt vid om det har förekommit längre perioder av inaktivitet. En handläggningstid på flera år i en instans innebär inte per automatik att artikel 6.1 har åsidosatts.

Justitiekanslern har inom ramen för statens frivilliga skadereglering, med beaktande av bl.a. Europadomstolens avgörande i MD mot Sverige (no. 25419/94) samt NJA 2005 s. 462, NJA 2005 s. 726 och RÅ 2006 ref. 43, ansett att en inaktivitetsperiod om två år kan föranleda slutsatsen att en kränkning har förekommit (se bl.a. JK:s beslut den 15 april 2008, dnr 7912-07-40 m.fl.).

Bedömningen i detta fall 

Det finns inget som tyder på att sökanden har utsatts för något sådant integritets­kränkande brott som avses i 2 kap. 3 § skadeståndslagen. Hans anspråk på ersättning för ideell skada ska därför prövas utifrån Europa­konventionens krav.

En begäran om dispens från strandskydd för att kunna bygga på sin fastighet rör en sådan civil rättighet som omfattas av artikel 6.1 i kon­ven­tionen. Den relevanta tidsperioden började löpa när länsstyrelsen beslutade att överpröva kommunens beslut om dispens och avslutades genom Mark- och miljödomstolens dom. Den totala handläggningstiden i de två instanserna uppgår därmed till ungefär fyra år och fyra månader.

Handläggningstiden hos länsstyrelsen var ungefär tre år och fem månader. Inga handläggningsåtgärder vidtogs förrän ärendets slutliga handläggning påbörjades.

Ärendet har rört sökandens möjlighet att få avsteg från bestämmelserna om strandskydd för att vidta åtgärder på sin fastighet. Ärendet kan inte anses ha varit helt okomplicerat. Vid en jämförelse med exempelvis ärenden som rör ekonomiskt bistånd eller brottmål kan det inte anses vara ett ärende där mycket står på spel för sökanden. Handläggningstiden hos länsstyrelsen har dock varit påfallande lång och länsstyrelsen har varit inaktiv under merparten av denna tid. Mot bakgrund av det anförda bedömer Justitiekanslern att den totala handlägg­nings­tiden varit så lång att konventionens krav på en rättegång inom skälig tid har åsidosatts.

Frågan är då om sökanden har rätt till ekonomisk kompensation för ideell skada.

Enligt Europadomstolens praxis finns en stark men motbevisbar presumtion för att ett åsidosättande av rätten till rättegång inom skälig tid medför ideell skada för den enskilde. I detta fall kan sökanden inte anses gottgjord enbart genom att Justitiekanslern konstaterar att en konventions­över­trädelse har skett. Ekonomisk kompensation ska i stället utgå för den ideella skada sökanden har lidit. Med utgångspunkt i tidigare praxis ska ersätt­ningen bestämmas till 20 000 kr. På beloppet ska ränta betalas enligt 6 § räntelagen.

Tillsyn 

Frågan om tillsyn över Länsstyrelsens i Stockholm handläggning av ärenden om strandskyddsdispens hanteras i ärende 2021/5822.