Initiativärende angående expedieringsrutiner av beslut rörande personer tagna i förvar

Justitiekanslerns beslut

Justitiekanslern riktar kritik mot Förvaltningsrätten i Göteborg, migrationsdomstolen, för hanteringen av ett ärende rörande en person tagen i förvar.

Ärendet

Bakgrund

Justitiekanslern beslutade den 2 januari 2019 att tillerkänna en person (AA) ersättning enligt 5 § lagen (1998:714) om ersättning vid frihetsberövanden och andra tvångsåtgärder eftersom personen varit tagen i förvar sex dagar utan lagstöd (dnr 2671-18-4.1). Bakgrunden till beslutet var följande.

Den 16 september 2013 ansökte AA om uppehållstillstånd i Sverige. Han fick avslag på sin ansökan och det beslutades om utvisning. Utvisnings­beslutet vann laga kraft den 8 maj 2015.

Den 7 februari 2018 ankom AA till Sverige med tåg från Danmark. Polis­myndigheten – som fann att AA hade en Schengenvisering för perioden den 24 januari - 8 maj 2018 utfärdad av Portugal samt att det fanns ett laga­kraft­vunnet utvisningsbeslut från Sverige – beslutade samma dag att AA skulle tas i förvar med stöd av 10 kap. 1 och 13 §§ utlänningslagen (2005:716; UtL). Dagen efter, den 8 februari 2018, upphävde Migrationsverket AA:s Schengenvisering.

AA överklagade såväl Polismyndighetens beslut om förvar som Migrations­verkets beslut att upphäva hans visering. Överklagandet avseende beslutet om förvar avslogs av Förvaltningsrätten i Malmö, migrations­domstolen, i dom den 16 februari 2018 (UM 2825-18). Enligt migrations­domstolen fick beslutet att utvisa AA inte verkställas förrän frågan om upphävande av hans visering blivit rättskraftigt avgjord. Att utvisnings­beslutet temporärt inte fick verkställas utgjorde dock i sig inget hinder mot att hålla AA i förvar. Kammarrätten i Stockholm, Migrationsöverdom­stolen, meddelade inte prövningstillstånd (UM 3026-18).

Förvalt­nings­rätten i Göteborg, migrationsdomstolen, beslutade den 20 mars 2018 att upphäva Migrationsverkets beslut varigenom AA:s Schengenvisering hade upphävts. Målet återförvisades till Migrationsverket för erforderlig handläggning (UM 3028-18).

Migrationsdomstolens beslut kom till Polismyndigheten (gränspolisen i region Syd) den 22 mars 2018. Polismyndigheten beslutade den 25 mars 2018 att AA skulle tas ur förvar och han lämnade förvaret samma dag.

Med anledning av det som framkom i ärendet beslutade Justitiekanslern att inleda ett särskilt tillsynsärende (detta ärende).

Justitiekanslern beslutade inledningsvis att hämta in ett yttrande från Polismyndigheten angående myndighetens rutiner vid expediering och mottagande av beslut som rör personer tagna i förvar. Justitiekanslern har härefter beslutat att också hämta in yttranden från Förvaltningsrätten i Göteborg, migrationsdomstolen och Migrationsverket.

Myndigheternas yttrande

Polismyndigheten har i sitt yttrande anfört sammanfattningsvis följande.

Enligt Polismyndighetens bedömning är det ett flertal omständigheter som föranlett att det inte har uppmärksammats att AA skulle ha tagits ur förvar redan i samband med migrationsdomstolens beslut den 20 mars 2018.

Det finns inte några rutiner inom Polismyndigheten specifikt för expediering och mottagande av beslut rörande personer som är tagna i förvar. Det finns inte heller några särskilda rutiner för att säkerställa att ett förvarsbeslut alltjämt har stöd i lag efter att Polismyndigheten har tagit del av ett beslut som rör en person tagen i förvar.

Migrationsdomstolens beslut borde ha sänts till gräns­polisen i Region Syd samma dag som det fattades men beslutet mottogs först den 22 mars 2018. Handläggaren uppmärksammade då inte att migrationsdomstolens beslut ändrade bedömningen i förvarsfrågan.

Av yttrandet från migrationsdomstolen har i huvudsak följande framgått.

Domstolen handlägger mål där frågan i målet gäller förvar på en särskild enhet på domstolen. Generellt sett expedieras beslut i mål som gäller förvar samma dag som beslut i målet fattas. Det nu aktuella målet handlades dock inte på den särskilda enheten utan på en av domstolens dömande avdel­ningar, med hänsyn till vad målet avsåg. Domstolen hade kännedom om att klaganden i målet var tagen i förvar. Med hänsyn till den omständigheten och att utgången i målet påverkade förutsättningarna för att hålla klaganden i förvar så borde domstolen i och för sig ha expedierat avgörandet samma dag som det meddelades. Det går dock inte att säga vid vilken tidpunkt den 20 mars 2018 som beslutet färdigställdes och lades ut för expediering. (Av dagboksbladet framgår att beslutet expedierades till Migrationsverket och AA den 21 mars 2018; Justitiekanslerns anmärkning.)

Migrationsverket har i sitt yttrande anfört i huvudsak följande.

Migrationsverket har inga specifika rutiner för expediering av beslut rörande personer som är tagna i förvar. Detsamma gäller vid mottagande av avgöranden angående beslut om förvar.

Migrationsverket fick information om migrationsdomstolens beslut som hade meddelats den 20 mars 2018. Migrationsverket var inte handläggande myndighet angående frågan om förvar utan det var Polismyndigheten. Det hade varit önskvärt att Migrationsverket samma dag informerat Polismyndigheten om migrationsdomstolens beslut, eftersom beslutet innebar att det inte fanns någon laglig grund för förvar. Nu skedde detta först den 22 mars 2018. Migrationsverket har inte någon författningsenlig skyldighet att informera Polismyndigheten om en domstols avgörande i ett ärende om upphävande av Schengenvisering.

Justitiekanslerns bedömning

Justitiekanslerns remisser till de berörda myndigheterna har inte inneburit att full klarhet kunnat nås beträffande handläggningen. Oaktat detta kan dock Justitiekanslern konstatera att kommuniceringen av migrations-domstolens beslut den 20 mars 2018 samt kunskaperna om vad beslutet faktiskt inneburit i fråga om möjligheterna att hålla AA i förvar har varit förenat med brister.

Utredningen i ärendet pekar på att ett flertal omständigheter orsakat att migra­tions­domstolens beslut inte ledde till att AA omgående togs ur förvar. En sådan omständighet tycks ha varit att migrations­domstolens beslut inte gällde själva förvarsfrågan utan frågan om upphävande av Schengen­viseringen. Domstolen har emellertid enligt vad som sägs i yttrandet haft kännedom om att AA var tagen i förvar och självfallet om vad beslutet betydde i fråga om förvaret. Mot den bakgrunden borde beslutet ha expedierats till Polismyndigheten, vilket är rutinen om det skulle ha gällt ett beslut om förvar. När väl domstolens beslut nådde Polis­myndigheten har det inte genast uppmärksammats att beslutet fick till följd att förvarsbeslutet inte längre gällde.

Det är allvarligt och mycket otillfredsställande att det inte tycks finnas erforderliga rutiner hos de berörda myndigheterna för situationer som den nu aktuella. Det är vidare anmärkningsvärt att myndigheterna i efterhand, dvs. när konsekvenserna av avsaknaden av rutiner blivit kända, i sina yttranden hit tycks ta förhållandevis lätt på den omständigheten att en enskild person suttit frihetsberövad flera dagar utan lagstöd.

Förvaltningsrätten i Göteborg, migrationsdomstolen, förtjänar kritik för sitt agerande att med kännedom om att AA var tagen i förvar inte kommunicera sitt beslut på ett sådant sätt som rimligen kunnat krävas med hänsyn härtill.

Såväl migrationsdomstolen som Polismyndigheten bör se till att tydliga rutiner tas fram för att förhindra att liknande misstag sker i framtiden.