Diarienr: 5063-18-4.2 / Beslutsdatum: 23 aug 2019

Skadeståndsanspråk mot staten med anledning av en felaktig uppgift om medborgarskap i folkbokföringsregistret

Justitiekanslerns beslut

Justitiekanslern avslår AA:s anspråk.

Justitiekanslern kritiserar Skatteverket för den utdragna handläggningen av ansökan om utplånande av en historisk uppgift om AA:s medborgarskap.

Ärendet

Bakgrund

AA (sökanden) och hennes tvillingsyster folkbokfördes den 5 april 2016 som nyinflyttade till Sverige. Skatteverket registrerade av ett misstag sökanden som mexikansk medborgare i stället för svensk medborgare. Med anledning av vårdnadshavarnas begäran rättade verket den 8 april 2016 uppgiften till svenskt medborgarskap. I folkbokföringsdatabasen finns fortfarande uppgift om att sökanden tidigare varit registrerad som mexikansk medborgare.

Sökanden fick under våren 2017 en inbjudan att delta i en medborgarskapsceremoni som anordnades av Stockholm stad.

Sökandens vårdnadshavare ansökte den 2 augusti 2017 om utplånande av uppgiften om sökandens mexikanska medborgarskap från folkbokföringsdatabasen. Skatteverket avslog deras begäran den 26 oktober 2018. Vårdnadshavarna överklagade verkets beslut till Förvaltningsrätten i Stockholm, som den 1 mars 2019 (mål nr 26705-18) avslog överklagandet. Vårdnadshavarna har överklagat förvaltningsrättens dom till Kammarrätten i Stockholm. Deras överklagande är fortfarande föremål för prövning där (mål nr 2006-19).

Anspråket

Sökanden har, genom sina vårdnadshavare, begärt skadestånd av staten. Till stöd för sitt anspråk har sökanden anfört att Skatteverket har vägrat att radera den felaktiga uppgiften om mexikanskt medborgarskap, som fortfarande finns registrerad som en historisk uppgift. Den felaktiga uppgiften har spridits genom uttag från folkbokföringsdatabasen till bl.a. Stockholms stad, som våren 2017 skickade en inbjudan till sökanden att delta i en medborgarskapsceremoni.

Sökandens vårdnadshavare begärde sommaren 2017 att den historiska uppgiften om mexikanskt medborgarskap skulle utplånas från folkbokföringsdatabasen. Vid ett telefonsamtal med verkets handläggare upplystes vårdnadshavare om att det inte gick att ta bort den felaktiga uppgiften och att ärendet var avslutat.

Vårdnadshavarna har även anfört följande. Idag är en moder och två fäder registrerade för både sökanden och hennes tvillingsyster. Detta stämmer inte överens med de biologiska förhållandena eftersom barnen inte kan ha tre biologiska föräldrar. Av 6 kap. 2 § föräldrabalken framgår att ett barn har två föräldrar. Vårdnadshavarna har efterfrågat Justitiekanslerns inställning i fråga om Skatteverkets registrering av utfallet av Solna tingsrätts beslut i mål nr Ä 5192-16 har skett korrekt.

Utredningen

Skatteverket har yttrat sig över anspråket och anfört bl.a. följande.

I samband med en anmälan om flyttning till Sverige registrerade Skatteverket den 5 april 2016, av misstag, [sökanden] som mexikansk medborgare. Skatteverket rättade uppgiften till svenskt medborgarskap den 8 april 2016, men av folkbokföringsdatabasen framgår att [sökanden] tidigare varit registrerad som mexikansk medborgare fr.o.m. den 1 april 2016. Vid inflyttningen registrerade Skatteverket den kvinna som fött [sökanden] som hennes biologiska mor och ensam vårdnadshavare och den biologiska fadern som hennes far i enlighet med Skatteverkets rättsliga ställningstagande med dnr 131 182694-16/111.

Med stöd av Solna tingsrätts dom, mål nr T 2762-16, registrerade Skatteverket den 29 juni 2016 [den biologiska fadern] som ensam vårdnadshavare fr.o.m. den 1 juni 2016.

Solna tingsrätt beviljade den 10 november 2016, mål nr Ä 5192-16, en ansökan om adoption av [sökanden] och [hennes tvillingsyster] och Skatteverket registrerade därefter även [AA] som flickornas far och vårdnadshavare fr.o.m. detta datum.

Med anledning av vårdnadshavarnas begäran om utplåning av uppgifter den 1 augusti 2017 registrerade Skatteverket ärendet 18 46075460. Den handläggare som diarieförde ärendet har uppgett att hon i ett telefonsamtal meddelat att uppgiften om det felaktiga medborgarskapet inte kommer att tas bort och att hon skulle återkomma med besked om det ens var möjligt. Någon tjänsteanteckning upprättades inte efter telefonsamtalet och någon ny kontakt togs inte. Den enda anteckningen som finns i ärendet är inkommen skrivelse i augusti 2017. Ärendet är inte avslutat.

Skatteverket finner utrett att det i april 2016 skett en sådan felaktig registrering av medborgarskap i folkbokföringsdatabasen avseende [sökanden] som kan medföra skadeståndsskyldighet för staten. Uppgiften rättades med det korrekta medborgarskapet inom en vecka, men syns fortfarande i folkbokföringsdatabasen som en historisk uppgift. Uppgift om ändrat medborgarskap har levererats till de myndigheter som hämtat uppgiften från Navet aktuell tid. Såväl vid den felaktiga registreringen som vid rättelsen gällde personuppgiftslagen.

Skatteverket anser att det ärende, 18 46075460, som vårdnadshavarnas begäran om utplåning av uppgifter sommaren 2017 föranledde inte har handlagts korrekt. Ärendet är även bristfälligt dokumenterat.

Eftersom det inte är visat att den felaktiga registreringen eller den bristfälliga handläggningen av ärendet 18 46075460 har orsakat några extra kostnader anser Skatteverket att ersättning inte bör medges för ekonomisk skada, varken med stöd av personuppgiftslagen eller skadeståndslagen.

Mot bakgrund av vad som har kommit fram i ärendet anser Skatteverket att aktuell registrering av medborgarskap för [sökanden] inte kan betraktas som sådan att den berättigar till ersättning för kränkning med stöd av personuppgiftslagen. Med hänsyn till [sökandens] låga ålder får hon antas ha saknat kännedom om den felaktiga registreringen. Även om hon som vuxen skulle få kännedom om den felaktiga registreringen kan den eventuella kränkning som det skulle medföra inte framstå som annat än obetydlig och därmed inte ersättningsbar, jfr t.ex. Justitiekanslerns beslut den 4 maj 2017, dnr 2865-16-42.

Omständigheterna har inte heller visats vara sådana att det kan finnas förutsättningar ett medge ersättning för kränkning med stöd av skadeståndslagen.

Vad gäller Skatteverkets registreringar efter Solna tingsrätts avgöranden har det enligt Skatteverkets uppfattning inte kommit fram annat än att de har skett enligt gällande bestämmelser och rutiner.

Skatteverket anser därmed att begäran om skadestånd bör avslås.

Avslutningsvis beklagar Skatteverket det som hänt.

Sökandens vårdnadshavare har fått del av Skatteverkets yttrande och kommenterat detta samt vidhållit skadeståndsanspråket.

Justitiekanslerns bedömning

Rättsliga utgångspunkter

De grundläggande bestämmelserna om det allmännas skadeståndsansvar finns i skadeståndslagen. Enligt 3 kap. 2 § 1 skadeståndslagen ska staten ersätta person­skada, sak­skada eller ren förmögenhetsskada som vållas genom fel eller för­sum­mel­se vid myndighetsutövning i sådan verksamhet som staten svarar för. Skatteverkets handläggning av och beslut i folkbokföringsverksamhet är sådan verksamhet.

Enligt 3 kap. 2 § 2 skadeståndslagen ska staten också ersätta skada på grund av att någon kränks på sätt som anges i 2 kap. 3 § samma lag genom fel eller försummelse vid myndighetsutövning. Ersättning för sådan ideell skada kan med stöd av dessa regler ges ut endast när den skadelidande har utsatts för en allvarlig kränkning genom vissa typiskt sett integritetskränkande brott.

Skadestånd kan också ges ut om Europakonven­tionen har överträtts, i den utsträckning det är nödvändigt för att gottgöra överträdelsen. (Jfr bl.a. rättsfallet NJA 2007 s. 584 och numera 3 kap. 4 § skadeståndslagen.)

Att det har förekommit något som i och för sig kan vara skadeståndsgrun­dande är inte tillräckligt för att ersättning ska ges ut. Det krävs också att det inträffade har orsakat skada för den enskilde. Det är den som begär ersättning som ska styrka skadan och dess omfattning.

Skadeståndslagens bestämmelser ska endast tillämpas om inte annat är särskilt föreskrivet (1 kap. 1 §).   

Bestämmelserna om skadestånd i personuppgiftslagen (1998:204), PUL, var tillämpliga i Skatteverkets folkbokföringsverksamhet fram till den 25 maj 2018 då Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (EU:s dataskyddsförordning) trädde i kraft. Samma dag upphörde PUL att gälla.

I fråga om personuppgiftsbehandling gäller sedan den 25 maj 2018 EU:s dataskyddsförordning liksom lagen (2018:218) med kompletterande bestämmelser till EU:s dataskyddsförordning. (Samma dag upphörde PUL att gälla.) Enligt artikel 5.1 d i EU:s dataskyddsförordning ska personuppgifterna vara riktiga och, om nödvändigt, uppdaterade. Enligt artikel 82.1 har en person rätt till ersättning för materiell eller immateriell skada vid överträdelse av förordningen.

Vid behandling av personuppgifter i Skatteverkets folkbokföringsverksamhet tillämpades bl.a. personuppgiftslagen (1998:204), PUL (dåvarande 3 kap. 3 § lagen [2001:182] om behandling av personuppgifter i Skatteverkets folkbokföringsverksamhet). Enligt 9 § första stycket g) PUL var den personuppgiftsansvarige skyldig att se till att de personuppgifter som behandlades var riktiga och, om det var nödvändigt, aktuella. Enligt 48 § PUL var den personuppgiftsansvarige skyldig att ersätta den registrerade för skada och kränkning av den personliga integriteten som en behandling i strid med PUL hade orsakat. 

I 13 § PUL föreskrevs att det var förbjudet att behandla personuppgifter som bl.a. avslöjar ras eller etniskt ursprung. Motsvarande bestämmelse finns numera i artikel 9 i dataskyddsförordningen.

Regeringen har bedömt att en isolerad uppgift om medborgarskap eller uppgifter om nationalitet eller ursprungsland inte avslöjar vare sig ras eller etniskt ursprung (prop. 2001/02:144 s. 41 och prop. 2009/10:85 s. 325, jämför Ds 2013:10 s. 106 och SOU 2015:39 s. 328 f.), jämför också Ds 2007:43 s. 420 f. om signalementsuppgifter och uppgifter om födelseland (se Öman och Lindblom, Personuppgiftslagen En kommentar, [2019-07-22, Zeteo], kommentaren till 13 § PUL).

Syftet med kränkningsersättning vid en felaktig registrering av personuppgifter är att den ska kompensera känslor hos den skadelidande och ge upprättelse. Ersättningen för kränkning får uppskattas efter skälighet mot bakgrund av samtliga omständigheter i det aktuella fallet (se NJA 2013 s. 1046). Bl.a. kan beaktas om det funnits risk för otillbörlig spridning av känsliga eller felaktiga uppgifter och om den registrerade på grund av den felaktiga behandlingen har blivit utsatt för något beslut eller några åtgärder som hade kunnat innebära något negativt för honom eller henne (se prop. 1997/98:44 s. 143 f.).

Högsta domstolen har slagit fast att kränkningsersättning enligt personuppgiftslagen ska bestämmas utifrån en bedömning av den kränkning som typiskt sett kan anses ha uppkommit (NJA 2013 s. 1046). I rättsfallet sägs vidare att ersättningsnivån i fall som inte kan anses allvarliga bör ligga under 5 000 kr, och att ersättning för kränkningar som är att bedöma som mindre allvarliga, om än inte helt obetydliga, normalt bör bestämmas till ett schablonbelopp på 3 000 kr. Av detta får anses följa att någon ekonomisk ersättning inte krävs när kränkningen framstår som obetydlig. Detta står i överensstämmelse med Justitiekanslerns praxis enligt vilket ett anspråk på ersättning avslås när ingen kränkning anses ha skett eller om kränkningen är försumbar (se t.ex. beslut den 9 maj 2018 i ärende 1159-18-4.2).

Enligt 7 § den tidigare gällande förvaltningslagen (1986:223) ska varje ärende där någon enskild är part handläggas så enkelt, snabbt och billigt som möjligt utan att säkerheten eftersätts. Motsvarande bestämmelse finns även i 9 § i den gällande förvaltningslagen (2017:900).

Oacceptabla dröjsmål vid behandling av ett ärende kan vara att bedöma som fel eller försummelse i skadeståndslagens mening. När – som i detta fall – lagen inte anger en viss frist för ett ärendes avgörande, krävs i allmänhet en betydande försening för att ett dröjsmål över huvud taget ska anses föreligga. Vid bedömningen av om ett konstaterat dröjsmål innebär fel eller försummelse är det väsentligt vad allmänheten rimligen kan fordra. Om förseningen beror på en oförsvarligt långsam arbetstakt, en påtagligt bristfällig organisation eller en klar felbedömning av vilka ärenden som bör ges förtur, bör staten svara för uppkommen skada. Vidare krävs att det har förekommit perioder när hanteringen, utan att sökanden kan lastas för det, har präglats av inaktivitet. Varje period av inaktivitet är dock inte att bedöma som ett oskäligt dröjsmål (jfr NJA 2005 s. 462).

Bedömningen i detta fall

Felaktig registrering av uppgift om sökandens medborgarskap

En uppgift om medborgarskap är i allmänhet inte en uppgift av känslig art. Den felaktiga uppgiften om sökandens medborgarskap förekom i folkbokföringsdatabasen under ca en vecka. Rättelsen skedde i omedelbar anslutning till begäran om rättelse. Den felaktiga uppgiften finns visserligen fortfarande i folkbokföringsdatabasen, dock enbart som en historisk uppgift. Under den tid som den felaktiga uppgiften om medborgarskap var registrerad i folkbokföringsdatabasen som gällande var den tillgänglig för andra myndigheter och användare som haft tillgång till folkbokföringsdatabasen. Stockholms stad fick del av den felaktiga uppgiften och bjöd sökanden att delta i en medborgarskapsceremoni som ägde rum den 6 juni 2017.

Den felaktiga registreringen kan inte anses ha medfört några olägenheter utöver att sökandens vårdnadshavare blev tvungna att begära rättelse. Att sökanden fick inbjudan till medborgarskapsceremoni kan, objektivt sett, inte anses ha kunnat medföra någon negativ konsekvens för henne. Vid en samlad bedömning kan det inträffade inte anses ha orsakat sökanden annat än en obetydlig kränkning. Att den felaktiga uppgiften fortfarande finns kvar i folkbokföringsdatabasen som en historisk uppgift kan inte föranleda någon annan bedömning. Sökanden har därmed inte rätt till någon ersättning enligt PUL. En tillämpning av PUL eller EU:s dataskyddsförordning i fråga om den historiska uppgiften om sökandens medborgarskap som fortfarande finns kvar i folkbokföringsdatabasen leder inte till en annan bedömning. Det har i denna del inte heller skett någon överträdelse av Europakonventionen som grundar skadeståndsskyldighet för staten.

Handläggningen av ärendet om utplåning av historisk uppgift om medborgarskap

Av utredningen framgår att sökandens vårdnadshavare den 2 augusti 2017 ansökte om utplånande av uppgiften om sökandens mexikanska medborgarskap från folkbokföringsregistret. Ärendet får anses ha varit av enkel beskaffenhet. Skatteverket avslog ansökan först den 26 oktober 2018. Beslutet synes ha fattats i anslutning till verkets yttrande i ärendet hos Justitiekanslern. Handläggningen av ansökan om utplånande av uppgiften om sökandens mexikanska medborgarskap pågick i drygt fjorton månader. Bortsett från beslutet den 26 oktober 2018 finns inga andra handläggningsåtgärder registrerade i diariet. Att ärendet blev liggande under så lång tid utan att några som helst handläggningsåtgärder vidtogs är givetvis inte acceptabelt. Skatteverket kan inte undgå kritik för detta.

Den utdragna handläggningen av sökandens begäran om utplåning av uppgiften om hennes mexikanska medborgarskap får anses ha innefattat fel eller försummelse enligt 3 kap. 2 § skadeståndslagen. Av utredningen framgår dock inte att sökanden i detta avseende har lidit någon ren förmögenhetsskada. Av utredningen framgår inte heller att sökanden under handläggningen har utsatts för något integritetskränkande brott eller att tidsdräkten inneburit någon överträdelse av Europakonventionen som skulle föranleda skadeståndsskyldigheten för staten. Med hänsyn härtill är sökanden inte heller i denna del berättigad till skadestånd. 

Övrigt

Sökandens vårdnadshavare har efterfrågat Justitiekanslerns syn på om Skatteverkets registrering av utfallet av Solna tingsrätts beslut i mål nr Ä 5192-16 om närståendeadoption har varit korrekt.

Justitiekanslerns tillsyn över den offentliga verksamheten är främst inriktad på att denna fullgörs på ett riktigt sätt utifrån de krav som författningsregleringen ställer upp för själva förfarandet. Avsikten är i första hand att tillgodose den enskildes krav på en rättssäker handläggning. Justitiekanslern kan däremot inte överpröva de beslut som en myndighet fattar inom sitt kompetensområde. Normalt gör Justitiekanslern inte heller uttalanden om de bedömningar eller rättsliga överväganden som har legat till grund för en myndighets eller en domstols ställningstagande. 

Med hänsyn till det vidtar Justitiekanslern inte någon åtgärd med anledning av Skatteverkets registrering av uppgifter från Solna tingsrätts beslut om närståendeadoption.