Diarienr: 2320-19-2.4.2 / Beslutsdatum: 14 jun 2019

Tillsynsprojekt vid Kriminalvårdens huvudkontor angående frågor om avskiljande är avslutat - Justitiekanslern ger vissa rekommendationer

1. Bakgrund

1.1 Beslutets huvudsakliga innehåll

Den genomförda granskningen visar att Kriminalvårdens hantering av omprövningar fungerar väl. Handläggningen är rättssäker och effektiv. De beslut som granskats har i allt väsentligt varit väl motiverade och lätta att förstå. De överväganden som har gjorts framstår vidare som rimliga. Justitiekanslerns samlade intryck är att omprövningsbesluten, i synnerhet de som fattas av huvudkontoret, väl uppfyller kraven på laglighet och rättssäkerhet och dokumentationsplikten i fängelseförordningen.

Justitiekanslern har emellertid beträffande vissa frågor gjort iakttagelser av sådant som Kriminalvården bör kunna förbättra. Justitiekanslern ger under rubriken 4 vissa rekommendationer till huvudkontoret.

Justitiekanslern har noterat att kravet på att omprövningsbeslut ska vara självbärande inte alltid uppfylls. Detta gäller särskilt de kontinuerliga omprövningsbeslut som fattas på anstalt, där huvudkontorets uppgift att vägleda anstalterna på olika sätt kan utvecklas. Besluten återger ofta endast texten i det ursprungliga avskildhetsbeslutet med ett mycket kort tillägg om att ingenting nytt har inträffat sedan initialbeslutet. Detta gör att det inte går att utläsa av besluten om omständigheterna är helt oförändrade över tid. Det gör det även svårt att bedöma om den fortsatta avskildheten är proportionerlig.

Justitiekanslern har även uppmärksammat att sekretessfrågor inte alltid hanteras på ett korrekt sätt. I de fall som en avgörande uppgift inte kan tas med i beslutet på grund av sekretess bör den dokumenteras på annat sätt i utredningen. I något av de granskade ärendena framgick dock inte var den sekretessbelagda uppgiften fanns dokumenterad. I ett annat ärende, där uppgiften nedtecknats i en bilaga, var det inte möjligt att ens med den sekretessbelagda informationen förstå vilken incident som lett till avskiljandet.

En annan fråga som Justitiekanslern lyfter är vikten av att inte använda avskiljandeinstitutet till annat än vad det är avsett för. Ett avskiljande är till exempel inte avsett att lösa resurs- eller lokalbrister. Justitiekanslern har visserligen förståelse för att avskiljande ofta är kopplat till placeringsfrågor och att platsbrist på landets anstalter kan leda till fler avskildhetsplaceringar. Samtidigt får intagna inte avskiljas om de lagstadgade kraven för det inte är uppfyllda.

1.2 Studiebesök på anstalten Hällby

Justitiekanslern besökte under hösten 2018 anstalten Hällby. Vid mötet träffade myndighetens representanter anstaltens kriminalvårdsinspektörer och fick en genomgång av hur det fungerar när en intagen på anstalten blir placerad i avskildhet. Mötet inleddes med en genomgång av hur beslutsfattande i avskildhetsärenden sker i praktiken och de vanligaste frågeställningarna som anstalten stöter på i detta arbete. Anstalten lyfte fram de frågor som var utmanande för den vad gäller besluten om avskiljande. Frågor om sekretessbelagd information och dessa uppgifters relevans för besluten ansågs särskilt utmanande. En annan fråga som lyftes var beslutens förhållande till svårigheter att omplacera intagna. Därefter fick Justitiekanslerns representanter besöka de lokaler som används för avskildhetsplaceringar och studiebesöket var ömsesidigt mycket uppskattat.

1.3 Tillsynsprojektet

Justitiekanslern har, enligt lagen (1975:1339) om Justitiekanslerns tillsyn och förordningen (1975:1345) med instruktion för Justitiekanslern, tillsyn över att de som utövar offentlig verksamhet efterlever lagar och andra för­fattningar samt i övrigt fullgör sina åligganden.

Under våren 2019 beslutade Justitiekanslern att inleda ett tillsynsprojekt hos Kriminalvården avseende omprövningar av avskildhetsbeslut. Beslutet har fattats i samråd med Kriminalvårdens huvudkontor. Projektet hade inte föranletts av något enskilt ärende som förekommit hos Justitiekanslern.

Kriminalvården underrättades om projektet och ombads den 9 april 2019 att ta fram visst material inför besöket.

Justitiekanslern besökte Kriminalvården den 16 april 2019.

Kriminalvården har under hand fått ta del av ett utkast till detta protokoll och beretts tillfälle att komma in med synpunkter på de iakttagelser som har redovisats i protokollet i syfte att undvika felaktigheter eller missförstånd.

2. Inspektionens omfattning

2.1 Syfte och inriktning

Syftet med projektet var dels att granska beslut om avskiljande, dels att få en bättre förståelse för hur Kriminalvården arbetar med avskildhetsplaceringar. Justitiekanslern undersökte beslut där den enskilde hade placerats i avskildhet på egen begäran (6 kap. 4 § fängelselagen), eller på någon av grunderna i 6 kap. 7 § fängelselagen. Justitiekanslern granskade dels omprövningsbeslut fattade av huvudkontoret, dels omprövningsbeslut på anstalter där den intagne hade varit frihetsberövad under längre tid än 90 dagar. Projektets fokus låg på att kontrollera att dokumentationsplikten i 18 § fängelsesförordningen uppfylls, att handläggningen uppfyller kraven på laglighet och rättssäkerhet samt hur Kriminalvården hanterar långa avskiljanden.

 2.2 Avgränsning och tillgängligt material

Justitiekanslern tog inför besöket hos Kriminalvården del av Kriminalvårdens föreskrifter och allmänna råd om fängelse (KVFS 2011:1), Kriminalvårdens handbok om gemensamhet och avskildhet i anstalt (2012:1) och Kriminalvårdens egenkontrollprogram för rättsvård i anstalt. I samband med besöket fick Justitiekanslern också del av Kriminalvårdens arbetsordning. Vid besöket fick Justitiekanslerns representanter varsin inloggning till Kriminalvårdsregistret.

Under besöket fanns, efter begäran från Justitiekanslern, följande akter tillgängliga för granskning i pappersform.

- Samtliga ärenden där begäran om omprövning av beslut om avskildhet grundat på 6 kap. 4 § eller 6 kap. 7 § fängelselagen kommit in under perioden den 1 augusti 2018 till den 31 december 2018.

Följande ärenden fanns tillgängliga i elektronisk form.

- Ärenden där en intagen placerats i avskildhet enligt 6 kap. 7 § fängelselagen under längre tid än 90 dagar: id. nr. 101961 (anstalten Kumla), id. nr. 115482 (anstalten Salberga), id. nr. 95280 (anstalten Salberga), id. nr. 86498 (anstalten Kumla) och id. nr. 100075 (anstalten Hällby).

- Ärenden där en intagen placerats i avskildhet enligt 6 kap. 4 § fängelselagen under längre tid än 90 dagar: nr. 96114 och id. nr. 105740 (bägge anstalten Hällby).

Sammanlagt granskades 43 ärenden.

2.3 Rättslig bakgrund 

6 kap. 1 § fängelselagen

Enligt 6 kap. 1 § fängelselagen ska en intagen som huvudregel under den tid då han eller hon är skyldig att utföra eller delta i sysselsättning vistas tillsammans med andra intagna (gemensamhet), om inte annat anges i lagen eller följer av sysselsättningens särskilda beskaffenhet. En intagen får dock under vissa förutsättningar hållas avskild från andra intagna.

6 kap. 4 § fängelselagen

En intagen får, om det är lämpligt, medges att på egen begäran hållas avskild från andra intagna. Ett sådant medgivande ska omprövas så ofta det finns anledning till det, dock minst en gång i månaden. (6 kap. 4 § fängelselagen).

Skäl för att hålla den intagne avskild kan t.ex. vara att den intagne upplever hot mot sin person. Om övrig utredning däremot bekräftar den hotbild som den intagne upplever, bör anstalten istället grunda sitt beslut på 6 kap. 7 § fängelselagen. Om en sådan åtgärd kan befaras ha negativ inverkan på den intagne, t.ex. på hans eller hennes psykiska hälsa, kan det utgöra skäl mot avskildhet (se Kriminalvårdens föreskrifter och allmänna råd om fängelse, KVFS 2011:1). Om den uppkomna situationen kan lösas på ett annat sätt än att hålla den intagne avskild, t.ex. genom att placera honom eller henne på en annan avdelning, bör en sådan åtgärd väljas i första hand (jfr prop. 2009/10:135 s. 138).

6 kap. 7 § fängelselagen

 

En intagen får enligt 6 kap. 7 § fängelselagen hållas avskild från andra intagna om det är nödvändigt bl.a.
   1. med hänsyn till rikets säkerhet,
   2. med hänsyn till att det finns en risk för den intagnes eller någon annans säkerhet till liv eller hälsa eller för allvarlig skadegörelse på egendom som tillhör eller har upplåtits till Kriminalvården,
   3. med hänsyn till att det finns en risk för att den intagne rymmer eller fritas och det kan antas att han eller hon är särskilt benägen att fortsätta allvarlig brottslig verksamhet,
   4. för att hindra att den intagne påverkar någon annan intagen att allvarligt störa ordningen i anstalten,
   5. för att hindra att den intagne medverkar till att någon annan intagen får tillgång till alkohol, narkotika, något annat berusningsmedel, något sådant medel som avses i 1 § lagen (1991:1969) om förbud mot vissa dopningsmedel eller någon sådan vara som omfattas av lagen (1999:42) om förbud mot vissa hälsofarliga varor, eller
   6. för att hindra att den intagne allvarligt ofredar någon annan intagen.

Ett beslut om avskildhet enligt 6 kap. 7 § fängelselagen ska omprövas så ofta det finns anledning till det, dock minst var tionde dag.

Det finns inte stöd att placera någon i avskildhet för allmänt olämpligt beteende. Om en intagen är utsatt för hot från en annan intagen bör åtgärder i första hand vidtas mot den som utövar hotet. Bestämmelsen ger också en möjlighet att hålla en intagen avskild vid risk för självskada eller självmord (se prop. 2009/10:135 s. 140). Det finns också möjlighet att avskilja en intagen på grund av risk för allvarlig skadegörelse på egendom. En sådan risk bör dock enligt förarbetena mötas på ett annat sätt än genom avskiljande. Det kan dock inte uteslutas att det i enstaka fall kan uppstå situationer då det föreligger risk för sabotage eller sabotagelikande handlingar av så pass allvarlig natur att det är motiverat att avskilja en intagen från andra intagna (se a. prop. s. 140).

En intagen kan avskiljas enligt p. 4 om denne påverkar andra intagna att inte delta i den verksamhet som bedrivs i anstalten, t. ex. genom att uppmana till kollektiv arbetsvägran.  En intagen bör inte avskiljas på denna grund om det rör sig om en mindre allvarlig förseelse (se a. prop. s. 140).

Omprövning och överklagande

Av 14 kap. 1 § fängelselagen framgår att Kriminalvårdens beslut om avskildhet får överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Ett beslut får dock inte överklagas innan beslutet har omprövats av Kriminalvården. En sådan omprövning får begäras av den beslutet angår om det har gått honom eller henne emot. (14 kap. 2 § fängelselagen).

En omprövning ska baseras på de omständigheter som finns vid tidpunkten för omprövningen. De vid tidpunkten egentliga skälen för avskildhet ska framgå av beslutet (se a. prop. s. 140). Omprövningsbeslutet ska vara självbärande på så sätt att det går att läsa ut av själva omprövningsbeslutet varför den intagne måste hållas fortsatt avskild. Om omständigheterna inte har ändrats sedan den förra prövningen ska detta anges tydligt i omprövningsbeslutet.

 

Av Kriminalvårdens arbetsordning framgår att beslut om avskildhet på egen begäran fattas av kriminalvårdschef, kriminalvårdsinspektör eller vakthavande befäl. Det gäller såväl initialbeslut som omprövningsbeslut. Det obligatoriska omprövningsbeslutet görs på anstalt, medan omprövning efter begäran av den intagne görs av huvudkontoret.

Dokumentationsplikt

Av 18 § fängelsesförordningen framgår att om en intagen hålls avskild ska åtgärden dokumenteras. Av dokumentationen ska det framgå
   1. vilka skälen för åtgärden är,
   2. när den intagne avskildes,
   3. när avskildheten upphörde,
   4. var den intagne placerats och
   5. om den intagne undersökts av läkare.

2.4 Möten med företrädare för myndigheten

Ett inledande möte hölls med en av kriminalvårdsjuristerna på sektionen för allmän klientjuridik som hanterar begäran om omprövning av beslut att placera en intagen i avskildhet. Det lämnades en beskrivning av Kriminalvårdens organisation och arbete med omprövningar. Justitiekanslerns representanter fick även en genomgång av hur Kriminalvårdsregistret fungerar. Vid mötet redogjorde Justitiekanslern kort för inspektionens syfte och omfattning.

Under själva inspektionen ställdes vidare vissa kompletterande frågor till två andra jurister på sektionen för allmän klientjuridik.

Justitiekanslerns personal satt i kontorslandskapet och arbetade tillsammans med sektionen.

Mot slutet av dagen summerade Justitiekanslern arbetet men rapporterade inte av sina iakttagelser på plats. Justitiekanslern tackade för trevligt och konstruktivt bemötande.

3 Justitiekanslerns iakttagelser och synpunkter

3.1 Omprövningar av långa avskiljanden gjorda av anstalt

Generella iakttagelser

 

Den genomförda granskningen visar att Kriminalvårdens hantering av obligatoriska omprövningar på anstaltsnivå i stort synes fungera godtagbart. Det kan noteras att de initialbeslut som legat till grund för de granskade omprövningsbesluten har varit väl motiverade och lätta att förstå. De lagstadgade omprövningsfristerna har följts. Justitiekanslern noterar däremot att omprövningsbeslut beträffande långa avskiljanden inte alltid innehåller en tillfredsställande beslutsmotivering.  

Kravet på beslutsmotivering och proportionalitet

Ett omprövningsbeslut ska baseras på de omständigheter som finns vid tidpunkten för omprövningen och syfta till att avgöra om det fortfarande finns skäl att hålla den intagne avskild (se prop. 2009/10:135 s. 138). Av Kriminalvårdens egenkontrollprogram för rättsvård i anstalt framgår att det kontinuerliga omprövningsbeslutet ska innehålla information om vad som hänt efter initialbeslutet och varför den intagne måste hållas fortsatt avskild. Omprövningsbeslutet ska med andra ord vara självbärande. Det ska framgå av beslutet om något hänt sedan initialbeslutet som påverkar bedömningen om fortsatt avskildhet.

Av 1 kap. 6 § andra stycket fängelselagen följer att ett beslut om avskildhet ska föregås av en intresseavvägning i syfte att pröva om olägenheterna med åtgärden för den intagne står i rimlig proportion till vad som finns att vinna med åtgärden. En sådan intresseavvägning kan leda till att en intagen som hålls avskild ges lättnader, till exempel att hen ges möjlighet att under kortare tid vistas tillsammans med andra intagna (se bl. a. Kriminalvårdens handbok om gemensamhet och avskildhet i anstalt 2012:1).

I flera av de ärenden där omprövning gjorts av anstalt har ofta endast texten i det ursprungliga avskildhetsbeslutet återgetts med ett mycket kort tillägg om att ingenting nytt har inträffat sedan initialbeslutet. Ett exempel på ett sådant ärende är id. nr. 95280 (anstalten Salberga). I det ärendet avskildes den intagne den 8 september 2017 på grund av risk för våld och hot mot medintagna (6 kap. 7 § p. 2 fängelselagen). Av det första omprövningsbeslutet den 15 september 2017 framgår att den intagne inte kunde återplaceras och att inre differentiering pågick. Därefter var den intagne avskild fram till 3 januari 2018, då avskildheten upphörde på grund av villkorlig frigivning. Samtliga omprövningsbeslut fattade under denna tid återger endast texten i det första omprövningsbeslutet, med tillägget att ingenting nytt har framkommit i ärendet som föranleder en ändrad bedömning. Ett annat exempel är id. nr. 86498 (anstalten Kumla). I detta ärende var den intagne avskild under perioden den 17 februari 2017 till den 18 april 2018 med stöd av 6 kap. 7 § p. 2 fängelselagen. Under denna tid gjorde den intagne sig skyldig till flera misskötsamheter, vilka framgick av besluten. Omprövningsbesluten under tiden mellan misskötsamheterna återger dock endast den senaste beslutstexten, med tillägget att ingenting nytt har framkommit i ärendet som föranleder en ändrad bedömning. 

De granskade besluten ger intryck av att vara något slentrianmässiga. Avsaknaden av uppgifter om omständigheterna vid tidpunkten för omprövningen gör det svårt att utläsa om det fanns tillräckliga skäl att hålla den enskilde fortsatt avskild. Det hade därför varit önskvärt om besluten exempelvis hade innehållit någon information om eventuella förändringar i klientkonstellation på anstalten och om dessas påverkan på avskildhetsbeslutet. Justitiekanslern har förståelse för att möjligheten att omplacera eller återplacera en intagen begränsas av antalet tillgängliga anstaltsplatser. Samtidigt får avskiljandeinstitutet inte användas till annat än vad det är avsett för. Intagna får alltså inte avskiljas om de lagstadgade kraven för det inte är uppfyllda. Ett avskiljande är inte avsett till att lösa resurs- eller lokalbrister.

Besluten hade också kunnat innehålla information om den avskildes beteende under tiden i avskildhet och inställning till avskildhetsplaceringen. Det uttrycks inte några överväganden gällande om de eventuella skadeverkningar som placeringen medför är rimliga i förhållande till det som eftersträvas. Det är därför svårt att bedöma om avskildheten över tid uppfyller kraven på proportionalitet.

3.2 Omprövningar av långa avskiljanden på egen begäran gjorda av anstalt

I de två ärenden som innehöll avskiljandebeslut efter egen begäran har avskiljandena initialt inletts med åberopande av 6 kap. 7 § p. 2 fängelselagen.

I id. nr. 105740 (anstalten Hällby) hade den intagne efter att han varit avskild från den 22 februari 2018 begärt avskiljande under resterande strafftid. Han angav dock inga skäl för sin begäran. I beslutet den 11 april 2018, under bakgrund, anges skälen till hans begäran och anstalten gör där en sammanfattning av dialogen med den intagne. Det hade varit lämpligt om det som anges i bakgrunden hade kunnat följas upp genom granskning av skriftligt dokumenterade samtal med den intagne eller liknande dokumentation. Den intagne förblev avskild på egen begäran fram till och med den 17 september 2018.

I id. nr. 96114 (anstalten Hällby) angav den intagne tydligt i sin begäran varför han ville vara avskild även efter den 22 februari 2017. Han förblev avskild till och med den 30 januari 2018.

I båda fallen har den intagne motsatt sig placering i gemensamhet. Såväl omprövning som läkarundersökning har utförts i rätt tid.

3.3 Omprövningar gjorda av huvudkontoret

Generella iakttagelser

_

Den genomförda granskningen visar att Kriminalvårdens hantering av omprövningar fungerar väl. Handläggningen synes vara rättssäker och effektiv. De beslut som granskats har i stort varit väl motiverade och lätta att förstå. De överväganden som gjorts framstår vidare som rimliga. Justitiekanslerns samlade intryck är att de omprövningsbeslut som fattas av huvudkontoret väl uppfyller kraven på laglighet och dokumentationsplikten i fängelseförordningen. Ett särskilt positivt exempel är ärendenummer 18-19371 där beslutsmotiveringen är utförlig trots att det finns sekretessbelagda uppgifter till grund för beslutet. I det ärendet har även de sekretessbelagda uppgifterna dokumenterats på ett bra sätt. Detta gäller även ärendenummer 18-29010. Ett annat positivt exempel där beslutet innehåller en utförlig motivering är ärendenummer 18-24500. Justitiekanslern har dock uppmärksammat att det finns utrymme för utveckling inom följande områden.

Hanteringen av sekretessfrågor

 

Enligt 10 § förvaltningslagen har den som är part i ett ärende rätt att ta del av allt material som har tillförts ärendet. Rätten att ta del av uppgifter gäller med de begränsningar som följer av 10 kap. 3 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400). Det innebär att också uppgifter som omfattas av sekretessen ska kommuniceras, utom när det skulle allvarligt skada ett synnerligen starkt sekretessintresse. I de fall där Kriminalvården bedömer att en uppgift inte kan kommuniceras med stöd av kriminalvårdssekretessen i 35 kap. 15 § offentlighets- och sekretesslagen åligger det myndigheten att på annat sätt lämna den intagne upplysning om vad materialet innehåller, i den utsträckning som behövs för att den intagne ska kunna tillvarata sin rätt och det kan ske utan allvarlig skada för det intresse som sekretessen ska skydda.

Justitiekanslern har noterat att sekretessfrågor inte alltid hanteras på ett korrekt sätt. I de fall som en avgörande uppgift inte kan tas med i beslutet på grund av sekretess bör den dokumenteras på annat sätt i utredningen. I ärendenummer 18-23091 framgick dock inte var den sekretessbelagda uppgiften kunde återfinnas. För att upprätthålla god ordning och underlätta efterkontroll rekommenderas det att Kriminalvården regelmässigt anger var den sekretessbelagda uppgiften dokumenterats, t. ex. genom hänvisning till en daganteckning upprättad en viss dag eller till utredningsunderlaget i ett visst misskötsamhetsärende.

I ett annat ärende (ärendenummer 18-28733) hade den intagne avskilts med stöd av 6 kap. 7 § p. 2 fängelselagen med motiveringen att det från flera oberoende källor framkommit att det förevarit hot mot intagna, att de intagna blivit utsatta för våld och att klimatet kraftigt försämrats på anstalten. Den intagne hade ”omnämnts som drivande i de hot och våldssituationer som eskalerat senaste tiden”. Ärendet innehöll sekretessbelagda uppgifter. Justitiekanslern har vid granskningen konstaterat att det inte ens med tillgång till den sekretessbelagda informationen gick att förstå vilken incident som lett till avskiljandet. Justitiekanslern ifrågasätter därför om beslutet inte hade kunnat preciseras, utan att skada sekretessintresset, genom att ange när och var den händelse som åberopades ägde rum (jfr beslut från Riksdagens ombudsmän (JO) den 15 februari 2017, dnr 6189-2015). I vart fall borde tjänsteanteckningen innehållit sådan information att den tillsammans med beslutet uppfyllde motiveringsskyldigheten i förvaltningslagen och dokumentationsplikten i fängelseförordningen.

Läkarundersökning 

Av 6 kap. 10 § fängelselagen framgår att en intagen som hålls avskild från andra intagna på grund av att han eller hon uppträder våldsamt eller är farlig för sin egen säkerhet till liv eller hälsa ska undersökas av läkare så snart det är möjligt. En intagen som av andra skäl hålls avskild från andra intagna ska undersökas av läkare om det behövs med hänsyn till den intagnes hälsotillstånd, dock minst en gång i månaden.

Av Kriminalvårdens egenkontrollprogram för rättsvård i anstalt framgår att läkarundersökningen ska dokumenteras i avskildhetsärendet i Kriminalvårdsregistret. Bestämmelsen är tillämplig vid flera avskildhetsgrunder, bl.a. vid 6 kap. 7 § p. 2 vid risk för självskada eller självmord (se Kriminalvårdens handbok om gemensamhet och avskildhet i anstalt [2012:1]). Där framgår också att sådan obligatorisk undersökning i normalfallet bör komma till stånd samma dag som den intagne placerades i avskildhet, eller om placeringen skedde kvällstid, senast nästa dag.

Justitiekanslern har i ett ärende, ärendenummer 18-23110, noterat att det har gjorts en ”bedömning från sjukvården” i samband med att en person placerats i avskildhet. Det har alltså inte uttryckligen angivits att den medicinska bedömningen genomförts av en läkare. Även om det inte finns några övriga uppgifter i ärendet som ger anledning att ifrågasätta huruvida en läkarundersökning faktiskt genomfördes, bör det framhållas att det inte är tillräckligt att det medicinska vårdbehovet bedöms av annan vårdpersonal.

Övriga synpunkter

I ett av de granskade ärendena, ärendenummer 18-28242, kan huvudkontorets omprövningsbeslut ifrågasättas. I ärendet fattade anstalten den 6 november 2018 ett beslut om avskildhet. Den intagne begärde omprövning av beslutet den 26 november 2018. Den 6 december 2018 upprättade anstalten en tjänsteanteckning som den intagnes ombud fick möjlighet att yttra sig över senast den 12 december 2018. Avskildhetsbeslutet omprövades av anstalten den 26 november 2018, den 6 december 2018 och den 11 december 2018. Av beslutet från den 11 december 2018 framgår att avskildheten hävdes. Huvudkontoret fattade sedan ett omprövningsbeslut den 14 december 2018 och fastställde avskildheten från den 6 november 2018. När huvudkontoret meddelade sitt beslut hade således avskildheten redan hävts. Det är givetvis viktigt att huvudkontoret när det omprövar en anstalts beslut noga kontrollerar vad som hänt i ärendet innan beslut fattas. Om huvudkontoret av någon anledning anser att det bör ompröva ett beslut trots att en avskildhet redan har hävts bör skälen för detta tydligt framgå av beslutet.

En generell betraktelse är att rubriksättningen i vissa beslut är något missvisande genom att det under rubriken ”Bakgrund” angetts att det inte har inträffat något nytt som påverkar bedömningen sedan förra omprövningen, trots att detta snarare bör anges under ”Skäl för beslutet”.

4 Rekommendationer 

Med anledning av sina iakttagelser vid besöket vill Justitiekanslern framföra följande rekommendationer till Kriminalvårdens huvudkontor.

- Kriminalvården rekommenderas att uppdatera informationen i Kriminalvårdens handbok om gemensamhet och avskildhet i anstalt (2012:1) om vilken del av organisationen som fattar beslut i de olika omprövningsärendena.

- Justitiekanslern vill uppmärksamma Kriminalvårdens huvudkontor på att de kontinuerliga omprövningsbeslut som fattas på anstalt inte alltid uppfyller kraven på att vara självbärande. Det är önskvärt att huvudkontoret vägleder anstalternas arbete i det avseendet.

- Kriminalvårdens huvudkontor uppmanas att arbeta vidare med sin hantering av sekretessbelagda uppgifter. Fokus i detta arbete bör dels ligga på att undvika att uppgifter sekretessbeläggs i onödan, dels att sekretessbelagda uppgifter som är avgörande för ett avskiljandebeslut dokumenteras på ett tydligt sätt i utredningen.