Diarienr: 3029-18-2.2 / Beslutsdatum: 17 jan 2019

Åtalsunderlåtelse för brott mot tystnadsplikt

Justitiekanslerns beslut

 Justitiekanslern bedömer att det finns förutsättningar att väcka åtal mot AA med anledning av att hon den 12 november 2017, som ledamot av Högsta förvaltningsdomstolen, i tjänsten gjort sig skyldig till brott mot tystnadsplikt enligt 20 kap. 3 § första stycket brottsbalken. Dock underlåts åtal.

Ärendet 

Ordföranden i Högsta förvaltningsdomstolen anmälde den 25 april 2018 att en ledamot vid domstolen, AA, kunde misstänkas för att i tjänsten ha gjort sig skyldig till brott mot tystnadsplikt. Mot bakgrund av uppgifterna i anmälan beslutade Justitiekanslern den 27 april 2018 att inleda förunder­sökning. Förundersökningen har genomförts med biträde av överåklagaren BB.

Bakgrund och rättslig reglering

Under hösten 2017 föredrogs mål nr 2906-16 om skattetillägg i Högsta förvaltningsdomstolen. AA var ordförande i målet. Den 12 november 2017 skickade AA ett e-postmeddelande innehållande ett utkast till dom i målet till en person som inte var ledamot i domstolen. Utkastet omfattade domen i dess helhet inklusive den skiljaktiga mening som AA och en annan ledamot stod bakom. Högsta förvaltningsdomstolen meddelade dom i målet den 28 november 2017. Domen var likalydande med det utkast som AA hade skickat den 12 november.

Enligt 43 kap. 6 § offentlighets- och sekretesslagen gäller sekretess hos en domstol i dess rättskipande eller rättsvårdande verksamhet bl.a. för uppgift om innehållet i en ännu inte meddelad dom.

Det främsta skälet för tystnadsplikt beträffande innehållet i ej meddelade domar är att en dom inte är slutgiltig innan den har meddelats. Om uppgifter skulle få spridas om det avsedda innehållet i en domstols dom, skulle berörda parter kunna vidta dispositioner som kan medföra förluster för dem, om domstolen gör någon ändring i sin dom. Dessutom kan en spridning av uppgifter om det tilltänkta innehållet i en dom leda till att försök görs utifrån att påverka domstolens avgörande. (Prop. 1979/80:2 Del A s. 310.)

Att röja en uppgift som man enligt lag är skyldig att hålla hemlig utgör brott mot tystnadsplikt enligt 20 kap. 3 § brottsbalken. Om gärningen begåtts av oaktsamhet ska i ringa fall inte dömas till ansvar.

Justitiekanslerns bedömning

AA har under förundersökningen vitsordat de faktiska omständigheterna och förklarat sig beredd att underkasta sig ansvar för brott mot tystnadsplikt. Hon har vidare förklarat att hon har skickat meddelandet medvetet men att hon har agerat av välvilja mot domstolen och av en strävan att få till ett så korrekt domslut som möjligt. Mottagaren av utkastet är en nära vän till henne och en framstående expert på skattetillägg. Hon hade tillsammans med mottagaren diskuterat rättsfrågorna i målet och syftet med att skicka utkastet var att sätta punkt för diskussionerna och visa mottagaren resultatet av deras tankemödor. AA har tillstått att hon hade varit beredd att ändra sin skiljaktiga mening och även försöka få till en ändring av domen om mottagaren hade återkommit med något nytt av avgörande betydelse.

Justitiekanslern konstaterar att AA har känt till bestämmelsen om sekretess för en uppgift om innehållet i en ännu inte meddelad dom och att hon trots det skickat ett utkast av domen till en utomstående person. Hon har i skriftväxlingen med mottagaren dessutom understrukit att utkastet inte får spridas längre än till mottagarens make. Det är härigenom klarlagt att AA gjort sig skyldig till uppsåtligt brott mot tystnadsplikt.

Åklagare får besluta att underlåta åtal för brott (åtalsunderlåtelse) under förutsättning att något väsentligt allmänt eller enskilt intresse inte åsidosätts och det kan antas att brottet inte skulle föranleda annan påföljd än böter (20 kap. 7 § första stycket rättegångsbalken).

AA har inte agerat i syfte att skada något av de intressen som den aktuella sekretessbestämmelsen avser att skydda. Fastmer har hennes kontakter med mottagaren skett i syfte att få till en så riktig dom som möjligt. Det syftet hade emellertid AA kunnat uppnå utan att bryta mot sekretessen. Trots det nu sagda bör ändå viss hänsyn tas till de avsikter som låg bakom AA:s agerande (jfr JK:s beslut den 14 februari 1983 med diarienummer 186-83-22).

Det har inte heller framkommit någonting som tyder på att uppgifterna fått annat än en begränsad spridning. Med hänsyn till att mottagaren inte hade något egentligt intresse av målets utgång har risken för ytterligare spridning av innehållet i domen inte heller varit särskilt stor.

Det är naturligtvis av största vikt att sekretessen för innehållet i ej med­delade domar och beslut upprätthålls. Trots det kan det med hänsyn till de särskilda omständigheterna i det här fallet inte anses att något väsentligt allmänt eller enskilt intresse åsidosätts genom att åtal underlåts. Det kan också antas att ett åtal för brott mot tystnadsplikt i ett fall som det här inte skulle föranleda någon annan påföljd än böter. Mot den angivna bakgrunden bör AA meddelas åtalsunderlåtelse.

Ärendet här avslutas med den allvarliga kritik som ligger i att AA bedöms ha begått ett brott i tjänsten.