Kritik mot Kriminalvården och en rådman vid Gävle tingsrätt med anledning av att en person varit felaktigt frihetsberövad i 28 dagar

Justitiekanslerns beslut 

Justitiekanslern riktar kritik mot Kriminalvården för brister i handläggningen när en dom skulle verkställas och mot en rådman vid Gävle tingsrätt för brister i handläggningen kring upprättande av domsbevis och avräkningsunderlag. 

Ärendet 

Bakgrund 

AA har varit anhållen och häktad under tiden den 4 augusti – 10 september 2013. Han dömdes den 10 september 2013 av Gävle tingsrätt till skyddstillsyn med särskild behandlingsplan och påbörjade verkställighet av påföljden den 11 september 2013. 

Den 25 november 2014 anhölls han för ny brottslighet och häktades därefter den 28 november 2014. Den 19 december 2014 hölls huvudförhandling i Gävle tingsrätt och domstolen avkunnade dom samma dag. I domen undanröjdes den tidigare påföljden – skyddstillsyn med särskild behandlingsplan – och påföljden bestämdes istället till tre månaders fängelse som även omfattade den tidigare brottsligheten. I domen angavs att AA skulle vara häktad till dess domen vann laga kraft mot honom, dock inte längre än till sista dag för villkorlig frigivning. I domens avräkningsunderlag var det manuellt ikryssat att det fanns en tidigare dom att ta hänsyn till vid tidsberäkningen. 

Av domsbeviset som överlämnades till Kriminalvården i samband med avkunnandet, framgick endast att AA skulle vara häktad fram till dess att domen vann laga kraft mot honom. I det avräkningsunderlag som bifogades till domsbeviset saknades uppgifter om att det fanns en tidigare dom att ta hänsyn till. 

Vid beräkningen av dag för villkorlig frigivning avräknades inte dagarna som AA suttit frihetsberövad i samband med den tidigare domen. Det resulterade i att den preliminära strafftidsberäkningen felaktigt angav att villkorlig frigivning skulle ske i slutet av januari 2015. När det uppmärksammades släpptes AA på fri fot den 16 januari 2015. Han hade då suttit frihetsberövad utan lagstöd i totalt 28 dagar. 

Handläggningen hos Justitiekanslern 

AA ansökte hos Justitiekanslern om ersättning enligt frihetsberövandelagen (1998:714) för den tid han suttit frihetsberövad utöver verkställt fängelsestraff. 

Justitiekanslern beslutade den 4 juli 2017 att tillerkänna AA ersättning för lidande med 21 000 kr och för ombudskostnader med 1 677 kr för frihetsberövandet den 18 december 2014 – 16 januari 2015. 

Justitiekanslern beslutade även att inleda detta tillsynsärende för att utreda de omständigheter som ledde fram till att AA var frihetsberövad för länge. Justitiekanslern begärde in yttranden från Kriminalvården och Gävle tingsrätt. 

Kriminalvårdens yttranden 

Kriminalvården har i sina yttranden hit angett att uppgifterna som registrerades i kriminalvårdsregistret utgått från domsbeviset som tingsrätten överlämnade i samband med att dom avkunnades. Av domsbeviset framgick att AA skulle vara häktad till dess att domen vann laga kraft mot honom. Att häktningen var villkorad och att han inte skulle sitta längre än sista dag för villkorlig frigivning framgick inte. Senare samma dag faxades domslutet till häktet och i det angavs hela förordandet. Domslutet ledde dock inte till någon ändring av registreringen som utgick från domsbeviset. 

I det avräkningsunderlag som bifogades till domsbeviset saknades uppgifterna om den tidigare domen och dess avräkningsunderlag. Kriminalvården avräknade därför bara de dagar som avsåg den aktuella domen och kontrollerade inte om någon avräkning skulle ske p.g.a. den äldre dom där påföljden hade undanröjts. Felet uppmärksammades i samband med ett utbildningstillfälle. AA släpptes fri efter en noggrann genomgång av underlaget. 

Ärendet anmäldes till Kriminalvårdens ansvarsnämnd som beslutade att anmäla den aktuella händelsen till åtal den 10 juni 2015. Åklagarkammaren i Gävle beslutade den 7 juni 2016 att lägga ned förundersökningen eftersom det inte gick att bevisa att den misstänkte gjort sig skyldig till brott. Ärendet avskrevs därför av personalansvarsnämnden den 26 oktober 2016. 

Gävle tingsrätts yttrande 

Gävle tingsrätt har i huvudsak uppgett följande. I aktuell dom så undanröjdes en tidigare utdömd påföljd och en gemensam påföljd om tre månaders fängelse bestämdes. Rådmannen tog inte hänsyn till att AA varit omhändertagen enligt 28 kap. 6 b § brottsbalken i sin beräkning av dag för villkorlig frigivning eftersom det inte framgick av domslutet eller avräkningsunderlaget från den tidigare domen. Även i det tidigare målet var AA häktad varför han enligt 19 a § strafftidslagen skulle ha rätt att tillgodoräkna sig det frihetsberövandet inom ramen för den aktuella domen. För att det ska framgå av avräkningsunderlaget att även en tidigare dom ska beaktas vid fastställandet av strafftiden ska en särskild ruta kryssas för i tingsrättens målhanteringssystem Vera. I den digitala domen saknas det krysset. I originaldomen har det kryssats för manuellt och avräkningsunderlaget var även undertecknat. Tingsrätten utgår från att originaldomen skickades till Kriminalvården i enlighet med handläggarens rutiner. Det kan dock inte uteslutas att domsbeviset med bifogat avräkningsunderlag i och för sig varit ofullständigt. 

Författningsbestämmelser m.m. 

I 19 a § (1974:202) om beräkning av strafftid m.m. (strafftidslagen) finns bestämmelser om s.k. obligatorisk avräkning för den som dömts till fängelse på viss tid. Enligt bestämmelsen har den, som på grund av misstanke om brott som prövats genom dom i målet varit anhållen eller häktad under en sammanhängande tid av minst 24 timmar, rätt att avräkna denna tid när fängelsestraffets tid bestäms. 

Av 20 § strafftidslagen framgår att det ankommer på Kriminalvården att fatta beslut om s.k. obligatorisk avräkning. 

Om dom meddelas i ett mål där den tilltalade är häktad eller intagen i kriminalvårdsanstalt ska en kopia av domen sändas till häktet eller kriminalvårdsanstalten samma dag. Domstolen får skicka ett bevis om utgången i målet som rör den dömde – ett s.k. domsbevis – istället för domen. Om domstolen skickat ett domsbevis ska en kopia av domen sändas en vecka från det att domen meddelades (se 2 § förordning [1990:893] om underrättelse om dom i vissa brottmål m.m.). 

Domstolen ska i en särskild handling som fogas till domen anteckna den tid som en person varit frihetsberövad på bl.a. ett sådant sätt som avses i 19 a § strafftidslagen (se 16 § första stycket förordningen [1996:271] om mål och ärenden i allmän domstol). Avräkningsunderlaget ska upprättas av rättens ordförande (se 15 a § förordning [1996:381] med tingsrättsinstruktion). Avräkningsunderlag i brottmål ska innehålla uppgifter och utformas i Vera på det sätt som framgår av en bilaga till aktuella föreskrifter. Utformningen kan ske på andra sätt än i Vera om särskilda skäl motiverar annat (se 9 § [DVFS 2016:1] Domstolsverkets författningssamling). 

I avräkningsunderlaget ska domstolen endast anteckna de frihetsberövanden som har förekommit i det aktuella målet. Döms den tilltalade till fängelse ska dock tidigare meddelade domar och beslut samt avräkningsunderlag som innehåller uppgift om frihetsberövande som har betydelse enligt 19 a § strafftidslagen bifogas domen eller domsbeviset (se 3 § förordning om underrättelse om dom i vissa brottmål m.m.). Om domstolen samtidigt undanröjer en tidigare dom på t.ex. skyddstillsyn ankommer det på Kriminalvården att lägga samman frihetsberövandena enligt de båda domarna. 

Justitiekanslerns bedömning 

Justitiekanslern har i tidigare tillsynsärenden där det varit fråga om felaktiga frihetsberövanden betonat vikten av att användningen av tvångsåtgärder sker på ett korrekt sätt för att upprätthålla den enskildes rättssäkerhet. Det bör ställas höga krav på Kriminalvården som har det primära ansvaret för frågor om verkställighet av straff. Utgångspunkten för att Kriminalvården ska fatta rätt beslut är att även underlaget som domstolarna lämnar ska upprätthålla samma höga nivå av noggrannhet. 

Det kan inledningsvis konstateras att AA vid en korrekt uträkning av frihetsberövandet borde ha försatts på fri fot omedelbart efter huvudförhandlingen vid tingsrätten. Anledningen till felberäkningen hos tingsrätten i detta fall har delvis berott på att det inte framgick av domslutet i den tidigare domen att AA varit omhändertagen enligt 28 kap. 6 b § brottsbalken. Omhändertagandet framgick istället av domskälen i den domen. Dessutom var det tidigare avräkningsunderlaget utformat så att det inte kunde uppfattas att AA var fortsatt frihetsberövad även efter det att den tidigare domen avkunnats. Eftersom ett omhändertagande enligt 28 kap. 6 b § brottsbalken oftast bestäms i samband med att dom om kontraktsvård som påföljd avkunnas är det ett förordnande som vanligtvis ska framgå av domslutet. Ett förordnande om omhändertagande av aktuellt slag ska enligt förarbetena endast ske i undantagsfall (jfr. prop. 1991/92:109, s. 16). Det är viktigt att det tydligt framgår när så skett, framförallt då omhändertagandet även ska tillgodoräknas den frihetsberövade vid beräkningen av strafftid. Med hänsyn till att omhändertagandet inte på ett tydligt sätt framgick av den tidigare domen får det i förevarande fall betraktas som ursäktligt att rådmannen inte beaktade det i strafftidsberäkningen. 

Oavsett omhändertagandet hade AA genom att vara häktad i målen verkställt den utdömda påföljden fram till dag för villkorlig frigivning. Domstolen ska i dessa fall när häktningsfrågan ska avgöras beakta möjligheten till s.k. fakultativ avräkning. Även om det saknas skäl för att förordna att påföljden ska anses helt verkställd, kan det som i aktuellt mål, finnas skäl för att försätta den frihetsberövade på fri fot (jfr. 33 kap. 6 § brottsbalken, NJA 1983 s. 610 och NJA 1984 s. 559). Enligt kommentaren till paragrafen är det angeläget att domstolen uppmärksammar när det är fråga om så korta strafftider att de framstår som mer eller mindre betydelselösa och det därför saknas skäl att de ska befordras till verkställighet. Den ansvarige domaren har uppgett att han trodde att AA skulle bli villkorligt frigiven en dag efter avslutad huvudförhandling. Att i en sådan situation inte göra Kriminalvården uppmärksam på detta vid beslut om fortsatt häktning kan inte vara acceptabelt. 

Det får anses utrett att såväl domsbeviset som det digitala avräkningsunderlaget som tingsrätten vid huvudförhandlingen överlämnade till Kriminalvården var ofullständigt. Ett korrekt underlag skickades emellertid härefter till Kriminalvården samma dag, dock utan att det anmärktes att de handlingar som hade överlämnats vid huvudförhandlingen var ofullständiga. Det överskickade domslutet föranledde dock inte någon ändring från Kriminalvårdens sida. Andra myndigheter sätter stor tilltro till handlingar som kommer från domstolar. Det finns därför ett extra stort ansvar att innehållet i samtliga handlingar, även domsbevis och digitalt avräkningsunderlag, är korrekta. Ett domsbevis ska vidare direkt avspegla ett domslut varför det är viktigt med noggrannhet även om Kriminalvården ska kontrollera domsbeviset mot domen när den mottagits. Om det uppmärksammas av domstolen att uppgifter som har skickats varit ofullständiga har domstolen en skyldighet att underrätta den myndighet som fått del av ett ofullständigt underlag för att misstag ska undvikas. Det inträffade visar på vikten av att domstolen alltid noga kontrollerar uppgifter som har betydelse för beräkning av strafftid. 

Vad gäller avräkningsunderlaget har Gävle tingsrätt uppgett att rutan med upplysningen om att det finns äldre domar som har betydelse för strafftidsbeslutet endast var ikryssad manuellt. Utgångspunkten måste vara att domen även ska vara fullständig i digital form. I det aktuella ärendet måste det ha noterats att rutan inte varit ikryssad i Vera eftersom det istället gjordes manuellt på själva handlingen. Om det uppmärksammas att något inte är ifyllt i Vera bör detta givetvis åtgärdas. 

Sammantaget bör den ansvariga domaren med hänsyn till de brister som redogjorts för kritiseras. 

I fråga om Kriminalvårdens hantering av ärendet borde myndigheten ha uppmärksammat att det fanns skillnader mellan domsbeviset och avräkningsunderlaget som skickades initialt och domslutet som skickades senare samma dag. Handläggaren hade då kunnat ta kontakt med tingsrätten för att reda ut oklarheterna och ett korrekt strafftidsbeslut hade kunnat fattas. Det är allvarligt att AA var felaktigt frihetsberövad i närmare en månad. Kriminalvården förtjänar kritik för brister i handläggningen.   

Kriminalvården har i sitt yttrande hit angett att det vidtagits utbildningsåtgärder för att personalen som hanterar frågor om beräkning av strafftid ska ha rätt förutsättningar för att utföra sitt arbete. Bland annat finns numera nationellt en e-kurs i strafftidsberäkning. Häktet Gävle har vidare fastställt rutiner för att omhänderta och bevaka klientprocesser samt genomfört en organisationsförändring. 

Justitiekanslern ser positivt på de åtgärder som Kriminalvården vidtagit med anledning av den uppkomna situationen. Ärendet avslutas med de uttalanden som görs i detta beslut.