Skadestånd med anledning av att en anstalt felaktigt lämnat ut en handling

Justitiekanslerns beslut

Justitiekanslern tillerkänner AA ersättning med 10 000 kr och uppdrar åt Kriminalvården att betala ut ersättningen till honom. Justitiekanslern vidtar inte några åtgärder i övrigt med anledning av anmälan.

Ärendet

Bakgrund

AA var intagen vid anstalten Norrtälje. Den 24 december 2016 vägrade AA, tillsammans med andra intagna på avdelningen, inlåsning. Med anledning av händelsen upprättades misskötsamhetrapporter avseende de intagna som deltagit. I samband med detta skrev AA en inlaga, som bifogades som en bilaga till beslutet avseende misskötsamhet gällande honom. Inlagan lämnades senare felaktigt ut till en annan intagen på anstalten. Detta ledde till att AA blev hotad av medintagna på anstalten. Den 27 januari 2017 placerades AA av säkerhetsskäl i avskildhet. Avskildhetsplaceringen omprövades utan ändring den 8 februari 2017. Avskildhetsbeslutet upphävdes den 15 februari 2017 i samband med att AA förflyttades till anstalten Salberga.

AA placerades åter i avskildhet när han ankom anstalten Salberga. Skälet till detta var att det förekommit hot mot flera nya intagna på anstalten. Avskildhetsbeslutet upphävdes den 16 februari 2017. Senare samma dag fattades ett nytt beslut om avskildhet. Grunden för beslutet var att det fanns en risk för AA:s eller annans säkerhet till liv och hälsa eller för allvarlig skadegörelse på egendom. Avskildhetsbeslutet omprövades den 23 februari, den 3 mars, den 13 mars och den 17 mars 2017. Den 15 mars 2017 omplacerades AA till anstalten Kumla.

Kriminalvården har ersatt AA med 471,25 kr för ekonomisk skada avseende den inkomst som han har gått miste om under avskildhetsplaceringen.

Anspråket m.m.

AA har begärt skadestånd av staten avseende, som det får förstås, kränkning med 1 000 kr per dag som han varit placerad i avskildhet. Han har vidare begärt att den kriminalvårdare som lämnade ut handlingen ska dömas för olaga hot och grovt tjänstefel.

Till stöd för sitt anspråk har AA anfört sammanfattningsvis följande.

Till följd av det inträffade har han blivit hotad och misshandlad av ett gäng på anstalten Norrtälje. Han blev även hotad på anstalten Salberga av en medlem i samma gäng. Han bad om att på nytt bli placerad i avskildhet, men personalen vägrade. Han frågade då om de bara flyttade självmordskandidater och pyromaner. Då flyttades han till isoleringen. Kriminalvårdaren som lämnade ut handlingen har bett om ursäkt och sagt att det skedde av misstag. Han tror dock att det var med flit, som hämnd för att han klagat på anstalten till Kriminalvårdens huvudkontor. Han har polisanmält kriminalvårdaren och gängmedlemmarna.

Utredningen

Justitiekanslern har inhämtat ett yttrande från Kriminalvården som har avstyrkt anspråket och anfört bl.a. följande.

Det är utrett att AA:s inlaga felaktigt lämnades ut till en intagen i samband med utlämningen av ett annat ärende. Utlämnandet skedde av misstag. Orsaken kan ha varit att handlingarna i ärendet inte var häftade utan endast hölls samman med gem. Kriminalvården ser givetvis allvarligt på att uppgifter om en intagen kommer en annan intagen till del. Det rör sig dock om ett enskilt misstag som inte är att bedöma som en skadeståndsgrundande försummelse. Skälet till att AA placerades i avskildhet den andra gången på anstalten Salberga var att han sagt till anstaltspersonalen att han var så hotad att han skulle slå sönder och elda upp cellen samt ta sitt liv.

Justitiekanslerns bedömning

Rättsliga utgångspunkter

Sekretess gäller inom kriminalvården för uppgift om en enskilds personliga förhållanden, om det kan antas att den enskilde eller någon närstående till denne lider men eller att fara uppkommer för att någon utsätts för våld eller lider annat allvarligt men om uppgiften röjs, se 35 kap. 15 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).

Den som röjer en uppgift för vilken sekretess råder kan dömas för brott mot tystnadsplikten enligt 20 kap. 3 § brottsbalken (1962:700). Det gäller även om brottet har begåtts av oaktsamhet. I ringa fall ska dock inte dömas till ansvar.

Av 6 kap. 5 § fängelselagen (2010:610) framgår att intagna tillfälligt får hållas åtskilda från varandra, om det är nödvändigt för att ordningen eller säkerheten ska kunna upprätthållas. Enligt 6 kap. 7 § i samma lag får en intagen hållas avskild från andra intagna bland annat om det är nödvändigt med hänsyn till att det finns en risk för den intagnes eller någon annan säkerhet till liv eller hälsa eller för allvarlig skadegörelse på Kriminalvårdens egendom.

Enligt 3 kap. 2 § 2 skadeståndslagen ska staten ersätta skada på grund av att någon kränks på sätt som anges i 2 kap. 3 § samma lag genom fel eller försummelse vid myndighetsutövning. Ersättning för sådan ideell skada kan utgå med stöd av 2 kap. 3 § skade­ståndslagen endast när den skadelidande har utsatts för en allvarlig kränk­ning genom vissa typiskt sett integritetskränkande brott. Regleringen i skadeståndslagen innebär att staten normalt inte är skyldig att ersätta ideell skada som uppkommer vid myndighetsutövning.

Statens skadeståndsansvar är underkastat åtskilliga begränsningar. En sådan gäller vid rättstillämpning där det för skadeståndsansvar inte är tillräckligt att en myn­dighet eller en domstol har gjort en bedömning av en rätts- eller bevisfråga som kan ifrågasättas. Endast rena för­bise­en­den av en bestäm-melse eller uppenbart oriktiga bedömningar anses ut­göra fel eller försumm­else i den mening som avses i 3 kap. 2 § skade­stånds­lagen (jfr NJA 1994 s. 654, NJA 2003 s. 285 och NJA 2007 s. 862).

Av allmänna skadeståndsrättliga principer ankommer det på den som begär ersättning att styrka skadan och dess omfattning.

Skadestånd

Det kan inledningsvis konstateras att annat inte har framkommit än att Kriminalvården hanterat AA:s placering i avskildhet på ett korrekt sätt. Något skadestånd på grund av besluten om avskildhetsplacering kan därför inte komma i fråga.

Avseende utlämnandet av handlingen gör Justitiekanslern följande bedömning. Justitiekanslern har inte fått del av den aktuella handlingen och kan därför inte göra en självständig bedömning av om den omfattades av sekretess eller inte. Kriminalvården har vidgått att handlingen felaktigt lämnades ut till en intagen på anstalten Norrtälje, men inte redogjort för den rättsliga grunden till att något utlämnande inte fick ske. Justitiekanslern utgår därför från att handlingen inte fick lämnas ut på grund av sekretess.

Kriminalvården har uppgett att handlingen har lämnats ut av misstag, det vill säga av oaktsamhet. Utlämnandet har skett i ett sammanhang där det måste ställas höga krav på noggrannhet och en riktig behandling av sekretessfrågor. Detta inte minst med hänsyn till de konsekvenser en felaktig hantering kan få, och i detta fall även faktiskt har fått, för den enskilde. Röjandet av de sekretessbelagda uppgifterna kan därför inte anses vara ringa, utan innefattar objektivt sett ett sådant brott mot tystnadsplikten som kan ge rätt till ersättning för kränkning enligt skadeståndslagen.

Justitiekanslern gör bedömningen att utlämnandet av handlingen har inneburit en sådan kränkning för AA att han har rätt till ersättning. En skada av ideell natur är svår att uppskatta i exakta termer och det får ofta bli fråga om en skälighetsbedömning. Det är utrett att AA till följd av det inträffade utsatts för en sådan säkerhetsrisk att det var nödvändigt att placera honom i avskildhet. Med beaktande av detta och vid en samlad bedömning finner Justitiekanslern att han bör tillerkännas ersättning för kränkning med 10 000 kr. Detta belopp ligger i linje med vad som tidigare har utgått i liknande fall i Justitiekanslerns skadereglerande verksamhet.

Begäran om att förundersökning ska inledas

Justitiekanslerns befogenheter som åklagare innebär inte att Justitiekanslern ska ersätta polisen och de vanliga åklagarna inom deras normala ansvarsområde. Justitiekanslern kan inleda förundersökning och väcka åtal för brott som en befattningshavare har begått i tjänsten. Denna möjlighet är dock i första hand tänkt att användas när en misstanke om brott kommer fram i samband med behandlingen av ett ärende som Justitiekanslern har beslutat att granska närmare. I detta ärende har Justitiekanslern inte funnit skäl att inleda förundersökning.