Skadestånd med anledning av Kronofogdemyndighetens sena registrering av en betald skuld

Justitiekanslerns beslut 

Justitiekanslern tillerkänner sökanden ersättning med 3 000 kr och uppdrar åt Kronofogdemyndigheten att betala ut ersättningen till henne. 

Ärendet 

Bakgrund 

Kronofogdemyndigheten beslutade den 25 april 2017 om utmätning i AA:s inkomst. Arbetsgivaren betalade in det framräknade beloppet, 5 676 kr, till Kronofogdemyndigheten den 29 maj 2017. Beloppet tillgodoräknades mot hennes restförda skulder den 7 juni 2017. Kronofogdemyndigheten hade dock redan den 3 juni 2017 beslutat om utmätning av AA:s överskott på skattekontot till ett belopp om 12 565 kr. Därigenom utmättes 5 679 kr för mycket. Beloppet återbetalades till henne den 27 juni 2017. 

Anspråket m.m. 

AA har, som hon slutligen bestämt sitt anspråk, begärt skadestånd av staten med totalt 20 000 kr. Anspråket avser ersättning för ren förmögenhetsskada och ideell skada. Till stöd för sin begäran har hon anfört att Kronofogdemyndigheten har utmätt för mycket av hennes överskott på skattekontot och att myndigheten har dröjt med återbetalningen av det beloppet. Det har fått till följd att hon tvingats låna pengar av en anhörig vilket påverkat relationen till denne negativt. 

Kronofogdemyndigheten har med ett eget yttrande lämnat över anspråket hit och tillstyrkt att AA ska tillerkännas viss ersättning. 

AA har lämnat synpunkter på Kronofogdemyndighetens yttrande. 

Justitiekanslerns bedömning 

Rättsliga utgångspunkter 

Enligt 3 kap. 2 § 1 skadeståndslagen ska staten ersätta personskada, sak­skada eller ren förmögenhetsskada som vållas genom fel eller för­sum­mel­se vid myndig­hets­utövning i sådan verksamhet som staten svarar för. Kronofogdemyndighetens handläggning av och beslut i utsökningsmål är sådan verksamhet. 

Enligt 3 kap. 2 § 2 skadeståndslagen ska staten också ersätta skada på grund av att någon kränks på sätt som anges i 2 kap. 3 § samma lag genom fel eller försummelse vid myndighetsutövning. Ersättning för sådan ideell skada kan utgå med stöd av 2 kap. 3 § skadeståndslagen endast när den skadelidande har utsatts för en allvarlig kränkning genom vissa typiskt sett integritets­kränkande brott. Med stöd av dessa regler är staten normalt inte skyldig att ersätta ideell skada som uppkommer vid myndighetsut­övning. 

Staten bär inte något strikt skadeståndsansvar för ofullkomligheter i den statliga verksamheten. Liksom övriga regler i skadeståndslagen innebär 3 kap. 2 § ett ansvar för styrkt vållande. Bedömningen av om en myndighet har varit oaktsam ska vara objektiv. Vid den bedömningen är det av stor vikt vad för slags regel, norm eller princip som har åsidosatts, vad dess norm­skydd omfattar och vilka risker felet eller försummelsen innebär. Det är inte tillräckligt att en myn­dighet eller en domstol har gjort en bedömning av en rätts- eller bevisfråga som kan ifrågasättas eller kan kritiseras för sitt ställningstagande i en fråga där det har funnits utrymme för olika bedömningar. Endast rena förbise­enden av en bestämmelse eller uppenbart oriktiga bedömningar anses utgöra fel eller försummelse i den mening som avses i 3 kap. 2 § skadeståndslagen. (Jfr bl.a. rättsfallen NJA 1994 s. 194 och 654, NJA 2003 s. 285, NJA 2007 s. 862 samt NJA 2013 s. 842 och 1210.) 

Skadestånd ska också ges ut när Europakonventionen har överträtts, om det är nödvändigt för att gottgöra överträdelsen (se främst NJA 2005 s. 462 och NJA 2007 s. 584, jfr 3 kap. 4 § skadeståndslagen beträf­fande skadefall som inträffar efter den 1 april 2018). Med det menas skyl­dig­het­­en enligt artikel 13 i konventionen att på det nationella planet till­handa­hålla rätts­medel för att komma till rätta med konventions­över­träd­elser. I dessa fall ska skadestånd, enligt Högsta domstolens praxis, i första hand ges ut med stöd av 3 kap. 2 § skade­stånds­lagen. Vid prövningen ska denna be­stäm­mels­e tolkas konformt med konventionen. När det gäller ersättning för ideell skada kan enligt Högsta domstolen de be­gräns­ning­ar som följer av 2 kap. 3 § skade­stånds­lagen inte bortfalla ens vid en kon­­ventionskonform tolkning. Därmed kan ersätt­ning för ideell skada vid över­träd­elser av konventionen i regel inte grundas på skade­stånds­lag­en. Sådan ersättning kan dock ges ut utan särskilt lagstöd. 

Vid behandling av personuppgifter i Kronofogdemyndighetens verksamhet gäller flertalet av de krav som framgår av 9 § personuppgiftslagen, PUL. Myndig­heten ska bl.a. se till att de personuppgifter som behandlas är riktiga och, om det är nödvändigt, aktuella (se 1 kap. 3 § lagen om behandling av uppgifter i Kronofogdemyndighetens verksamhet, KFMdbL, och 9 § första stycket g PUL). Vid behandling av personuppgifter i strid med dessa bestämmelser ska den personuppgiftsansvarige ersätta den registrerade för skada och kränkning av den personliga integriteten (3 kap. 3 § KFMdbL och 48 § PUL). 

Att det har förekommit något som i och för sig kan vara skadeståndsgrun­dande är inte tillräckligt för att ersättning ska utges. Det krävs också att det inträffade har orsakat skada för den enskilde. Det är den som begär ersättning som ska styrka skadan och dess omfattning. 

Bedömningen i detta fall 

Av utredningen framgår att Kronofogdemyndigheten har utmätt för mycket av AA:s överskott på skattekontot. Det har berott på att myndighetens dröjt med bokföringen av de medel som arbetsgivaren betalade in den 29 maj 2017. Om Kronofogdemyndigheten hade bokfört de inbetalade medlen tidigare hade utmätningen av överskottet den 3 juni 2017 begränsats till 6 886 kr i stället för 12 565 kr. 

Utmätningen av ett för högt belopp på AA:s skattekonto har utgjort ett intrång i hennes egendoms­skydd såsom detta kommer till uttryck i artikel 1 i första tilläggsprotokollet till Europakonventionen. Det står klart att intrånget inte kan anses ha stöd i lag, eftersom det utmätta beloppet uppenbart har överstigit den skuld som fanns kvar efter arbetsgivarens inbetalning. AA:s rättigheter enligt Europakonventionen har därigenom åsidosatts av Kronofogdemyndigheten. Åsidosättandet innebär också fel eller försummelse enligt 3 kap. 2 § skadeståndslagen. 

AA har inte presenterat någon utredning som visar att hon har drabbats av någon ekonomisk skada. Hon kan därför inte tillerkännas ersättning för ren förmögenhetsskada.  

Beträffande AA:s rätt till ersättning för ideell skada gör Justitiekanslern följande bedömning.  

Utredningen i ärendet ger inte stöd för slutsatsen att något sådant integritetskränkande brott som är en förutsättning för att ersättning för ideell skada ska utgå med stöd av skadeståndslagen.  

Justitiekanslern har i detta fall konstaterat att en överträdelse av Europakonventionen har begåtts. En sådan överträdelse medför dock inte en automatisk rätt till skadestånd. Det kan vara tillräckligt att kränkningen undanröjs eller gottgörs på något annat sätt. Kronofogdemyndigheten har återbetalat det felaktigt utmätta beloppet till AA och ett erkännande av överträdelsen kommer till uttryck genom detta beslut. Det finns därför inte tillräckliga skäl att utge ersättning för ideell skada med hänvisning till Europakonventionen. 

Frågan är då om AA har rätt till ersättning för ideell skada enligt de bestämmelser som gäller för behandling av personuppgifter. Det står klart att den sena registreringen av de inbetalade medlen har inneburit att uppgifterna om henne inte varit så aktuella som ändamålet med behandlingen har krävt. Behandlingen av uppgifterna har alltså stått i strid med KFMdbL och PUL och hon har därför rätt till ersättning enligt 48 § PUL för den kränkning av den personliga integriteten som detta har orsakat. Vid en samlad bedömning bör ersättning för kränkning enligt PUL, med hänsyn till Justitiekanslerns beslut i liknande ärenden och de principer som Högsta domstolen har angett i rättsfallet NJA 2013 s. 1046, lämnas med 3 000 kr.