Diarienr: 4131-17-8.1 / Beslutsdatum: 12 sep 2017

Betänkandet Stärkt ordning och säkerhet i domstol (SOU 2017:45)

Justitiekanslern ska vaka över tryck- och yttrandefriheten samt värna integri­teten och rättssäkerheten i den offentliga verksamheten. I Justitie­kans­lerns uppdrag ingår även att bevaka statens rätt och att medverka till att rättstillämpningen är effektiv och av hög kvalitet.

Justitiekanslern vill lämna följande synpunkter.

En mer ändamålsenlig användning av straffrättsliga sanktioner (avsnitt 4.6)

Justitiekanslern instämmer i de synpunkter Riksdagens ombudsmän har lämnat i sitt remissyttrande gällande frågor om beslag och förverkande av hjälpmedel vid brott mot bl.a. fotoförbudet. 

Bör det införas ett förbud mot vissa kläder och symboler? (avsnitt 5.4)

Utredningen har på ett utförligt sätt presenterat skäl till varför det av grundlagsskäl inte är möjligt att rakt av förbjuda kläder eller symboler som kan uppfattas som hotfulla av personer som medverkar vid förhandlingar eller domstolens personal. Justitiekanslern ställer sig bakom utredningens slutsatser i denna del.

Fotografering i domstol (avsnitt 7)

Fotografering i rättssalen

Enligt utredningens förslag ska fotograferingsförbudet i rättssalen – som även gäller om avsikten är att publicera bilden i grundlagsskyddade medier – nu även omfatta fotografering in i rättssalen. Justitiekanslern ställer sig bakom förslaget i denna del som framstår som ett rimligt och adekvat sätt att undvika kringgående av den nuvarande regeln om fotograferingsförbud inne i rättssalen.

Fotografering i väntrum och allmänna utrymmen

Genom utredningens enkätundersökning har framkommit uppgifter om problem med otillbörlig fotografering i domstolens lokaler utanför rättssalarna. I syfte att motverka detta föreslås ett förbud innebärande att fotografering av personer i de lokaler och utrymmen i en domstol som allmänheten har tillträde till som huvudregel ska vara förbjuden. Undantag ska dock göras för sådan bildupptagning som med hänsyn till syftet och övriga omständigheter är att anse som försvarlig. Förbudet ska därigenom begränsas så att fotografering som framstår som fullständigt harmlös, sker med samtycke eller i syfte att publicera uppgifterna i grundlags­skyddade medier som regel ska vara tillåten.

Utredningens förslag i denna del innebär således en utvidgning av det redan nu gällande fotograferingsförbudet i rättssalen. Det är en komplex fråga om och hur en kriminalisering av fotografering kan förenas med yttrande- och informationsfriheten. Enligt betänkandets slutsatser innebär förslaget en begränsning av yttrande- och informationsfriheten som är proportionerlig med hänsyn till såväl integritets- som ordningsskäl.

Av Europadomstolens praxis följer att staten har en skyldighet att vidta rimliga positiva åtgärder för att skydda den enskildes privata sfär genom t.ex. lagstiftning för att ge enskilda ett tillfredsställande skydd av privatlivet gentemot andra enskilda (Danelius, Mänskliga rättigheter i europeisk praxis, 5 uppl. 2015, s. 374 f.). Rätten till respekt för privatlivet inbegriper en rätt att bli lämnad i fred. Denna rätt innefattar enligt domstolens praxis bl.a. en rätt att slippa bli fotograferad eller avlyssnad i sammanhang som är av privat karaktär.

Området för fotograferingsförbud inom svensk rätt är begränsat. En orsak är yttrandefrihetsgrundlagarnas starka skydd i Sverige. År 2013 infördes bestämmelsen om kränkande fotografering enligt 4 kap. 6 a § brottsbalken som kriminaliserar viss fotografering som sker olovligen i hemlighet av någon som befinner sig hemma i en bostad eller på en toalett, i ett omklädningsrum eller i ett annat liknande utrymme. En domstols lokaler kan inte anses falla in under bestämmelsen. Av förarbetena till bestämmel­sen framgår att lagen skulle ges denna restriktiv utformning så att den blir tillämplig endast på vissa platser där det framstår som verkligt angeläget att undvika eller beivra intrång i den personliga integriteten och där behovet av rättsskydd är särskilt stort.

Ändamålet med ett fotograferingsförbud i domstolens lokaler anges vara dels att förhindra att ordningen i domstolen störs, dels att skydda enskildas personliga integritet. Av utredningens undersökningar framkommer uppgifter om fotografering i domstolens lokaler som inkräktar på den enskildas personliga integritet på så sätt att bildupptagningarna och risken för spridning av bilderna uppfattas som kränkande, vilket självfallet är ett skyddsvärt intresse. Av de exempel som utredningen presenterat kan det dock ifrågasättas om begränsningarna av yttrande- och informationsfriheten genom ett fotograferingsförbud i domstolens lokaler i själva verket motiveras till större del av ordningssynpunkter än av integritetskydds­aspekter. Ur den synvinkeln framstår det som tvivelaktigt om begräns­ningarna är att anse som en proportionerlig åtgärd för att komma åt problemen.

Vidare får en begränsning av yttrande- och informationsfriheten aldrig gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till det ändamål som har föranlett den. I det sammanhanget kan ifrågasättas om skyddsbehovet vid ordnings­störande eller integritetskränkande fotografering i en domstols lokaler i många situationer redan täcks av befintliga brottsbestämmelser såsom ofredande enligt 4 kap. 7 § brottsbalken och att möjlighet redan finns för domstolens personal att ingripa vid särskilt närgångna eller kränkande fotograferingar. Spridningen av bilder som innehåller känsliga person­uppgifter kan i vissa fall även vara straffbart enligt personuppgiftslagen (samt enligt den kommande dataskyddsförordningen). Det konkreta behovet av en allmän begränsning av fotografering i domstolens lokaler kan av dessa skäl ifrågasättas. Eftersom något förbud mot bildupptagning utanför domstolens lokaler inte föreslås kan inte heller bortses ifrån argumentet att de problem som framkommit sker i domstolens lokaler likväl kan ske på dessa platser.

Enligt 1 kap. 1 § fjärde stycket tryckfrihetsförordningen och 1 kap 2 § yttrandefrihetsgrundlagen har var och en rätt att, om inte annat följer av förordningen, anskaffa uppgifter och underrättelser i vad ämne som helst för att offentliggöra dem i tryckt skrift eller för att lämna dem vidare för publicering. Såsom påpekas i utredningen är en förutsättning för att ett förbud mot att fotografera ska kunna tillämpas utan att komma i konflikt med anskaffarfriheten att tillämpningsområdet inte avgränsas med utgångspunkt från innehållet i bilder eller filmer.

Såsom den föreslagna bestämmelsen är utformad ska det som huvudregel vara otillåtet att fotografera i domstolens lokaler med undantag för sådan bildupptagning som med hänsyn till syftet och övriga omständigheter är att anse som försvarlig. I bedömningen om en fotografering är försvarlig och därmed ska undantas från förbudet ska beaktas t.ex. sådan fotografering som är att anse som fullständigt harmlös. Även fotografering som sker i syfte att publiceras i grundlagsskyddade medier ska undantas; det framgår att utredningen härmed avser de traditionella massmedierna. Med dessa avgränsningar framstår det inte som att själva ordningsstörningen står i centrum för försvarlighets­bedömningen. Det finns då en klar risk för att försvarlighets­bedömningen i praktiken kommer att avgöras utifrån vad som avbildas och inte själva förfaringssättet, vilket skulle stå i strid med den grundlags­skyddade anskaffarfriheten.