Diarienr: 3192-17-4.1 / Beslutsdatum: 3 okt 2017

Ersättning enligt frihetsberövandelagen har jämkats till noll på grund av eget beteende

Justitiekanslerns beslut 

Justitiekanslern avslår SML begäran om ersättning. 

 

Begäran m.m. 

SML har varit anhållen och häktad under tiden den 2 juni – 28 juli 2016 på grund av misstanke om grov misshandel. Tingsrätten ogillade åtalet såvitt avsåg den brottsmisstanke som han hade varit frihetsberövad för, men dömde honom för annan brottslighet. Påföljden bestämdes till skyddstillsyn med särskild föreskrift. Domen har vunnit laga kraft. 

SML har begärt ersättning för lidande med ospecificerat belopp och för ombudskostnader med 1 678 kr. 

Åklagarmyndigheten har lämnat ett yttrande. 

Justitiekanslern har tagit del av Södertörns tingsrätts dom den 28 juli 2016 i mål nr B 7216-15.

 

Justitiekanslerns bedömning 

Allmänna utgångspunkter 

Enligt 2 § frihetsberövandelagen har den som varit häktad eller i minst 24 timmar anhållen på grund av misstanke om brott rätt till ersättning bl. a. om det meddelas frikännande dom. 

SML har blivit frikänd från den brottslighet som föranledde frihetsberövandet. Han har alltså i princip rätt till ersättning för det lidande som frihetsberövandet kan antas ha inneburit för honom. Omständigheterna i ärendet är emellertid sådana att det bör övervägas om det finns skäl att jämka ersättningen. 

Jämkning enligt 6 § tredje stycket frihetsberövandelagen 

Ersättning kan vägras eller sättas ned om den skadelidandes eget beteende har föranlett beslutet om frihetsberövande eller om det med hänsyn till övriga omständigheter är oskäligt att ersättning lämnas (se 6 § tredje stycket frihetsberövandelagen). Regeln bör emellertid enbart tillämpas i de fall där den frihetsberövades eget beteende eller handlande har varit avgörande för beslutet att ingripa mot honom (jfr SOU 1993:55 s. 216). Eventuella kvar-stående brottsmisstankar får inte föranleda att ersättningen sätts ned. För att nedsättning med hänvisning till den skadelidandes eget beteende ska kunna ske har det ansetts krävas att det agerande som föranleder nedsättning avser något annat än det handlande som låg till grund för frihetsberövandet, dvs. brottspåståendet (se NJA 2013 s. 1003). 

Med hänsyn till att möjligheten till nedsättning kan anses innefatta ett undantag från den grundläggande rättsstatliga principen att den som inte har blivit dömd i en rättegång ska betraktas som oskyldig är det också påkallat med en restriktiv tillämpning av bestämmelsen. Det är staten som måste att visa att förutsättningarna för nedsättning är uppfyllda (prop. 1997/98:105 s. 25 f. och s. 56). 

Bedömningen i aktuellt fall 

I ärendet är utrett att SML har åsamkat sin bror KML en stick- eller skärskada i höger vad. Skadan uppkom i samband ett bråk som utspelade sig utomhus. SML ville skrämma sin bror och i det slagsmål som uppstod skadades KML av en kniv liksom även brödernas mamma när hon försökte gå emellan. 

Tingsrätten uttalade i sina domskäl att utredningen inte gav stöd för slutsatsen att SML avsiktligt hade skadat sin bror. Det gick inte heller att dra några säkra slutsatser om huruvida SML varit likgiltig inför broderns skada. SML ska därmed betraktas som oskyldig för den brottsliga gärning som han varit frihetsberövad för. 

Av förhör med SML och brodern KML i tingsrätten framgår emellertid följande. Bröderna bråkar ofta och SML har försökt att skrämma sin bror på liknande sätt förut. Vid den aktuella tidpunkten uttalade SML en vilja om att slåss med brodern och han gick därefter hem för att hämta en kökskniv. Han uppgav inför rätten att han skulle ha kniven att försvara sig med, och för att skrämma brodern. Ingenting annat har framkommit än att han medvetet försatte sig i den situation där slagsmål sedan uppstod och han själv var beväpnad med en kniv. 

SMLs eget beteende enligt ovan har i väsentlig omfattning lett fram till beslutet om frihetsberövande. Enligt Justitiekanslerns bedömning har SML, till följd av vad som anförts ovan, medvetet försatt sig i en situation där han löpt en överhängande risk att bli misstänkt för brottslighet. SMLs eget beteende har därmed gett anledning till att misstankar riktades mot honom. Han har därigenom i väsentlig omfattning själv föranlett att han blev frihetsberövad. Det finns därför anledning att vägra honom ersättning. Förhållandena är i alla fall sådana att det framstår som oskäligt att utge någon ersättning. Sökandens begäran om ersättning för lidande ska därför avslås (jämför Justitiekanslerns beslut i ärende med dnr 1345-17-4.1). 

Vid denna bedömning ska även SMLs begäran om ombudskostnader avslås.